Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Illustration i trästick av Tony Johannot till "Don
Quichotte", 1837.
för tanken till 1700-talets vackraste illustrerade
franska böcker. Stålsticket har också fått pryda
den dåtida franska illustrationskonstens
elegantaste bok: Balzacs "La peau de chagrin"
(1838), i vilken Gavarni medarbetat. I
fabel-och novellsamlingen "La Pléiade" (1842) ha
annars mindre bekanta konstnärer såsom
Jacque, Penguilly och Trimolet åstadkommit
"ein delikates Buch", i vilken träsnittsvinjetter
omväxla med raderingar. Den mest betydande
av dessa konstnärer, Ch. E. Jacque (1813
-—94), har skänkt oss små konstverk i
illustrationerna till Perraults "Contes du temps passé".
Med den sällsynta, helt i koppar stuckna
första-upplagan av år 1843 har Curmer, förläggaren
till "Paul et Virginie", givit ut ett bibliofilt
mästerverk. Av Célestin Nanteuil (1813
—73), som Béraldi kallat "1’illustrateur roman
-tique par excellence", kunna vi nöja oss med
att äga ett av de förtjusande raderade
titelbladen från trettiotalet. Av dessa äro de fyra
sällsynta titelbladen "pour illustrer des æuvres de
Victor Hugo" (1832) måhända de mest
åtråvärda. Av "napoleonillustratörerna" kan man
inte gå förbi Horace Vernet (1789—1863),
emedan hans 500 träsnitt till "Histoire de
1’empereur Napoléon" (1839), ehuru
konstnärligt sett mindre tillfredsställande, blivit be-
römda såsom förebilder för Menzels
illustrationer till Fredrik den stores historia. Andra
upplagan av år 1840 innehåller dessutom 44
färgplanscher (militärtyper) av H. Bellangé
(1800—66).
Då vi nu rikta vår uppmärksamhet på de
förnämsta politiska och sociala karikatyrtecknarna
i Frankrike, stöta vi på tröskeln till fyrtiotalet
på samlingsverket "Les Français peints par
eux-mëmes" i 8 band (1840—42) samt
"Vocabu-laire des enfants" (1839), i vilka de bästa
konstnärerna, såsom Daumier, Gavarni och
Grand-ville (jämte Monnier, Meissonier med flera)
samarbeta. Av P. Gavarni (1804—66), som
vi redan träffat på i "La peau de chagrin" och
"Les Français peints par eux-mëmes", torde
man i övrigt ge företräde åt de 207
helsidesillustrationerna till de två banden "Le diable
à Paris" (1845—46) och de fyra banden Sue,
"Le juif errant" (1845). Till det bästa av J. J.
Grand ville (1803—47) räknas med rätta de
allegoriska illustrationerna, över 300 i antal,
till "Scènes de la vie privée et publique des
ani-maux" (1842), 2 band; deras fantastiska
människogestalter med djurhuvud har ända in i våra
dagar funnit många efterbildare. H. Daumier
(1808—79) torde som bokillustratör vara på ett
oöverträlfligt sätt representerad genom de fina
litografierna i den sällsynta lilla boken "Les
aven-tures de Jean-Paul Choppard"(1836)av Desnoyer,
de 29 utomordentligt
kvicka
träsnittsvinjetterna till Fabres
"Némésis médicale"
(1840), 2 band, samt
de fyra storartade
planscherna till Sues
"Mystères de Paris"
(1834—44). Som
exempel på hans
senare stil kan man
tillfoga de få men
kvicka
träsnittsvinjetterna i Huarts
parodi "Ulysse ou
les pores vengés"
(1852). Bredvid
storheterna träder
"Klein-meister" Bertall
(1820—83) ofta
alltför mycket i skym-
40
Illustration i trästick av
Gavarni till "Le Diable à
Paris", 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
