Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det här var en strof i förbifarten i den första
diktsamlingen, nu har samma sak vuxit till en
dikt, den underbara "Fågel i isen":
Det small ett skott och andens vinge brast.
När hösten kom frös hon i isen fast.
Var fjäder lyser klar på livets vis
fast kroppen ligger död i glasklar is.
Och först när våren kommer med sin tö
skall fågeln — kan man säga — riktigt dö.
När strandens videknoppar brister fram
då sjunker kroppen djupt i dy och siam.
Jag ligger här och väntar vårens vind
men när den duggar en gång mot min kind
och isarna går upp och sjön är fri
har livet glidit som en dröm förbi
och döden kommer lik en rättvis far
och uppenbarar stilla vem jag var.
En annan av debutsamlingens dikter,
"Middagsrast", genljuder på samma sätt i den nya
boken med en egendomlig ekoverkan, men nu
förvandlad till ett nytt tema, fördjupat och på
något sätt befryndat med ett av de sällsamt
kusliga motiven i Nils von Dardels måleri:
En morgon flög en sparvhök in i ladan och blev fast
och slagen med en tjuga tills den smala ryggen brast.
Vi pojkar tog den i vår hand; och fast den ren var
död
så slog vi den mot väggen hårt att plankan lyste röd.
Och tarmarna kom ut till slut, vi bara slog och slog
i raseri, i kramp och nöd och kunde ej få nog.
Vi svindlade till sist och föll och reste oss på nytt
och hela jorden gungade och livet var förbytt.
Då hände det — jag vet ej hur — men vingen
bredde ut
sin solfjäder på golvets boss och raserit tog slut.
Jag såg hur vacker vingen var, fintecknad, smal
och grå
och vattrad som en torvkanal när vinden ligger på.
Jag vaknade som ur en dröm och gick min väg och
grät.
För fågelns skull? För vingens skull? Det är en
hemlighet.
Formen i Lagercrantz’ diktning är på intet
sätt uppseendeväckande. Han har inte känt
något behov att genom formella experiment
hävda sin personlighet. Man blir också av
hans lyrik erinrad om hur föga modernism
eller traditionalism betyda. Allt sådant hör till
utanverken; det är sättet att upptäcka och
uppleva ett motiv, som är diktarens särart,
hans personlighet och hemlighet. Det
karakteristiska för Olof Lagercrantz’ motivval är
kanske framför allt hans dragning till ämnen
med en viss novellistisk botten. En
barndomsupplevelse, ett förbiskymtande människoöde
lämna ofta stoff till hans dikt. I Edgar Lee
Masters anda men i helt annan ton besjunger
han hädangångna i en serie gravskrifter, där
man kanske särskilt fäster sig vid dem över
Agnes von Krusenstjerna och Gunnar Mascoll
Silfverstolpe samt den gripande vackra, som
heter Agnes Charlotta. Novellistisk är också
dikten om "Våren och den mördade", som
flyter upp när isen töar:
Bröstet ligger fritt i vattenbrynet,
härmar livets rytmer, stiger, faller.
Starrens bleka sökarstänglar växer
tvärsigenom naket revbensgaller.
Livets värme finns ej för den döde.
Han skall aldrig resa sig och vandra,
men i sång och syrlig doft kring mossen
får han andas stilla som vi andra.
Bara det att andas och med ögats
tomma hålor följa fågelsträcken —
Solen lyser och han minns ej mera
stegen bakom, knivens bett och skräcken.
Olof Lagercrantz dröjde rätt länge, sex år,
innan han åter lät sin lyrik komma till tals.
Men det har han sannerligen inte gjort
förgäves. Svensk dikt, som flödat rikt de sista
åren, är tack vare honom ännu rikare.
Karl Ragnar Gierow
Fem intressanta diktsamlingar
OLLE SVENSSON: Primitiv drömkonst. Wahl-
ström & Widstrand 1943. 3:75.
ELSA GRAVE: Inkräktare. Bonniers 1943.
3: 25.
MARIA WINE: Vinden ur mörkret. Bonniers
1943. 2: 75.
ERIC HÄRNINGE: Trötta skepp. Ljus 1943.
4: 50.
INGVAR HÖGMAN: Det blonda landskapet.
Diakonistyrelsens bokförlag 1943.
2: 75.
I två verkningsfulla bilder tecknar Olle
Svensson sitt liv och sin strävan. Han är en
arbetare i en giftig blygruva. Druckna
knektar vaktar vid svarta baracker. Maten är
möglig och knapp. Några av kamraterna stupar
755
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
