Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Victor Hugo - 3. Juliette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO
kvinnojägare, han hade under de senare åren
just inte tänkt på sin klädsel och sitt
uppträdande, han hade varit absolut lycklig med
sin hustru och sina barn. Nu öppnades en ny
värld för honom — Paris’ skönaste och mest
firade skönhet väntade honom ... Han nådde
en snabb och fullständig framgång. Varken
han eller hon kom att besöka den bal, till
vilken han inviterat henne. De stannade i
hennes våning. Lidelsen grep dem, man kan följa
virveln i hennes små oartikulerade biljetter
och hans svar på vers och prosa. När de en
gång satt och superade i det fria i en av Paris’
utkanter, smusslade hon till honom en biljett:
"Undertecknad erkänner sig härmed av herr
Victor Hugo ha mottagit en myckenhet
kärlek, en myckenhet lycka och en stor kvantitet
dyrkan, vilka hon härmed erkänner sig
skyldig att på anfordran betala tillbaka.
Juliette."1
Hela Paris talade om deras lycka.
Ärkeängeln hade fallit! Skulptören David d’Angers,
Hugos vän, skrev i ett brev:
"Det är mycket sällan man numera hittar
Hugo hemma; han går dit bara till
måltiderna. Stackars madame Hugo!"
Parisarna frossade i nyheter om paret
Hugo-Juliette (som dock som sensation ställdes i
skuggan av Mussets samtidigt inträffade
äventyr med George Sand).
Och Adéle? Hugo hade själv röjt
hemligheten för sin maka — hon hade förlåtit honom,
och de hade gråtit tillsammans. Adéle, som
tidigare inte visat någon större mänsklig
1 Man erinrar sig här ett liknande men betydligt
mer cyniskt kontrakt, som Gabriele d’Annunzio lät
en av sina älskarinnor underteckna, och som finns
kvar, bevittnat av bland andra en minister,
ackrediterad vid Vatikanen. Texten lyder:
"Undertecknad, som är frisk till kropp och själ,
erkänner och svär, att hon från hjässan till
fota-bjället och med alla sin kropps vitala områden tillhör
Gabriele d’Annunzio, hennes tyranniske herre, och
att hon skall lyda honom i allt, ända till blods
utgjutande, och för övrigt från denna dag till livets
ände.
Rom den 20 maj 1908.
Margherita de C. C. n."
kvalitet, framträder nu som en kvinna av
verklig resning, alldeles fri från svartsjuka.
"Jag kommer aldrig att hålla på de rättigheter,
som vårt äktenskap ger mig gentemot dig. Min
mening är, att du skall få vara lika fri, som
när du var ogift." Hon ville en sak — att han
skulle vara lycklig —, och hon offrade sig
med glädje.
Emellertid skulle också denna lycka grumlas.
Juliettes förflutna visade sig vara en viktig
faktor att räkna med. Hon hade i själva verket
levat som en demimonde — från tecknaren
Sechan hade hon glidit över till Alphonse
Karr och från honom till den ryske
millionären furst Demidoff, som hade skänkt henne
lyxbostaden vid Rue Saint-Denis. Hon hade
tidigare knappast älskat någon man, men hon
hade samtidigt kallblodigt och charmfullt
utnyttjat sina möjligheter till det yttersta. (Hugo
har haft henne i tankarna, då han i "Les
misé-rables" skildrar Fantine och Cosette.)
Man kan numera läsa hennes gyllene bok,
som ingick i Louis Barthous samlingar: där
hade Hugo nästan dag för dag hyllat henne
med maximer och dikter. Samtidigt kände han
en förtärande svartsjuka: hade hon verkligen
definitivt brutit med alla sina tidigare älskare
och beundrare? Hon skriver en gång rörande
till honom:
"Jag ser upp till dig som till den noblaste
och mest dyrkansvärde bland män. Det plågar
mig att känna, att mitt förflutna skall vara ett
hinder för full gemenskap med dig. Innan jag
mött dig, skämdes jag icke för det, jag gjorde
aldrig något försök att dölja det eller förändra
det; men sedan i ag lärt känna dig, har denna
min hållning fullkomligt förändrats . .. Min
Victor, det är din kärlek, som kan helga mig,
det är din aktning, som skall i mig förnya allt
det, som en gång var gott och rent___Jag
skall bli dig värdig, om du bara vill hjälpa
mig. Du är min själ, mitt liv, min religion!"
När nu hennes hemliga inkomstkällor
började sina, befann hon sig snart i en förtvivlad
3 BLM 1943 ix
721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
