- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
52

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Emil Zilliacus’ nya dikter

Emil Zilliacus: Silverhöst. Gebers 1943. 5: —.

Enkelhet och självfallenhet utmärker Emil
Zilliacus’ lyrik. Han klär sig inte i frack när han
går att möta sin musa och även om kostymen
alltid är oklanderligt pressad och slipsen väld
med artistisk säkerhet förstår han alltid att
bibehålla en viss ledighet i uttryck och rörelser. Han
ryggar inte tillbaka för obetydliga temata. Men
trivial blir denne diktens världsman inte. Han
skriver ett ode till sin hund. Det blir ett lekfullt
porträtt, som hundälskaren har svårt att ta
ögonen från. Han öppnar sin döda hustrus
garderobsdörr och låter blickarna fara över
skorna på golvet. Det blir till en liten kavalkad
genom hustruns liv, gripande i sin behärskning,
inte ett ögonblick sentimental. Han gör en

snabbskiss av en korgbärerska på Corfu, som
påminner honom om en av Erechteions
karyatider, men han fördjupar sig inte därför i
arkeologiska funderingar utan betraktar med
välbehag kvinnan av kött och blod som med
beundran följs av levande ynglingars blickar. Liksom
Heidenstam har han ej sinne endast för det
Hellas som är förgånget. Han talar om det
doriska kynnet i Norges fjäll och folk. Han ser
den kungliga resningen hos de enkla
fårherdarna på Parnassos och vid Leonidas grav
manar han fram det moderna Greklands strid
mot vår tids barbarer. Han griper med lätt och
säker hand tag i några små älskvärda indiska
motiv och ger dem en svensk gestaltning, som
kan göra vilken lyriker som helst grön av avund.
"Hemligt teckenspråk" till exempel är i grace
och renhet oöverträfflig.

När flickan såg att hon ej kunde tala
om mötestimman med sitt hjärtas vän,
då slöt hon dröjande med sina smala
och fina fingrar kronbladen igen
på vattenliljan som hon lekte med.
Och han förstod: det blir när sol går ned,
när dagens larm dör bort och daggen svalkar
och vattnets blommor sluta sina kalkar.

Inte ens när han talar för och om sitt land,
när han besjunger sin brända gård i Karelen,
när han ser den första skörden bärgas på det
återerövrade området, när han står inför den
brända och frosthärjade eken, som liksom på
trots alltjämt sänder ut en gren med friska blad,
inte ens då blir han någonsin anspänd eller
patetisk. På ett för nordiskt kynne ovanligt sätt
bibehåller han sin balans, sin konstnärliga
överblick och sitt sinnes stoiska lugn inför döden.

Hans nya diktsamling är brokig. Den rymmer
till och med en dikt som besjunger förbudslagens
fall i Finland i april 1932. Men den hålls
samman av den starka och helgjutna personligheten
och den är i alla sina enskildheter en stor och

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free