Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
liberala kulturtraditionens bärare genomgående
ställt sig utanför — i egna ögon kanske höjt
sig ovanför — den politiska sfären. Påfallande
är ju, hur i det förnazistiska Tyskland den
reella maktfördelningen skilde sig från den
formella; var weimarrepublikens demokrati väl
någonsin något annat än en politisk
fönsterskyltning med parlamentariska attrapper ?
Legenden om det militärt obesegrade Tyskland, myten
om det ruinerande skadeståndet (som i själva
verket aldrig betalades) för att inte tala om den
antisemitiska psykosen voro för övrigt spridda
inom alla partier. Den förfalskning av
verkligheten, som kommit att verka som en
förgiftning av den tyska folksjälen, var i full gång
långt innan det goebbelska
propagandamaskineriet började fungera. Under nazistregimen har
sedan förljugenheten och uppfostran till
förljugenhet (av Hitler kallad fanatism) drivits så
långt, att själva grundvalarna för ett normalt
tänkande blivit angripna.
Det är denna syn på Tyskland, som utgör
kärnan i "vansittartismen" — i
vulgärpropagandan inkarnationen av oförsonlig hämndlystnad
med tyskarnas tillintetgörelse som yttersta mål.
När det kommer till de praktiska
konsekvenserna av sin uppfattning är emellertid
Van-sittart fri från alla lidelser utom de som
betingas av hans önskan "att mänskligheten inte
en gång till ska huggas i stycken av ren
okunnighet" (om Tyskland). För att nå detta syfte
kräver han givetvis att Tyskland inte omigen
skall tillåtas stiga till militärmakt, vilket är
detsamma som att den i atlantdeklarationen
utlovade ensidiga avrustningen förverkligas. Men
dessutom har Yansittart på sitt program en
omskolning av tyskarna, vilka skola "läras att
önska det som de så länge har stött bort".
Författaren vägrar att tro, att en förnuftig livssyn
skall kunna växa sig stark i Tyskland med
mindre den påtvingas landet utifrån. En
dirigerad uppfostran framstår därför som något
ytterst väsentligt, vilket inte hindrar att hela
planens utförbarhet kan förefalla läsaren minst
sagt tvivelaktig. Den på ryskt håll redan
ventilerade skadeståndsfrågan ägnar Vansittart
däremot ingen större uppmärksamhet; det är
överhuvudtaget beklagligt, att han i sin
framställning knappast alls tagit någon hänsyn till
Ryssland och dess intressen väster om Weichsel. Det
bör kanske tilläggas att Vansittart tar bestämt
avstånd från alla vedergällningsåtgärder såvida
man inte dit räknar de akter av enkel rättvisa,
som upptagits bland de allierades krigsmål.
Vansittarts bok är inte bara ett tankeväckande
diskussionsinlägg i den debatt, som för var dag
blir allt aktuellare, debatten om det besegrade
Tysklands problem. Den är dessutom ett
sällsynt spirituellt och stimulerande arbete, skrivet
av en person, som lärt sig konsten att aldrig
vara tråkig och att aldrig skriva en trubbig rad.
Vilken etsande skärpa präglar inte Vansittarts
attacker mot de engelska "pseudointellektuella",
som slå omkring sig med revolutionära
slagord och vänta "det andra Tyskland" strax om
hörnet, mot de förstockade konservativa av
münchentyp, som ingenting lärt och allting
glömt, och mot de religiöst lagda, som genast
äro redo att förstå och förlåta dem, som
systematiskt sökt utrota Europas civilisation. Men
trots allt vad Vansittart har att säga om tysk
historia och tyskt väsen — när inom en nära
framtid murarna rämna i fängelset Europa, då
kommer att mot det tyska folket resas en
anklagelse, som skall göra den engelske diplomatens
skrift till ett abstrakt och blodfattigt stycke
papper. Ulf Brandell
Den danska linjen
Erik Ring: Hitler beskyddar Danmark. Fakta
och reflexioner kring den senaste
utvecklingen. Översättning från författarens
danska manuskript. Bonniers
1943. 4: 75.
Erik Rings arbete är det första allvarligt
syftande försöket till analys av den politiska
utvecklingen i Danmark efter ockupationen. Redan
därigenom förtjänar det att uppmärksammas.
Det är därtill en påfallande välskriven och
synnerligen rikt dokumenterad bok, som är ägnad
att sprida nytt ljus över de faktiska
förhållandena i vårt södra grannland. Läsarens intresse
blir inte mindre genom att boken på sätt och
vis också kan fattas som en plaidoyer för det
radikale Venstres försvarsnihilism och därav
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
