Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
en betydande beläsenhet och en
anmärkningsvärd stilistisk talang.
Franska revolutionen är en ganska naturlig
utgångspunkt för ett studium i modern
brittisk politik. Den stora revolutionen skakade
inte endast det brittiska världsriket i dess
grundvalar, den befruktade också det politiska
tänkandet i öriket självt och gav för
framtiden vissa hållpunkter för vad som skiljer
den på en gång traditionsbundna och
samtidigt så utvecklingsmöjliga brittiska politiken
från kontinentens häftiga omstörtningar.
Lektor Blomqvist har gjort sig mödan att visa
upp själva den fundamentala skillnaden
mellan brittisk och kontinental syn på politikens
och enkannerligen utrikespolitikens medel och
mål. Han visar hur de brittiska politikerna,
då de befinner sig i ansvarig ställning, de må
sedan ha hetat Castlereagh eller Palmerston,
Gladstone eller Asquith, i betydligt högre grad
än sina kontinentala kolleger tvungits att i sitt
politiska handlande ta hänsyn till de
moraliska faktorerna.
Detta betyder naturligtvis inte att britterna
skulle vara mer "moraliska" än andra, men
man kan kanske uttrycka det så, att de är
mer konventionella, även då det gäller politik.
Detta sammanhänger med att brittisk
utrikespolitik bedrives så att säga i fritt dagsljus, att
den ständigt är föremål för en vaken kritik
fi ån folket. Kontinentens "realpolitiker" har
aldrig förmått fatta detta brittiska
hänsynstagande till de moraliska faktorerna, i
synnerhet som det ofta visat sig väl förenligt med en
mycket framgångsrik utrikespolitik.
Underskattandet av de moraliska faktorernas
betydelse för varje verklig statskonst har bland
annat lett till uppfinningen av myten om det
"perfida" Albion och det brittiska hyckleriet.
Lektor Blomqvist visar på ett både roande och
övertygande sätt hur dessa myter utvecklats
och omsorgsfullt vårdas av den antibrittiska
propagandan. Även i vårt land har den ju,
särskilt vid tiden före och under det första
världskriget, haft en ganska bördig jordmån.
Författaren gör också en intressant analys
av den brittiska isolationismen och
undfallen-hetspolitiken under den chamberlainska
epoken. Här finns visserligen mycket att tillägga,
men man är författaren tacksam för att han
påpekat exempelvis oxfordrörelsens betydelse
för vissa defaitistiska stämningar i England
under 1930-talet. Oxfordrörelsen spelade
säkerligen inte någon oviktig roll för att förbereda
sinnena på kapitulationen i München 1938
och det var knappast någon tillfällighet att
många av dess anhängare återfanns i den så
kallade Anglo-German Link, en politiskt ytterst
suspekt organisation som verkade för något
slags försoning mellan britterna och
nazisternas Tredje rike.
Blomqvists arbete förtjänar att läsas av alla
som vill bilda sig en självständig syn på
brittisk politik under de senaste hundrafemtio
åren. Det är därtill väl ägnat att göra slut på
en rad vanföreställningar om
bevekelsegrun-derna till Storbritanniens ställningstagande till
olika utrikespolitiska frågor. Bo Enander
Kortare anmälningar
MARGIT PALMÆR: Don Juan har
vernissage. Wahlström & Widstrand
1943. 8: 50.
Margit Palmærs Wara är inget Wadköping,
lika litet som hennes hjälte är någon Jac
Trac-bac. Småstadssatiren är ett riskabelt gebit för
svenska författare med tanke på föregångarna.
Uppslaget med den hemvändande konstnären,
som blivit en celebritet, är heller inte nytt, men
det tål kanske att varieras.
Det hela börjar som en skälmroman, och
det dröjer länge, innan man kan urskilja
några allvarliga tonfall. Författarinnan
gyck-lar med Waras stöttepelare, framför allt de
kvinnliga, och hennes sakkunskap röjs av
att kafferepen och mötena i kvinnoklubben
skildras med en helt annan verv än
herrsupéerna. Detsamma gäller även personteckningen.
Trots sitt svärmeri för Paris och sina talanger
som förförare ger hjälten föga illusion av
konstnär. Han blir mer än lovligt bleksiktig
vid sidan av de färggranna småstadsfruarna,
vars respektabilitet han sätter i fara.
Konstgreppet att i romanens sista kapitel
slå om från komedi till tragedi är djärvt tänkt.
Detta att "låta en roman om ansvarslöshet
förvandlas till en roman om ansvar" lyckas
emellertid endast till en del. Det blir melodrama,
kanske beroende på att omkastningen är för
tvär. Skrälleffekten med att införa denne Don
774
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
