Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det sjunde korset
Anna Sechers: Det sjunde korset.
Översättning av Nils Holmberg. Bonniers
1943. 11:—.
Handlingen i Anna Seghers roman "Det
sjunde korset" är i sammandrag denna: sju
kors har av den rasande kommendanten rests
utanför Westhofens koncentrationsläger i
Rhen-landet. De är avsedda för sju män som just
lyckats fly ur lägret. Ett veritabelt fångstnät
kastas ut över den tättbebyggda trakten och de
sjus möjlighet att undkomma är praktiskt taget
nästan ingen. Två infångas också döda, fyra
möter levande sitt öde på tortyrpålen, men den
sjunde, Georg Heiser, räddar sig som genom ett
under, eller rättare sagt, genom en serie
underverks gåtfulla samverkan.
Anna Seghers roman har en stark prägel av
autenticitet; man tvivlar inte på att den är egna
skakande upplevelsers bittra frukt, men det är
en sovrande konstnär som har smitt samman
fakta och ingjutit själ och gripande innebörd
i de snabbt växlande scenerna. Romanen har
något av denna skärpta klarhet i detaljerna som
ofta åtföljer högspända tillstånd —livets mjuka
mellantoner försvinner, men övertonerna ljuder
sällsamt klart för den till bristning spända
hörseln. Georg Heiser själv, flyktingen, möter man
aldrig direkt: han är bara en enda
sammanpressad ångest, olidligt spända sinnen, sömnlös
övertrötthet, brännande smärta i en skadad
hand, eller en enda förtätad vilja till liv, lydande
automatisk instinkts befallning, när han trycker
som ett hetsat villebråd utefter landsvägen i
höstmörkret eller blandar sig i gatans
folkvimmel. Men i andra hand, genom den
mångfald av öden som snuddar vid flyktingens öde,
får man ändå en levande bild av hans rent
personliga magnetism. Georg Heiser är en av dem
som är "hårda" mot tortyr — sadisternas
sorgebarn och deras övermän. Vi påverkas olika av
olika människor, och vi framkallar själva
olikartade verkningar i olika själar. Just dessa
reaktioner, kontakter, återverkningar har
författarinnan ett mästerligt grepp om. En mångsidig
helhetsbild av tidsmiljön stiger naturligt fram. Det
kulturrika landskapet med sin blodgenomdränkta
mark, där äpple och vin mognar i höstdiset,
breder ut sig för ögat i sin fruktbarhet och frid.
Men bygden gömmer också koncentrationsläg-
ren, knappt anade av befolkningen. Det är gift
i luften. Rätt vad det är försvinner en människa.
Läppar förseglas, blickar slocknar. Karaktärerna
prövas på sin innersta halt. I denna skräckens
onaturliga tid tycks det mänskligas rikedom
reducerad bara till den primitivaste blinda
livsvilja — och till detta okuvliga och obrytbara
något innanför märgen som är oåtkomligt för
bödlarna. Den flyende Wallau hör liksom Georg
till "de hårda". Hans död i koncentrationslägret
är den gripande bokens mest storslagna seen.
När han blodbesköljd lämnas att dö, vet man
att det är han som kommer att leva.
Böcker som "Det sjunde korset" kan kännas
overkliga att läsa inom fredligt trygga väggar.
Aldrig kan det lidande de är sprungna ur gå
jämnt upp i konstverket och neutraliseras där.
Inte heller behöver man längre läsa sådana
böcker för att väckas. Men de har ändå sin
givna betydelse genom att på ett levande sätt
lägga fram materialet till det som framtidens
hjärnor först och främst måste komma att syssla
med: hur det är möjligt att inom ett kulturland
hela arméer av sådana som bödlarna i
Westhofens koncentrationsläger har kunnat stampas
fram ur marken. Margit Abenius
Spegling och återsken
Carson McCullers: Spegling i ett gyUne öga.
Översättning av Nils Jacobsson.
Gebers 1943. 5: 50.
"I Södern ligger ett fort där ett mord begicks
för några år sedan. Huvudpersonerna i denna
tragedi var två officerare, en soldat, två
kvinnor, en filippin och en häst." Dessa rader ur
upptakten till den ganska purunga amerikanska
författarinnan Carson McCullers klassiskt
utformade lilla roman ger en antydan om miljö,
handling och synsätt i denna märkliga produkt
av brådmogen illusionslöshet. Alla de naturliga
hinder, som i form av uppfostran,
önskedrömmar och självklar naivitet brukar fördröja eller
förhindra den unga människans framträngande
till en realistisk människouppfattning, är hos
denna författarinna satta ur spel på ett sätt, som
ovillkorligen leder tanken till den unge Hjalmar
Bergman. Hennes psykologi är liksom hans
driftpsykologi. Hennes konst återspeglar
fata-listiskt en grym men ändå svåråtkomlig verklig-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
