Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - William Saroyan: En familj på tre personer. Novell. Till svenska av Sven Barthel - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM SAROYAN
Menar ni verkligen uppror och sånt som i
främmande länder?
Uppror, tänkte hon. Det var också vackert.
Medan hon gungade, sa hon ordet, uppror,
små uppror, stora uppror. Uppror, sa hon.
Hon såg sin pappa tända pipan och titta på
herr Hickman över staketet.
— Men herregud, hörde hon honom säga,
begriper ni inte att vi har haft uppror här
i landet i åratal?! Det är ingenting nytt.
— Nåja, sa herr Hickman, små uppror
kanske, om ni vill kalla det så. (Små uppror,
tänkte hon. Det kanske var träd. Små träd,
stora träd.) Jo, vi har ju haft små uppträden
här och där (små träd, som växte upp?), små
demonstrationer, men ingenting allvarligt.
Hon hörde sin pappa säga:
— Det minsta upplopp är lika allvarligt
som ett stort. (Träd.) Vårt land är stort (Och
vi har många träd, tänkte hon, en del
allvarliga, en del små.), och våra upprorsrörelser
är till synes av lokal natur. Vi skulle behöva en
riktig krasch för att få upp ögonen. (Krasch,
sa hon; det var härligt! krasch.) Vi har sju
millioner arbetslösa, och det är en allvarlig
sak.
— Hälften av de arbetslösa är rena
parasiter på samhället, sa herr Hickman,
(Arbetslösa, tänkte hon. Det var de där farbröderna,
som alltid ringde på dörren och gjorde mamma
ledsen, de där farbröderna, som alltid sa:
Arbetslös, frun. Har frun något litet arbete
åt mej ?) Hon kom ihåg att hon öppnade
dörren en dag, och det stod en mycket ung
farbror utanför. Han såg väldigt trött och ledsen
ut, och han sa: God dag på dej. Och sedan
kom mamma till dörren, och han sa: Snälla
frun, jag svälter. Och mamma sa: Jag tror er,
stig in. Och hon tittade på honom, när han åt,
och lyssnade, när han pratade med mamma,
och på kvällen sa mamma till pappa: Han var
bara pojken och han hade ett väldigt
intelligent ansikte; jag begriper inte vart det här
ska bära i väg. Jag fick honom att ta emot en
dollar, och hans leende, när han tackade, var
verkligen plågsamt. Han skrev upp vår adress
och sa att han hoppades att han skulle komma
ihåg oss, om han fick det bättre nån gång.
Men jag sa, att han inte skulle tänka på det.
— Ja, sa herr Hickman, hälften av dem är
parasiter. Det får vi inte glömma bort, herr
Corbus, att hälften av dem är rena parasiter
på samhället.
— Vem som helst kan bli parasit, sa hennes
pappa, det föds man inte till. Det beror på
omständigheternas makt. Jag skulle kunna bli
en parasit själv, om det ville sej så, hörde hon
sin pappa säga. Ja, till och med ni skulle kunna
bli det, fast det ska vi ju inte hoppas.
— Ja ja, sa herr Hickman, allting ordnar
sej nog till det bästa.
Och nu såg hon sin pappa le.
— Ja, det är ju en vacker tanke, hörde hon
honom säga. Allting ordnar sej alltid till det
bästa (och nu log han på ett underligt sätt),
eftersom till och med det värsta alltid är det
bästa. Det enda vi begär är att få leva vidare.
Det enda vi begär är att få fortsätta att andas.
Sedan, medan hon gungade, tog allting slut.
Det tog slut, när hon hörde mamma ropa
hennes namn: Maria. Äsch, tänkte hon, nu får
jag inte höra, vad herr Hickman tänker säja.
Hon steg försiktigt ner från gungan och gick
över sandgången, över gräsmattan, till köket,
där hennes mamma väntade på henne.
— Maria, sa hennes mamma, tror du att du
kan gå ett ärende till affärn åt mej?
Å, härligt! Gå till affärn, ut ur huset,
uppför gatan till hörnet och runt hörnet till affärn
och stiga in, precis som en fru.
— Ja, sa hon och uttalade ordet ordentligt,
som de hade lärt henne; inte mmmm.
— Du ska säja åt herr Riga, att jag vill ha
ett halvt kilo av det bästa kaffet, i burk. Här
är pengar och så får du litet tillbaks.
Hon gick ut ur huset och började gå upp-
796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
