Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och med sj älvövervinnelsen, innan hon tar sig
an den älskades barn med hennes hembiträde,
ge verkliga inblickar i en pinad men till sist
ändå befriad kvinnosjäl. Att författarinnan
även har humor, visar teckningen av den
ampra och cyniskt frispråkiga systern Sara;
man har bara svårt att tro på existensen av en
i sexuella ting så upplyst och frigjord
småborgartös i en svensk småstad vid tiden kring
sekelskiftet. Holger Ahlenius
PELLE SOLLERMAN: Ryssbrödet. Bonniers
1943. 7: 50.
Pelle Sollerman har gett ut andra delen av
sin beramade romantrilogi om
visbyköpmannen Jacob Dubbe. Den nya boken sträcker sig
fram till händelserna omkring den ryska
ockupationen av Gotland 1808, och skildringen
därav rycker läsaren med sig på grund av
ämnets natur. Behövs det några bevis för
svensk flathet inför utländskt hot kan man få
det här. Däremot förhåller man sig tämligen
likgiltig till de inte alltför märkliga
anekdoterna om assessor Dubbes mellanhavanden
med sina underlydande och andra. Det blir
litet färglöst och blekt, och det kan inte
hjälpas att man jämför med utländska
romaner i genren. Författaren har nog varit litet
för bunden av sitt verklighetsstoff, av
krönikans fakta, och inte heller har han begagnat
sig av de möjligheter som borde ha stått
honom till buds att göra en kulturhistoriskt
fyllig bild av visbyliv för hundrafemtio år
sedan, en som det förefaller tacksam uppgift.
Lustigt nog äro amerikanerna alltjämt våra
mästare i den sortens författeri.
Thure Nyman
ALLAN ERIKSSON: Se, alla dessa ljus.
Gebers 1943. 9:50.
Den berättelse, varmed Allan Eriksson i fjol
debuterade, saknade konstnärliga kvaliteter i
egentlig mening men hade sin styrka i de
redbara yrkes- och arbetslöshetsreportagen. Ett
kolportagemässigt inslag var knutet till den
kvinnliga huvudfiguren, Stina Lundin, och
hennes anställning som hembiträde hos en
"bättre" ungkarl. Tyvärr har kolportaget svällt
ut och blivit dominerande i årets
fortsättningsvolym, där Stina i bitterhet mot samhället
utvecklar sig till hålldam, utpresserska, bordell-
värdinna och nattklubbsdrottning i den stora
stilen. Jämsides med detta kolportage och i
mer eller mindre hemlig maskopi med Stina
fortlöpa Nisse Bergs och Calle Anderssons
skojaraffärer i Gamla stån och antaga, även
de, ansenliga proportioner. Den förre tar efter
hand sin mats ur skolan och blir revolutionär
under påverkan av en flicka, den andre
för-brackas och trivs som flodhästen i gyttjan.
Av ett liknande stoff gjorde Hammenhög i
"Pettersson & Bendel" en munter
skälmhistoria med ett par roliga typer, medan
Eriksson endast förmått åstadkomma ett ledsamt
reportage, som inte ens har verklighetskulör,
och vars figurer närmast äro att likna vid
talföra attrapper. Den samhällskritik som
framskymtar är så billig och grovt förenklad att
den förfelar sin verkan, och romanen är
skriven på en lågprosa, som oftast blir mer
än tillåtligt simpel och underhaltig.
Holger Ahlenius
ESTER ERLING: Bönderna i Hälla by.
Hökerbergs 1943. 10:—.
Ester Erling har skrivit en roman i vad
man med en smula artighet skulle kunna kalla
den gamla hederliga stilen. Den handlar om
värmlänningar och åtskilligt i boken kommer
en att tänka på det gamla folklustspelet, medan
annat påminner om de norska skogarna som
sjöngo bortom för en del år sedan. Något
lustspel är det ju inte frågan om, fastän det
komiska inslaget inte helt saknas och de unga
tu få varann på slutet. Snarast får man väl
karakterisera det hela som romantiserad
verklighetsskildring, där romantiken är det minst
njutbara och verkligheten delvis är i råaste
laget. Mord på granne, hustrumisshandel,
förfalskning, självmord — se där några av
inslagen. Döda ting som ge tydliga tecken till
misshag med människors sätt att handskas
med dem, en lam flicka som ser änglar och
helbrägdagöraren Boltzius — här kallad
Cro-nius — i utövandet av sin gärning — inte
saknas det starka effekter. Om man trots detta
och trots uppenbara nybörjarbrister, som de
tafatta försöken att återge ett slags inre
monolog, inte helt vill frånkänna författarinnan
talang, beror det på den i flera avseenden
utmärkta bild hon ger av livet i helg och socken
i den avlägsna och isolerade bondbyn uppe
778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
