Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Sovjet berättar. Översättningar efter John
Rodker: "Soviet Anthology".
Fritzes 1943. 10:50.
I denna ojämna, från engelskan översatta
novellantologi finns ett antal pärlor. Jag
tänker först och främst på de tre berättelserna av
Isaac Babel, särskilt de två som handlar i
judisk miljö. Det är stycken påminnande om
judiska teatern, av en makaber och fängslande
skuggspelskaraktär. Pilnjak har en hemsk och
grandios rundmålning av ett hungertågs färd
genom sibiriskt landskap under
revolutionsåren. Gorkij är naturligtvis också
representerad med en gripande liten historia, kanske
väl bagatellartad för att vara av nestorn själv.
Men det är nog inte så lätt att hitta någonting
oöversatt.
Katajev är mycket skicklig och lägger an
på att vara underhållande. Och sedan kommer
en lång rad av mer eller mindre okända namn:
Tichonov, Kaverin, Zostjenko, Virta,
Weisen-berg, Raskin-Slobodskij, Lench med flera.
Man gör den reflexionen att det i någon mån
måste finnas en röd motsvarighet till vår
kolorerade veckopress, dock icke som opium utan
snarare som stimulantia för folket, varför
jämförelsen väl kan sägas utfalla till den rödas
fördel. Den vill något om den också inte alltid kan
något utöver det didaktiska. Den har till sitt
förfogande en blåögd idealism och sist men
icke minst denna underbara ryska miljö av
vidder och möjligheter och människor. Men
många av dessa noveller är nog inte att
betrakta som litteratur i västerländsk mening
utan som lösryckta sidor ur en jättelik
socialistisk "folkskolans läsebok".
Det är visserligen möjligt att ovanstående
omdöme är orättvist mot en och annan av de
uppräknade författarna, men det är i så fall
urvalets fel. Det finns emellertid en verkligt
grann femårsplansnovell i boken: Pavlenkos
"Nattstycke", där skördearbetet på en kolchos
inte bara skildras i sin gigantiska
målmedvetenhet, utan där målmedvetenheten också
insveps i en slöja mäktig naturmystik.
Bergel-son har en doftrik stämning från en asiatisk
koloni, Grossman en hederlig och trovärdig
skildring av ett amazonöde, Kolosov visar slut-
ligen att en sovjetryss kan få ut mycket även
av en västerländsk miljö.
Johannes Edfelt har skrivit ett instruktivt
förord. Gunnar Ekelöf
HAN SUYIN: Vi gå mot soluppgången.
Översättning av Hans Langlet.
Hökerbergs 1943. 11:50.
Kina är ett fascinerande land och Han
Suyin har skrivit en fascinerande bok om det.
Den ter sig till det yttre som en roman men
visar sig snart vara en mycket levande
verklighetsskildring från det kämpande Kina, knuten
till ett par unga och — enligt författarinnan
själv — typiska representanter för många
millioner kineser. Han Suyin och Tang Pao
tillhöra den bildade medelklassen, de ha åtnjutit
universitetsundervisning i hemlandet och
fullbordat sin utbildning i Europa, han till officer,
hon till barnmorska. Den snabba skildringen
av deras barndom, familjernas misslyckade
försök att gifta bort dem med varandra enligt
gammal sed, deras slumpartade möte i
London, gnabbet och den slutliga föreningen har
stänk av både poesi och humor och ger
dessutom en inblick i kinesisk mentalitet och
samhällsordning. Japans överfall på Kina kallar
dem hem frivilligt för att göra sin plikt på
var sitt område, och den följande delen av
berättelsen ger en mycket åskådlig bild av
japanernas framfart och kinesernas sega
motstånd, samtidigt som man får initierade
skildringar av kinesiskt hemliv och förhållandena
inom storfamiljen, som utgör grundvalen för
det kinesiska samhällsskicket. Det är
naturligtvis mycket som inte har kommit med i
bilden, men som en introduktion till
begripande av vad som sker där borta i det
omätliga folkhavet kring Yang-tse och Hoang-ho
fyller boken en uppgift. Ty, som
författarinnan säger, "vårt liv och våra erfarenheter är
i sina huvuddrag det kinesiska folkets historia
även om detaljerna är olika". Det är hennes
fasta övertygelse att japanerna så småningom
ska drivas bort från Kinas jord, och kommer
det bara an på offervilja och uthållighet spår
hon säkert rätt. Vad som gör hennes bok till
en så njutbar lektyr är inte bara det lockande
ämnet utan också hennes förmåga att
framställa sina upplevelser i en form som har det
857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
