Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELKER JOHNSSON
utövas av en person. Och för dem som
eventuellt inte inser, att det nakna våldet är något
gudomligt, kan man lämpligen upphöja
våldets högste bärare och innehavare till
gudomlig rang. Otto Fridén säger: "Härskarmakten
av Guds nåde är den första och största av
alla politiska myter", och denna urgamla myt
håller man nu på att återuppliva i Tyskland.
Ett kyrkoråd vid namn Leutheuser utbrister:
"I Hitlers gestalt har Kristus kommit till oss."
Den föga troende Goebbels skriver i sin
dagbok: "I den glödande hänförelse, varmed vårt
folks millioner omfattade hans idé, kunde man
höra det rop, som en gång förr på korstågens
tid kom Tyskland att bäva: Gud vill det!"
Och arbetsfrontens ledare doktor Ley: "Vi tro
på denna jorden enbart på Adolf Hitler." Hos
de nämnda — med reservation möjligen för
kyrkorådet — är naturligtvis alltsammans
skoj. De vet nog, att "unser Adolf" inte är
gud eller hans ofelbare son. Men vill massan
tro så, är det bra. På den punkten är det
inte något skämt. Våldsregementet behöver ett
slags religiös sanktion — det är svårare att
giva en moralisk — och "Zarathustras"
diktare har berett marken. Nietzsches feberaktiga
övermänniskopredikan drages nu in i den
nationalsocialistiska ledarförkunnelsen.
Tyskarna lär sig att vänta allt av en kommande
förlossare och att tro som Caliban: "En ny
herre — en ny människa." Men det är ett
egendomligt frälsningsevangelium. Nietzsche
avsatte Gud för en jordisk tyrann; jordens
framtida herrar skall hos de otroende
massorna ersätta Gud. Godtycket i kungadömet av
Guds nåde kunde begränsas därigenom att
den utvalde tänktes följa den högstes bud och
stadgar, men varje sådan begränsning
bortfaller i den pseudoreligiösa zarathustraläran.
Övermänniskan är sin egen lag. Det är
självklart, att hon också står utanför moralen, ty
hon höjer sig ju inte bara över Gud utan
också över människor. Lögn och förräderi må
vara tillåtet för henne: "Den högtstående
individen ger sig själv alla de rättigheter, som
staten tillåter sig — att döda, att förinta, att
spionera o. s. v." Sedan Hitler förklarat sig
vara rättens högste vårdare, har han
följdriktigt tagit sig alla dessa rättigheter.
3
Man kan av flera grunder fråga, om
Nietzsche själv trodde på sina läror. Det är
sant, att han framförde dem med största
lidelse, men det är också anmärkningsvärt,
att han ofta fullständigt motsade sig själv,
även mot slutet, då han hade känslan av
att mänsklighetens öde skulle avgöras genom
honom. "Viljan till makt" ifrågasätter någon
enstaka gång kardinalprincipen om den starkes
rätt, men jag tror inte, att man bör draga
sentimentala slutsatser härav. De "mjuka"
nietzscheanerna brukar förfäkta, att mästaren
ofta uttalade sig tyranniskt och
människo-fientligt för att dölja sin egentliga natur,
som var god, uppoffrande och medlidsam. De
framhåller, att han i det personliga livet var
föga skrämmande, tillbakadragen och stillsam
— vad de nu kunde ha väntat annat av en
sjuk människa, som levde sitt liv i tankarna
och önskningarna. För övrigt finns det inte
mycket att hålla fram. Men man gör mycket
av litet. Den märkligaste historien är, att
Nietzsche en dag strax före sammanbrottet
orsakade uppståndelse på en gata i Turin
genom att falla en stackars utsliten arbetshäst
om halsen och gråta av medlidande med dess
sorgliga öde. Jag vet inte, hur denna episod
skall tolkas: möjligen en åtbörd av det
självmedlidande, som vanpryder honom, kanske ett
uttryck för känslan av mänsklig isolering,
som skrämde honom. Det är i så fall
åtminstone indirekt människokärlek — som han
saknar eller söker. "Ecce homo" berättar, att
han en gång i närheten av betande kor kände
"mildare, människovänligare tankar" åter-
742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
