Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Nils Beyer: Gamla brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA BREV
se", skriver Bjørnstjerne Bjørnson — och om
"Hovedstrømninger" heter det i ett brev från
självaste Ibsen, att "farligere bog kunde ikke
fälde i en frugtsommelig digters hænder".
«
Verkets huvudperson är emellertid inte till
en början den store kritikern med europeisk
ryktbarhet. Det är köpenhamnsstudenten Georg
Brandes. Han korresponderar med sin lärare
Hans Brøchner, "min første og bedste Lærer",
till vilken han sedermera skulle dedicera första
bandet av "Hovedstrømninger". Man får genom
dessa brev ett ytterst fängslande porträtt av
denne på en gång förnäme och frisinnade
universitetslärare, som kom att betyda så mycket
för sin mest begåvade och mest berömde
discipel. Han var, som utgivaren Borup
framhåller, den ende, som med auktoritet kunde
visa Brandes till rätta. Trots åldersskillnaden
utvecklade sig en verklig vänskap mellan
eleven och hans lärare. Det var detta goda
förhållande, som Georg Brandes, efter vad han
själv berättar i sina memoarer, satte på spel,
då han skrev sitt berömda — men inte förut
publicerade — brev av den 21 september 1865
till Hans Brøchner. "Det er min gjennem megen
Eftertanke modnede Overbevisning, at det for
den studerende Ungdoms Skyld er absolut
nødvendigt, at De, Hr. Professor! lader høre fra
Dem angaaende Prof. Nielsens Skrifter", börjar
han denna uppseendeväckande skrivelse, där
han vill driva den tillbakadragne lärde ut ur
hans akademiska förskansningar och ta upp
en filosofisk strid med Rasmus Nielsen om tro
och vetande. Allt det stolta, självmedvetna och
rätlinjiga i den unge studentens attityd
kommer på ett oförlikneligt sätt fram i detta
inspirerade brev, där man redan känner den första
fläkten av brandesianismens "frie Tanke".
Sällsynt fint och förstående är också det tack, som
Brøchner sänder den tjugutreårige studenten
för hans brev och "de Følelser, der udtale sig
derigjennem", samtidigt som han ställer sig
långtifrån ovillig att följa uppmaningen. Då
han kort därefter miste sin hustru och själv
drabbades av sjukdom, kunde han emellertid
inte — i varje fall inte då — ta itu med
uppgiften. I stället blev det, som vi vet, Georg
Brandes själv, som tog upp fejden och med
sin lilla polemiska skrift "Om Dualismen i vor
nyeste Philosophi" (1866) gjorde sin debut
i den danska litteraturen.
Mycket belysande för den andliga miljö,
i vilken brandesianismen uppstod, är också de
brev, som Georg Brandes skriver till Brøchner
under sina bägge utrikesresor 1866—67 och
1870—71. Mötet med fransk kultur blev en
oerhörd upplevelse för honom. Med hänförelse
berättar han, hur han introduceras i Paris’
litterära salonger, besöker dess museer och
teatrar, har "de bedste og dygtigeste Samtaler"
med Taine, Renan, Mill. Det var här — i den
europeiska kulturens huvudstad — som Georg
Brandes invigdes för de kommande striderna.
Den radikala fördomsfriheten tillägnade han
sig i hög grad i umgänget med den
intellektuella aristokratien i dessa belevade och
bildade kretsar, som stod så högt över de
grön-köpingsmässiga problemställningarna i
Köpenhamn. Hur föga politisk — för att inte säga
socialistisk — hans ungdoms radikalism var,
röjer sig i ett brev från Neapel, daterat den
23 maj 1871, där han berättar, att de två
månader han tillbragt i Rom, varit "en Rus
af Lykke og Henrykkelse". Han har sett
Sixtinska kapellet och Tivolis kaskader. Det var
samma månader, som Pariskommunen
kämpade sin förtvivlade kamp mot övermakten. Då
meddelandet, att regeringstrupperna trängt in
i Paris, nått Italien, skriver han till Brøchner:
"Det var dog et
Lysblink.–Omstyrtningen af Vendömesøilen var f. Ex. — Himlen
veed det — et raat Barbari."
70- och 80-talens radikala diktning i Norden
var ju i hög grad en "emigrantlitteratur"
813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
