Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
så rikt begåvad med elakhetens och avundens
skarpsinne som denna skräcktant är, för att
inte tala om hennes durkdrivenhet som
förhörsledare. Å andra sidan tvivlar inte Hedberg
på att Maj Rydén till slut kommer "att gifta
sig med en rik, medelålders grosshandlare och
bli en mycket elegant, bigott och intolerant
villafru med hundar, tjänare och ett barn".
Hedbergs praktiska människokunskap är stor.
Men porträttet av Maj Rydén är likväl inte
inträngande. Hon är som alla extrema fall
i själva verket psykologiskt intressant: hennes
lögnbehov är lika påtagligt som förvirrande.
Hedberg återger hennes uppdiktade historier
med den finaste exakthet — men han har inte
kunnat ge någon egentlig förklaring till dem.
Det sammanhänger med Hedbergs, som det
förefaller, en gång för alla givna begränsning:
hans skärpa är betydande men han saknar
riktigt djup.
Som romanserie är Svenningssons-trilogien
avgjort överlägsen de tre volymerna om Karsten
Kirsewetter, som Hedberg — i mitt tycke —
var alltför intagen av för att inte skildringen
av denne unge man (som inte uppvägdes av
några andra figurer av större intresse) på
längden skulle verka tröttande. Bo
Svenningsson är framställd i mera dämpade färger men
framträder i gengäld i starkare relief genom
den kontrastverkan som det pregnanta och
levande porträttet av den robuste fadern
ständigt åstadkommer. Skildringen av ingenjör
Sten Svenningsson är utan tvivel Olle
Hedbergs mest betydande människoframställning.
Man lär känna denna råbarkade, fördomsfulla,
självständiga, härsklystna och hederliga
materialist bättre än någon annan i det hedbergska
persongalleriet och man minns honom
tydligare. Porträttmålaren Hedberg lyckas alltid
åstadkomma en slående yttre likhet, mera
sällan ägnar han sina modeller ett så intimt
studium som i bilden av Bo Svenningssons
fader som är sedd med ett slags förtrogen
familjeblick, som å andra sidan inte får riktigt
korn på hans symboliska värden.
Romantrilogien är komponerad med stor
ambition och bör läsas i en följd, annars kan
man till exempel tro — som Hedberg låter Bo
göra — att ingenjör Svenningssons
blomster-smyckning av sin hustrus grav betyder att
"pappa har älskat mamma". Hedberg vet
bättre: redan i första volymen påpekar han
att arrangemanget var dikterat av
samvetskval.
Om man likväl inte helt kapitulerar inför en
författare med så uppdriven teknisk
skicklighet, så stor ambition, så mycken intelligens,
så betydande praktisk människokännedom och
så skarp iakttagelseförmåga, så beror det på
att själva utrustningen och kunnigheten hos
denne författare frammanar bilden av hans
begränsning. Det kan hända att man bland
mycket annat även måste konstatera att hela
hans briljanta porträttsamling, djupare sett,
är framställningen av en serie bipersoner. Inte
därför att de är alltför vardagliga utan därför
att de ger ett för kort perspektiv.
Knut Jaensson
Skilda kosor
OLLE HOLMBERG: Tankar om rådjursstek
och annat. Bonniers 1943.
5: 50.
SVEN LIDMAN: Uppenbarat. Bonniers 1943.
7: 50.
VILHELM EKELUND: Atticism-humanism.
Tryckeriaktiebolaget Demokraten.
Hälsingborg 1943.
Olle Holmberg har skrivit en bok om sin
sommarsemester på Alvaret som heter
"Tankar om rådjursstek och annat". På sid. 9 anger
han dess tankeämnen vara livet och döden,
havet, himlen och det gröna gräset samt i
någon mån mat och dryck. Av detta behandlar
framställningen minst havet, himlen och det
gröna gräset men så mycket mer smärtan och
grymheten som ingår som beståndsdelar i det
stora kretsloppet. På sista sidan säger
emellertid författaren att han, efter att ha vridit
och vänt på ämnet, rådjursstekens ämne, har
kommit fram till ingenting, och läsaren som
inte ser sig i stånd att jäva påståendet undrar
då varför boken egentligen har blivit till. Ett
skäl kunde vara att få tiden att gå. Men —
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
