Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Geo Widengren: T. E. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. E. LAWRENCE
intentioner. Men någon dominion blev icke
Iraq, och att allt icke skötts sedan dess på ett
sätt, som Lawrence skulle ha gillat, det
framgår av det tysk-inspirerade uppror, som utbröt
våren 1941. Englands ställning i förhållandet
till araberna har emellertid efter förra
världskriget också försvårats av den osäkra faktor,
som heter Ibn Saud. Att balansera å ena sidan
de engelskdominerade staterna Iraq,
Trans-jordanien, Palestina och Egypten, å andra
sidan det om sin frihet ytterst måna
Saud-Arabien har ställt stora krav på brittisk
politik. När det gäller just Ibn Saud kan man
fråga sig om Lawrences eljest så säkra
instinkt vid bedömandet av araber och arabiska
förhållanden slagit fel. Åtminstone är detta
många bedömares mening. Kanske
underskattade Lawrence mannen, kanske kommer han
att trots allt få rätt i sitt antagande att Ibn
Saud endast betecknar en episod i arabernas
historia. Hans rike är, menar Lawrence, "ett
hugskott byggt på lösan sand". Möjligen har
en principiell inställning hos Lawrence
medverkat till detta omdöme. Ibn Sauds rike är
grundat på Wahhabiternas fanatiska
religionssamfund och Lawrences stora tes är, att i
Främre Orienten religionen fullständigt fått
vika för nationalismen som politiskt motiv.
Man finner också enstämmiga vittnesbörd om
den låga uppskattning av Islam som politisk
faktor, som Lawrence brukade ge uttryck åt.
Han talade ofta ringaktande om den
panisla-miska rörelsens politiska betydelse och
konstaterar: "då människor tala om arabiska
statsförbund eller imperier, är det rena fantasier".
Lawrence återkommer i stället till sin idé om
arabiska dominions och hoppas åtminstone på
Egypten och Irak i detta hänseende.
Om alltså Lawrence främst såg till det
brittiska imperiets intressen, även när det gällde
araberna, så var han därför ingen imperialist
i vedertagen bemärkelse. I samma brev, där
han deklarerar sin tro på imperiet och sin för-
hoppning om dess utvidgning genom frivillig
anslutning, förklarar han, att hans mål vid
Kairokonferensen 1920, då Iraqs och
Trans-jordaniens politiska status ordnades, var att
skona England från imperialisternas dårskaper.
Det går inte i våra dagar, menar Lawrence,
att upprepa Clives och Rhodes bedrifter. På
denna punkt är politikern Lawrence avgjort
i konflikt med romantikern Lawrence. Av
realpolitiska skäl kunde han, som eljest alltid
gillade det romaneska och äventyrligt yviga,
icke helt godta imperialismens sångare, Kipling.
Denne har icke varit en tolk för den
viktorianska epokens imperialistiska patriotism
utan starkt bidragit till att skapa den, detta
var Lawrences åsikt. Lawrence hade
naturligtvis ändå en hög tanke om Kipling som
skald och författare och sammanträffade med
■honom genom förmedling av vänner, men
förgäves letar man i hans brev efter några
superlativa omdömen om Kipling. Det är lustigt
att notera detta faktum, när man konstaterar
vilka entusiastiska lovord han består
Heidenstams "Karolinerna", "The Charles Men", som
han lyckades få en engelsk förläggare att ånyo
publicera. "Jag har aldrig läst något
liknande", förklarar han. Det har i detta
sammanhang sitt intresse att gå igenom listan
över de böcker, vilka funnos i Lawrences
bibliotek i hans lilla stuga Clouds Hill, kanske
mest med tanke på vad som saknas där. Man
finner en engelsk översättning av den
förislamiska arabiska poesiens mästerverk, de sju
Muallakat, men däremot icke en enda
Koranöversättning. Lawrence var absolut irreligiös
och hade kanske inte särskilt stor sympati för
islam, men man blir ändå förvånad över
denna brist på intresse för det arabiska
språkets mest klassiska urkund. Måhända
sammanhänger denna Lawrences likgiltighet med hans
brist på insikter i litterär arabiska. Inför sin
vän och biograf Graves uppger nämligen
Lawrence synnerligen öppenhjärtigt, att han själv
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
