- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
18

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gunnar Tideström: Fyra dikttolkningar - I. E. A. Karlfeldt: Sång efter skördeanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR TIDESTRÖM

Bärvinet, flickorna och den surrande
bon-d-violinen, vad är det annat än "vin och flickor
och Fredmans stråka", som gör natten ljuvlig,
i en annan trakt av vårt land, i ett nytt
århundrade!

De många bibliska associationerna i en
munter visa om dans av detta slag verkar
kanske något egendomliga men har sin förklaring
i tidsomständigheterna. De fasta
allmogetraditionerna hade ju på den sista tiden gått mot
sin upplösning, men krafter var i rörelse för
att rädda dem. Det var det årtionde, då
Skansen öppnades. För Zorn var bonddansen
— så berättar Tor Hedberg — en "kult", som
han "kände sig allt starkare manad att
vidmakthålla i rena ursprungliga former. Den
gamla dansen och de gamla låtarna, det var
heliga ting, som man, om man ville stå
någorlunda väl hos honom, endast fick nalkas med
vördnad." År 1896 lät han resa en majstång
i Morkarlby i Mora; det var då en av de få
i trakten. Prins Eugen, som några dagar var
hans gäst och fick vara med om en i hast
ordnad dans på en gårdsplan i byn, förmådde
Zorn att tumma på att måla motivet, och så
tillkom samma sommar den berömda duken
"Midsommardans", om vilken konstnären själv
sagt, att den "mer än någon annan, gav hans
eget innersta". Karlfeldt delade den tidstypiska
entusiasmen för bygdekulturens bevarande.
Det är därför han genom de bibliska orden
söker förläna Fridolins dans något av den
åldriga folksedens halvt religiösa helgd. —
Men strävandet att blåsa nytt liv i den gamla
bonddansen väckte häftig ovilja just på visst
religiöst håll. Läsarna i Dalarna var både
många och inflytelserika och förkastade dans
som synd. Även nykterhetsrörelsen i
landskapet var mäktig och sträng. När Zorn år
1897 skänkte en dansbana åt ungdomen i
Morkarlby, tvangs han av motståndarna att
flytta den från byns närhet upp i skogen.
Med denna bakgrund i minne tror man sig

förstå, varför Karlfeldt, som om somrarna
vistades hos hembygdsentusiasten Karl Trotzig
i Hedemora och därför måste ha varit väl
underrättad om stämningarna i landskapet,
anspelar på att glädje och hänryckning kan
misstolkas — de är fulla av sött vin.

I andra strofen betonas att Fridolin
upplever traditionens berusning, "minnenas vin".
Så som Fridolin gläder sig, så har fäderna
gjort det, och de har gjort det just "här", på
denna plats, far och farfar och den långa
raden av "gamle". De är liksom närvarande
i detta nu; man kan tala till dem. Byt ut orden
"Nu sofven I, gamle" mot "Nu sova de gamle"
och något av diktens grundstämning skulle gå
förlorat.

Det är väsentligt för Fridolins typ, att han
kan tala om s i n lie, s i n fyllda loge, sina
bärmarker. Han hör till de besuttnas trygga
och självsäkra släkte. Fridolingestalten är ett
uttryck för Karlfeldts längtan efter återförening
med den hembygd och den gård, från vilken
han brutalt skilts. Men Fridolin är å andra
sidan en ganska lärd herreman, som inte
riktigt hör hemma i böndernas stånd. Han hör
till "fint" folk. Ordet "fin" har i dalaallmogens
språk ofta en biton, som gör att man kan
misstänka en smula ironi i skaldens
karakteristik av honom. På andra håll framställes
ju också Fridolin som en något sprättig man
med skön kravatt och balsam i håret.
Troligen ligger häri en lätt ironisk
självkarakteristik från skaldens sida. Karlfeldt hade
upplevt ståndscirkulationens besvärligheter. Han
lär i vissa sällskap ha känt sig osäker och
besvärad av sin bondskhet; därför var han
mån om sitt yttre och angelägen om att vara
mycket välklädd. Även i sin diktning var han,
när "Fridolins visor" skulle utges, osäker på
om den folkliga tonen skulle finna nåd för
de högre litteraturkritikerna, och det var nog
något av en säkerhetsåtgärd, då han lade en

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free