- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
829

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

dramatik. Vore det alldeles otänkbart att
Dramatikerstudion utvidgade sin verksamhet till
att omfatta även denna? Georg Svensson

Vävaren i Bagdad av Hjalmar Bergman.
Göteborgs Stadsteater.

"Vävaren i Bagdad" skrevs år 1921. Innan
den hann upp på seen, kom James Elroy
Fleckers "Hassan" och tog bort dess chanser.
Ty svenskar måste givetvis välja världssuccén
framför det inhemska. Och två stycken om
Bagdads poesi och grymhet, om narrspel och
ridderlig kärlek, måste ju bli tårta på tårta.
"Vävaren i Bagdad" blev liggande och kom
bort. Så mycket angenämare blev återseendet,
när Stadsteatern nu grävt fram stycket, ty
"Vävaren i Bagdad" är fullt jämbördig både
med Fleckers skimrande versdrama och med
Hjalmar Bergmans övriga bästa skådespel.
Tänk om framgången skulle betyda att vi
också i fortsättningen till omväxling med den
dagsaktuella, halvtama amerikanismen kunde
räkna på ett eller annat grepp i 1920-talets så
rika skatt av djärv, ospelad dramatik, nordisk
som kontinental!

"Vävaren i Bagdad" är tillägnad Hans
Larsson och har verkligen stark filosofisk ränning
bland fantasigarnet. Det är ej svårt att urskilja
vilka strängar i den skånske filosofens
tankespel, som starkast resonerat hos Bergman. "Allt
kan ske", förkunnar flickan i pjäsen, den sköna
Safia, och med henne hela den österländska
leken. 1900-talets protest mot 1800-talets
naturvetenskapliga determinism! — Bergson och
hans lära om materia och ande som skilda
verkligheter, vilken Hans Larsson då nyligen
presenterat i "Intuitionsproblemet"! Men
samtidigt fantasikonstnären Hjalmar Bergmans
suveränitetsförklaring inför den litterära
realismen ! Nära härtill ligger temat om den
verk-lighetsflyende drömmens roll för diktaren och
människan — det gamla ibsenska problemet
om livslögnen, som även blivit kommenterat
av Hans Larsson, och här upptages på nytt,
avklätt all samvetsnöd och ifört färgrika
poetiska materialisationer.

Med sina två akter är "Vävaren i Bagdad"
i kortaste laget för en helaftonsföreställning.
Det kunde givetvis hjälpts med en förpjäs, till
exempel "Herr Sleeman kommer", så man

kunde ha chans få se en enaktare någon gång
också. Men enär det är en trosartikel att
publiken skyr sammansatta program, har man
i stället engagerat Gösta Nystroem för en ny
svit teatermusik, med förspel och mellanspel.
Mycket suggestiv för övrigt, såvitt
undertecknad kan döma.

Inför Knut Ströms iscensättning stäms man
både beundrande och oppositionellt.
Utgångspunkten har tydligen varit de medeltida
karo-lingiska miniatyrer, där stadsbildens hus bruka
liksom trängas i luften ovanför huvudena på
förgrundens figurer. Man beundrade
linjefog-ningen och djärvheten i de perspektiviska
förkortningarna men saknade det intryck av sol
över vita murytor, slagskuggor och pittoreskt
människomyller, som man får när man läser
stycket. Och färgen! Riktade man blicken mot
ett enskilt fält, gladdes man åt dess klang och
styrka, men såg man det i samband med det
övriga och framför allt med dräkterna, som
rörde sig därintill, så blev man ledsen över
regissörens suveräna förakt för färgharmoni.
Här om någonsin hade väl varit platsen för
de persiska miniatyrernas — eller en
Dar-dels — ädelstensskimrande koloristiska
delikatess. I stället tvangs man tänka på rödbetssaft
och blåbär med grums av grågrönt
människomögel. Skulle Knut Ström verkligen bli mindre,
och ej tvärtom större, ifall ännu en målare
ibland upptogs som smakråd i det
samarbets-kollegium, som under alla omständigheter
måste till för att skapa en teaterföreställning?
— Detta sagt i positiv mening och ej för att
racka ned på det ärliga arbete, som här
nedlagts på en stor uppgift.

Utifrån samma anda må ock tillåtas ett
kritiskt ord om spelet. Det var för
odifferentierat. Allt dränktes i ett enda romantiskt
vibrato. Den exotiska romantiken i detta stycke
är minsann så stark ändå, att den både tål
och behöver allt författaren lagt dit av nyktra
vändningar, bisarrerier, humor och psykologi.
Och det är ej så litet. Det gäller dock ett stycke
av Hjalmar Bergman, ej Procopés "Belsazar"
eller Wildes "Salome". Anmärkningen träffar
både Sture Baude i huvudrollen — annars
utmärkt i typ — såväl som flera av de övriga,
ej minst Wanda Rothgardts Safia. Sven
Mili-ander har gripit fel, när han gjort sin Hasan
till en demon, i stället för en ung slarver, hän-

829

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0845.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free