Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Victor Hugo - 3. Juliette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VICTOR HUGO
varon av all finess och all glädje — om jag
inte räknar med vår kärlek — vittnar varje
timme och varje minut om att jag älskar dig
av allt mitt hjärta."
Men Hugo satte henne också i arbete: hon
fick bli hans sekreterare, och han tvang henne
att skriva till honom minst en gång om
dagen ...
Typiskt för deras förhållande är följande.
I juli 1835 inbjöds Hugo med hela sin familj
att gäsia en vänfamilj Bertin på deras
lantställe utanför Paris. Med både värdinnans och
sin makas tillstånd ordnade han då så, att
Juliette installerades på ett litet värdshus ett
stycke därifrån ... De mest glödande
kärleksdikterna i samlingarna "Les voix intérieures"
(1837) skrevs under deras samvaro här.
Till Juliettes i ya anspråkslösa våning sökte
han sig dagligen. De läckerheter han av någon
anledning inte fick hemma, bad han henne
skaffa — han åt alltid livet igenom med
pojkaktig aptit. Någon enstaka gång kunde denna
slavtillvaro te sig för pressande för Juliette —
hon kunde då skriva:
"Detta orörliga liv, denna isolering
fullkomligt dödar mig! Jag sliter ut min själ i väntan
på dig. Jag sliter ut hela mitt liv på att gå
fram och tillbaka i ett rum, som är tolv fot
gånger tolv i omkrets. Vad jag längtar efter,
är inte världen med dess stupida nöjen —
utan frihet, frihet..."
Men i tolv år levde Juliette under sin
älskares stränga kommando och fann sig i alla
hans nycker. Hennes skönhet hade också börjat
blekna, och när hon en gång hade studerat in
en roll i ett nytt skådespel, som han sade sig
ha skrivit för henne, fick hon finna sig i att
han överlät rollen åt en annan aktris. Hon
skrev då:
"Vad jag mest av allt önskar, kommer aldrig
att förverkligas. Jag har en förkänsla av att
jag kommer att dö, innan jag får tolka en av
dina roller på scenen. Mitt hjärta är tomt..."
Men hon firade i gengäld andra triumfer.
När han skrivit en dikt, läste han den först
för henne i hennes lilla våning, när han skulle
ta sitt inträde i Franska akademien,
repeterade han sitt tal inför henne; på samma sätt
lät han henne kontrollera sin hållning och sitt
uppträdande, när han skulle till hovet eller på
stora festiviteter.
När hans stycke "Ruy Bias" hade premiär,
satt hon på en undanskymd plats i salongen
och applåderade madame Dorval, vilken
spelade den roll — drottningens — som hon själv
hade drömt att få göra; hon applåderade, grät,
skrattade — på samma gång.
När Victor Hugo trädde in i akademien, var
Juliette nära att svimma på sin plats. Hon
skrev:
"Från det ögonblick, då du kom in, greps
jag av en ljuvlig och häpnadsväckande känsla,
något mittemellan en förgiftning och en extas:
det var som en vision av himlen, i vilken jag
såg Gud i all hans glans ... Min Victor, jag
kunde kyssa din fot, bära dig på mina armar."
723.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
