Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hennes hem. Ur människans bröst växer
sanningen fram, men dess kraft är så väldig att
den spränger henne. Därför är det endast
smärtan och döden som kan skänka henne
sanningen.
Det finns i samlingen en rad dikter av djup
och underlig skönhet. I "Violoncellen" har
bilden av en sönderbombad stad smultit
samman med Blombergs föreställning om livet
som ett fängelse. Dikten lär ha fått en impuls
från den berömda Stalingradfilmen. När
bomblarmet tystnat trevar sig befolkningen fram ur
sina mörka skyddsrum. En man har räddat sin
cello ur förödelsen och trycker den hårt mot
sitt hjärta.
Gömd under jorden
i källarecellen
sjunger osynlig
violoncellen.
Ingen kan tysta
den eviga sången,
sången om frihet
för trälen och fången.
Hör, hur den lyfter sig
— översvinnlig.
Människans längtan
är oövervinnlig.
Då dödslarmet tiger
skall hon bevara
tonen som stiger,
den underbara.
"Soldaten och skökan" ansluter sig till det
sätt att betrakta kriget som var modernt i
slutet av 20-talet och vars mest kände
företrädare var Remarque. Dikten hör till de
äldsta i samlingen, men den är välgörande
att läsa i en tid då krigsromantiken blommar
även hos folk som man trodde om bättre. Av
stor innerlighet är "Natten", som i
sammanträngd form ger Blombergs livssyn, hans
ångest och hans längtan.
Natt, som sjunker över jorden
och vid träden sakta rör,
kan du ge en främling vila
som hos ingen hemma hör?
Slut dig kring mig, milda mörker,
som en moders varma liv,
åt den trötte intill döden
som en moder värme giv.
Låt mig sjunka i ditt sköte,
mörker, som jag föddes av,
blint, som om en famn mig slöte
till mitt dunkla ursprungs hav.
"Rådjur i en park" är kanske en smula för
undervisande, ett fel som Blomberg någon
gång gör sig skyldig till, men den utsäger
mycket om människans dunkla drifter och om
hennes behov att, trots sin förstörelsevilja,
skydda det värnlösa och svaga. "De sovande
barnen" bör också nämnas. Den rör sig i
samma ljusa sfär som samlingen "Visor" av
1924 och är en mycket vacker och stilla dikt.
I formellt avseende är Blomberg i stort sett
densamme som förr. Hans bilder och
symboler är starkt stiliserade. Han har tagit ännu
ett steg mot den sublima enkelhet som hör den
stora dikten till. Som förr skyr han det
konkreta. Han arbetar helst i svart och vitt. På
den svarta jorden står väktaren och över
honom strömmar ljuset ner. Träden står nakna
mot himlen. Över dem brinner en stjärna.
I fängelsecellen tecknar gallret sitt
skuggmön-ster på den vita väggen. Nästan alla hans
dikter passar förträffligt som motiv för en
grafiker. Kanske finns det rentav ett samband
mellan vår högtstående grafik och
konstkritikern Blombergs dikt? — Det asketiska draget
i hans vers, hans spartanska förhållande till
allt som är ljud och doft och färg lämpar sig
väl för det kärva sanningssägande som han
tagit på sin lott. Han är en Johannes Döpare
i sträv kamelhårsskjorta och med öknens
väldighet och stränghet i blicken. Men trots
den hårda anspänningen och den uppjagade
ångesten är versen nästan alltid inträngande
melodisk. Dess mjukhet kontrasterar underligt
mot innehållet.
"Nattens ögon" är fullt i nivå med
Blombergs tidigare samlingar, vilka alla är
omistliga. Kanske är den till ooh med den bästa.
Den ger ett skakande uttryck för vårt
tidevarvs ångest. Den rekommenderar inga
patentmediciner för att böta det onda, men i sin tro
på människans förmåga att spränga gallret
i fängelsecellen utan hjälp från ovan är den
representativ för den överväldigande
majoriteten av andligen levande människor. Guden
bor i människan, kan endast genom hennes
längtan och tro förlösas. "Nattens ögon" är
en vacker bok. Den är också en viktig bok,
en av de mycket få som utkommit i vårt land
denna höst. Olof Lagercrantz
837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
