Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Knut Hagberg: Churchill som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHURCHILL SOM DIKTARE
den sanna skönheten i linje och form som är
evig. De andra ting ni ha nämnt, moder, stilar,
tycken, äro bara misslyckade försök att nå
fram till den. Människan kallar sådana
ansträngningar konst. Konsten förhåller sig till
skönheten som äran till hederligheten, en
onaturlig allotropisk form. Konst och ära
tillhöra gentlemän; skönhet och hederlighet äro
goda nog för män.’"
Det är en distinktion som man kan
respektera. Icke många unga husarer skulle ha
mäktat göra den.
Rent litterärt sett äro givetvis de politiska
och krigiska inslagen det bästa i boken. Men
som skildrare — och ledare — av krig och
politik har Churchill länge varit känd och
erkänd som mästare. Det är därför rimligt att
mest dröja vid andra sidor i romanen. Man
fäster sig vid det teoretiska allvar, som
kännetecknade den energiske och framåtsträvande
husarlöjtnanten. Man fäster sig vid hur fri
han är från klasstänkande och
yrkesbegränsning. Man konstaterar att de idéer, för vilka
hans folk nu strider under hans ledning, de
mänskliga värden och demokratiska principer,
som England i denna stund försvarar, ha
djupa rötter hos honom. "Savrolas" författare
står landsknektens åskådning fjärran. Han vet
på vad han tror.
Man fäster sig vid hur intensivt och ärligt
han söker få enhet och sammanhang i sin
världsbild. Man märker att studiet av Darwin
har skakat hans innersta. Men han vill förena
läran om kampen för tillvaron med human
idealism. Man kan icke vänta att hans
lösningsförsök skola vara oemotsägliga; de största
tänkare ha icke gått i land med den uppgiften.
På frågan om vad som är det yttersta målet
för vårt och världarnas liv, svarar vid ett
tillfälle Savrola: "Gud vet, men jag kan föreställa
mig att dramat icke skulle vara ointressant att
följa." Det säges att svaret är cyniskt. Men
det är nog allvarligt menat. Och kanske finns
det ett sammanhang mellan Savrolas hållning
och Churchills sätt att brottas med de
väldiga uppgifter, som livet skulle hålla i
beredskap för honom.
809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
