Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hur svårt det är att vara geniets vän. Elin
Wägner har inte riktigt behjärtat det annat
än i Valborg Öländers fall; för hennes skull
har hon till och med riktat ett par milda
förebråelser mot sin hjältinna. Inför denna
nyansering har granskaren djärvheten att sätta ett
frågetecken. Man undrar, märk väl, endast
undrar, om denna Selma Lagerlöfs
impressario verkligen var en ren ljusgestalt i
jämförelse med de andra vännerna?
Sedan den stora författarinnan hittat fram
till sina egnaste uttrycksmedel, erbjuder de
enskilda verkens historia inte riktigt samma
intresse som förut, och Elin Wägner har
kunnat behandla den sidan av sitt ämne mera
summariskt. Särskilt gäller detta om "Nils
Holgerssons underbara resa", som ju studerats
och analyserats så ingående av Gunnar
Ahlström; där hade Elin Wägner annars kunnat
finna belägg för det faktum hon så ogärna
erkänner, nämligen att Selma Lagerlöf med
sina geniala häxkonster alltid bevarade
lärarinnan från åttiotalet levande inom sig och
intog en positiv hållning till den moderna
"utveckling", som blivit levnadstecknaren så
förhatlig; senare måste hon ändå vidgå det i
samband med Selma Lagerlöfs ställning till
kriget. I linje härmed ligger försöket att
till-lämpa Freuds läror på Birgittas
uppenbarelser, en häpnadsväckande liten kuriositet, som
man är tacksam över att bli upplyst om. Elin
Wägner har också kunnat skönja en
förbindelse mellan "Liljecronas hem" och
Frödings-diskussionen med Ida Bäckmann; det är ett
högintressant uppslag, värt att närmare
undersökas av forskningen. I gränslandet mellan liv
och död rörde Selma Lagerlöf sig i
"Körkarlen" — det var ett område där Ida
Bäckmann kunde följa henne. Tack vare Fröding
var denna hemmastadd i de trakter, där
visioner och röster äro självklara verkligheter, och
hon förstod till fullo vännens upptagenhet av
livet efter detta, som förnuftsmänniskorna
Sophie Elkan och Valborg Olander aldrig helt
kunde fatta. "Bannlyst" utgör en etapp i Selma
Lagerlöfs æuvre; där får det övernaturliga
för första gången ett slags objektiv giltighet,
medan det tidigare kunnat fattas som symboler
eller varit betingat av sagoformen. Selma
Lagerlöf har upphört att söka ge sina tankar
och syner en för alla tillgänglig form för att
i all stillhet söka sanningen för egen del. Vilka
resultat hon därvid nådde, nöjer sig Elin
Wägner med att antyda men ger inget
entydigt, uttömmande eller slutgiltigt besked om,
och det lär inte heller vara möjligt. Det är
man närmast tacksam för; här nalkas man
privat område, helig mark ...
Rollen som Hennes Majestäts opposition
gentemot ett arbete av så sällsynt kvalitet
i fråga om kunskap, inlevelse och konst som
det nu fullbordade hör sannerligen inte till
de lättare. Dock — uppgiften har måst
fullgöras om man överhuvud tror på det litterära
livets parlamentarism, på spänningen mellan
dikt och kritik, skaparkraft och motstånd
såsom fruktbar, som ett av medlen att driva
fram allt högre prestationer. Men oppositionen
har också att sänka sin värja inför en mycket
stor, mycket betydelsefull insats. Då första
delen kom ut tillgrep granskaren sina varmaste
superlativer. Det vore meningslöst att upprepa
dem. Vare det nog sagt, att de alltjämt äga
sin giltighet, att de båda ståtliga volymerna
tillsammans för överskådlig tid framåt helt
enkelt komma att utgöra Boken om Selma
Lagerlöf — varken mer eller mindre.
Holger Ahlenius
Det viktorianska England
GEORGE DANGERFIELD: Drottning
Victorias arvinge. En furstes uppfostran.
Översättning av Nils Holmberg.
Bonniers 1943. 12:50.
George Dangerfields bok har inte, som man
av titeln skulle kunna tro, Edvard VII:s
ungdom och tidigare mannaår till ämne. Det är
i själva verket en bok om det viktorianska
England, och den ger dessutom ganska
utförliga bilder av det andra franska kejsardömet
och av det samtida Tyskland. Det är prins
Edvards samtid, som författaren på ett
synnerligen underhållande sätt rullar opp för oss.
Dangerfield är mästare i att ur
brevsamlingarnas {de tryckta brevsamlingarnas)
gömmor plocka fram de mest målande partierna,
och han behärskar till fulländning konsten att
fläta samman statshandlingarna med
personliga öden, så att de belyser varandra och alla
852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
