Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tades ej blott i hovfrågor utan även i viktiga
statsangelägenheter.
Helt naturligt har författaren ägnat en dryg
del av sin bok åt Joséphines tjugu år som
svensk kronprinsessa, ty det är under denna tid
som hon utvecklas till en självständig
personlighet. När Josephine 1844 krönes till drottning,
står hon också färdig, väl rustad att möta de
hårda prövningar som livet skulle beskära
henne i så rikt mått. På ett taktfullt och
alltigenom övertygande sätt, med en förbluffande
förmåga av inlevelse i kvinnligt psyke har
Lundebeck här skildrat hennes förhållande till
sin make under de svåra år, då hon för att låna
biktfadern Studachs ord gick "såsom genom
eld". Och följande karakteristik av Oscar hör
nog till det mest träffande som sagts om denne:
"Humanitet — rättare beteckning på Oscars
karaktär stod ej att finna ... Man anade alltid
en eld under den lugna, vänligt kyliga ytan ...
När han verkade sorglös och talade om dagens
små samtalsämnen, kände man att han tänkte
på allvarligare ting och — det värsta — då
han diskuterade djupa livsfrågor och problem,
kände man sig inte säker, om han inte under
tiden tänkte på mycket världsliga, mycket efemära
ting! Han var för pedantisk för att äga en riktig
konstnärsnatur. Han var för konstnärligt
begåvad för att inte vilja spränga disciplinen
ibland. Han var en gåta. En humanitetens
gåta." — Det är inte utan att man vill dra en
parallell mellan å ena sidan det svenska
kungaparet, å den andra drottning Viktoria av
England och hennes prinsgemål. I båda fallen växte
makan med åren i kapp maken; det är en
utvecklingsgång som av Lundebeck skildrats på
ett högst åskådligt sätt. Den Joséphine som
intill det bittra slutet stod stödjande vid Oscars
sida, var med sin fasta och ädla karaktär den
i alla avseenden starkare. Luften var väl, som
Pehr von Ehrenheim drar sig till minnes i sina
memoarer, "tung av etikett" hos änkedrottning
Joséphine, men vi möta där även en gammal
dam som förefaller märkligt frigjord och
obunden av tidens fördomar. Det är inte utan att
hon delar Geijers åsikt att "man skall vara god,
men inte lortgod!". De drastiska orden stöta
henne inte alls, försäkrar Lundebeck — "hon
använder med förkärlek robusta uttryck i
svenskan, vilket förbryllar en ovan åhörare som ser
den förfinade höga damen i all hennes
magnificens".
Det är svårt att inte ge författaren rätt i hans
uppfattning att religionen livet igenom förblev
den väsentliga faktorn för Joséphine. Alltmer
fördjupades med åren hennes innerliga
religiositet, och åter en gång bringas man att reflektera
över att det katolska fromhetslivet sällan bär
vackrare frukter än då det, som i hennes fall,
konfronteras på ny mark med andra former av
levande kristendom. På ett alltigenom
beundransvärt sätt uppbar Joséphine sin ömtåliga
ställning som drottning över två protestantiska
riken, och stickord och insinuationer om
obehöriga sidoinflytanden, som gjordes av tidens
"gossip writers" med Crusenstolpe i spetsen,
fingo därför aldrig fäste. Reservationer böra
dock anmälas mot vissa punkter av författarens
behandling av detta ämne, såsom till exempel
skildringen av Carl Johan på dödsbädden, då
denne, biträdd av Joséphine, återvänder till
"sina fäders tro". Här torde man knappast
kunna åberopa någon tradition till stöd.
Episoden förefaller osannolik ej minst med tanke
på förhållandena i barndomslandet,
Sydfrankrike, där det reformerta inslaget alltid varit
särskilt starkt; Carl Johans egen mor uppges ju
ha varit hugenott. Den deklaration av gamla
sympatier för protestantismen som kronprins
Carl Johan avgav vid övergången till den
svenska statskyrkan 1810, kan alltså mycket väl
ha varit uppriktig — ej blott, som man med ett
småleende menat, utslag av en smidig
opportunism. Och Lundebecks framställning av
"katolikmålets" behandling på 1850-talet samt av
striderna kring religionsfriheten 1860 skulle
säkerligen ha vunnit i nyansrikedom, därest han
anlitat samtida vittnesbörd, såsom ärkebiskop
Reuterdahls memoarer och referaten från
debatterna på Riddarhuset och i prästeståndet. Det
allmänna historiska sammanhanget är ju för
övrigt här av stort intresse. Under denna tid,
då den romerska kyrkan över hela Europa
strävade att framflytta sina positioner, kan det ha
tett sig lockande för Joséphine med hennes
vittförgrenade internationella relationer att låna sig
till någon betydande insats. Med vanlig takt
avstod hon dock därifrån. — Är det å andra
sidan för djärvt att i den nya religiösa ton, som
under åren efter änkedrottningens död kom att
utmärka kretsarna kring den tyskfödda drott-
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
