- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
733

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIEDRICH NIETZSCHE OCH DET TREDJE RIKET

och Raoul Richter, Vaihinger och Simmel.
Nietzsche är inte längre maktfilosof utan
förkunnare av vitalvärdena, en dionysisk
jasägare till livet.

Men efter kriget knyter man andra
förhoppningar till Nietzsche. Westphal talar med
syftning på Weimarrepubliken om "hjältekult
under en demokratisk tidsålder" och blottar
med dessa ord den djupare strömning, som
snart skulle bryta i dagen. Särskilt kretsen
omkring Stefan George, som med religiös
vördnad dyrkade det förgångnas
"Geistesund Tathelden", arbetade på att stegra
föreställningarna om Nietzsches genialitet. Dante,
Shakespeare, Goethe, Hölderlin, Napoleon var
alla "gudamänniskor", enhetliga, slutna, antika
gestalter, utan den moderna kluvenheten
mellan idealet och verkligheten, men med denna
uppfattning blev den disharmoniske och
själssjuke Nietzsche likväl mindre förebild än
profet, ett heroiskt och inspirerande försök
att påtvinga mänskligheten den enhet, som
han inte ägde själv. "Erlöser du! Selbst der
Unseligste", skriver George. Hos Kurt
Hildebrandt och Alfred Baeumler dominerar den
nationella synpunkten. Nietzsche är Tysklands
väckare, frälsare eller räddare i nödens stund.
På samma gång betonas alltmera det
specifikt tyska — det gotisk-faustiska (Bertram)
eller det skapande omedvetna (Klages) —
varigenom Nietzsche övervinner både den nyktra
engelska empirismen och den dödande franska
logiken. Juden Ernst Bertram ser i
"Antikrists" författare en typisk representant för
den "nordiska" kristendomen; "Zarathustra"
är "en senprotestantisk lutherdiktning", vars
religiösa kraft och innerlighet klarast
framträder i sympatierna för det onda: "Den mest
gudadruckna människan längtar djupast efter
det ondas källor." Hur det än förhåller sig
härmed, spreds på detta sätt en farlig religion
i Tyskland och Baeumler uttryckte två år före
den nya tideräkningen mera pregnant vad som

rörde sig i sinnena, när han beskrev Nietzsches
filosofi såsom "Siegfriedangreppet mot
västerns urbanitet".

Den lidelsefulla inställningen för eller emot
är starkast i början och slutet av det
tidsskede, som vi nu har behandlat, när "Viljan
till makt" står i centrum för intresset och när
man hos Nietzsche först och främst ser
brytningen med den borgerligt humanitära
moralen. Medan den tongivande kritiken under
90-talet tog avstånd från Nietzsche, är
däremot den bestämmande värderingen i våra
dagar synnerligen positiv. Nietzsches angrepp
på den västerländska humanismen gjorde
Dilthey och Windelband till hans
motståndare, men Baeumler och Rosenberg förklarar
sig av samma skäl för honom. Hans inflytande
har hittills på det hela taget oavbrutet ökat
samtidigt som den hårdare klangen i hans
förkunnelse oemotståndligt trängt igenom.
Under 1910-talet gällde författaren till
stridsskriften mot Strauss som kulturfilosof, och
även liberaler och radikaler såg i kritiken
av den bismarckska epokens kulturlöshet en
berömvärd och efterföljansvärd insats. Efter
världskriget framstår Nietzsches
grekisk-hedniska mänsklighetsideal — som han själv inte
förmådde realisera — mer positivt såsom
något eftersträvansvärt. Hans "bindning" av
det kaotiska fängslade en tid som var splittrad
och ett folk som ville gestalta sig på nytt. Men
denna uppfattning framstod efter mitten av
20-talet såsom alltför obestämd. Det är typiskt,
att georgekretsen inte intresserade sig för
perioden efter "Zarathustra", men att senare
nietzschetolkare så mycket bättre har förstått,
hur den allmänna bilden av övermänniskan
därefter hårdnar och fixeras till en vålds- och
herremänniska. Det hade nämligen under
tiden visat sig, vari den nya "bindningen"
bestod. Nietzsches maktfilosofi förtätas nu i
det tredje riket till en politisk ideologi.

Nietzschekultens utbredning i Tyskland är

733

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free