Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
för de komplicerade och flyktiga stämningar
hon vill gestalta. "Sorgemarsch" ger ett
övertygande bevis på hennes begåvning:
Sorgemarsch,
brusa, brusa i nytända trän,
med skira, gröna sorgeflor.
Kryp liktåg sakta fram igenom
gatorna.
Domens klockor tiga,
inga fanor sänkas,
inga svarta hattar lyftas
för detta sorgetåg,
mitt eget privata
lilla, tunga sorgetåg.
Smärtor i fyrspann draga
svarta kistans svarta vagn,
i tömmarna håller jag själv,
tyst och mörkt
skrider stilla fyrspann
genom gatorna.
Men varför detta sorgetåg
högtidligt... just här
mellan nyutslagna bokar
och blinkande hästhov?
Detta är inte bara artistiskt utsökt. Det är
också sant och inträngande. En vemodston
mitt i den jublande våren. En svart skugga
under solen. Den smärta som är oupplösligt
förbunden med livsmysteriet.
Det finns i Elsa Graves vers mycken
kvinnlig behagsjuka, men där finns också en
välgörande självironi. "Säkert löjlig, mycket
löjlig", karakteriserar hon en gång sig själv då
hon intagit en mystiskt drömmande attityd.
Det skall bli roligt att se vart denna
författarinna en gång kommer att ledas av sin
genius. Än så länge vilar det ofta över hennes
dikt något overkligt. Den blir ibland så
florstunn att man har svårt att uppfatta den. Det
är med den som med trädens yttersta violetta
grenar en vårskymning. De sammansmälter
med himlen ovanför. Särskilt vackra är enligt
min mening "Svarta fladdermöss",
"Drömmarminen har jag", "Vissna, vissna bort",
"Låt långsamt gamla trän" och den ojämna
men djuptänkta "Till ett förlorat hav".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
