Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
cinska sakkunskapens gestalt och på Profiten
som följer i fördomarnas spår. Det vore
egendomligt, anser Huxley, om ögat skulle vara
den enda kroppsdel som saknade vix
medica-trix naturae, naturens egen läkekraft.
Glasögonen upphäver visserligen symtomen men
hejdar å andra sidan ögats förmåga av
självläkedom. Det är alltså lika mycket oförvillad
instinkt som fåfänga, reflekterar man, som
kommer vissa närsynta att vägra att bära
glasögon: insikten att det är galet att bli hjälplöst
beroende av otäcka mekaniska kryckor! Ögat
är inte bara en sinnrik och mekanisk apparat,
betonas det av Huxley. Bakom står en själ, ett
medvetande som väljer och skapar. Och den
nya terapien ägnar sig i första hand åt själen.
Ofantligt intressant och av vidaste räckvidd
är det som Huxley har att säga om den
sinnesart av på en gång självtillit och liknöjdhet
som bäst befordrar det skapande samarbetet
mellan medvetet och omedvetet i människan.
Man står här på källrik mark och inför nya
upptäckter om människan. De gamla miraklen,
då blinda fick sin syn och lama kunde gå,
skedde väl genom att något som åkt ur led
i en människa genom en personlighets djupt
verkande makt åter bragtes i skapande
harmoni. Den moderna kulturen har tråkat ut,
överansträngt, överspänt och skadat
människan, även om den samtidigt har hjälpt
henne att staka sig fram medelst sinnrika
kryckor. Men underverken sker på nytt, fast
på lite annorlunda sätt och till synes mer
"naturligt".
Den stimulans som Huxleys bok skänker
beror säkert främst på att den handlar om
något som är raka motsatsen till upprustning,
förstöring, förintelse. En värld där man med
omsorg och vishet får ägna sig åt människan
i all hennes underfullt sammansatta helhet —
det är nästan för mycket för den slokande
fantasien att föreställa sig på egen hand!
Rekonvalescentens lustkänslor gör väl också sitt till.
Ty vad är det värsta? Att alltid vara sjuk. Det
näst bästa? Att alltid vara frisk. Det bästa? Att
vara frisk men ha varit sjuk. Då behärskar man
två världar, den säregna och den riktiga, och
kan tillgodogöra sig den riktiga med en finare
glädje. Margit Abenius
Aldous Huxley läser numera utan glasögon.
Oliver Cromwell
Sven Wikberg: Oliver Cromwell. Monarken
utan krona. Fritzes 1943.
9: 50.
Sven Wikberg har i en hel rad biografier
dokumenterat ett verkligt gott handlag som
porträttör och historisk miljöskildrare.
Skickligt lägger han opp den historiska bakgrund,
mot vilken hans personager avtecknar sig. Med
en livfullhet, som för tanken till Bernhard
Rudolf Estlanders berättarkonst, åskådliggörs
de stora scenerna, så långt dokumenten tillåter
med anförande av de medverkandes egna
yttranden.
I sin senaste biografi tecknar Wikberg med
säker hand det upprörda tidsskede, i vilket
den fyrtioårige lantjunkaren Oliver Cromwell
helt plötsligt bröt in och som han sen i så hög
grad kom att påverka både som fältherre och
statsman. En personlighet av detta
häpnadsväckande slag kommer alltid att fängsla
forskningen och fantasien. Men är det absolut
nödvändigt att också göra honom sympatisk?
Wikberg bjuder till, så mycket han förmår.
I ett avslutande kapitel refererar han Crom-
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
