Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
föranledda anpassning till Tyskland, ty trots att
radikalerna är ett numerärt obetydligt parti har
de av omständigheternas makt kommit att både
under det första och det andra världskriget
utöva ett avgörande inflytande på utformningen
av dansk utrikespolitik.
Med berättigad stolthet talar Erik Ring om
det kulturella, sociala och materiella
framåtskridandets Danmark och hur de humanitetens
och upplysningens idéer, som den danska
radikalismens stora förgrundsgestalter, en Viggo
Hørup, en Georg Brandes, så snillrikt tolkade,
bidragit till att stålsätta Danmarks folk till att
härda ut under ockupationens tryck och att med
ironiens vapen möta barbarernas anstormning.
Detta är otvivelaktigt också riktigt. Men bilden
av danskarnas andliga motstånd mot
våldsmakten blir dock inte fullständig om man inte
också erinrar sig vad arvet från Grundtvig
betyder i denna heroiska kulturkamp. Dock är
det välförståeligt om författaren vill mana fram
de stora skuggorna ur den danska radikalismens
historia, ty om man endast skulle hålla sig till
deras sentida efterföljare, den ortodoxe
doktri-nären Peter Munch eller den antidemokratiske
cynikern Erik Scavenius, så skulle betyget för
radikalismens politiska insats knappast bli fullt
rättvist.
Erik Ring uppehåller sig ganska utförligt vid
Scavenius. Han ger ett intressant, både kritiskt
och uppskattande porträtt av denne särling i
dansk politik. Bland svenska anpasslingar
åtnjuter som bekant Erik Scavenius ett
synnerligen stort anseende och detta av lättinsedda
skäl. Det kan därför vara klokt att lyssna, då
denne danske författare, som dock har den
största respekt för sin statsministers intelligens,
varnar mot den föreställningen att Erik
Scavenius skulle vara i besittning av något slags
övermänsklig klokhet. Varningen är väl på sin plats.
Ty den man som under två världskrig varit sitt
lands utrikesminister och båda gångerna gjort
ett så kapitalt misstag som att bygga sin politik
på förutsättningen av en tysk seger, lär
svårligen kunna karakteriseras som en verklig
statsman.
Erik Ring avslutar sin bok med några mycket
tänkvärda reflexioner över Danmarks
erfarenheter av den tyska ockupationen. Han synes
närmast mena, att den andliga, moraliska mot-
ståndskraft som hans folk visat efter den 9 april,
är det bästa beviset för hållbarheten av den
danska politiken före det tyska överfallet. Det
nästan helt avrustade, nästan helt vapenlösa
Danmark, som i stället för ett väpnat försvar
kunnat mobilisera ett andligt värn av
oemotståndlig kraft mot en till synes övermäktig
fiende, är också värt både vår och världens
beundran. Men måste dock inte också danskarna
fråga sig, hur skulle det hela ha gått och hur
skulle det ha sett ut i världen om de andra
folken, inte blott britter och ryssar, utan också
små nationer som norrmän, holländare, greker
och så vidare, försvarat sig på samma sätt som
danskarna? Måhända menar författaren, att
Danmark är ett sådant unicum i nationernas
rad och att även dess politik måste vara unik.
"Det finns", skriver han, "snarare anledning att
fortsätta den linje som blev avbruten och att
— avgörande bestyrkt av mötet med den tyska
nazismen — utbygga och förbättra det
demokratiska Danmark både i dess institutioner och
i individernas medvetande."
Det är möjligt att Erik Ring får rätt, att den
överväldigande delen av Danmarks folk alltjämt
anser, att den försvarsnihilistiska linjen med alla
dess konsekvenser inte blott var den bästa utan
också den enda möjliga. Man bör dock inte
alldeles bortse från den möjligheten att det andra
världskrigets segrarmakter kanske inte kommer
att tillåta Danmark att i framtiden få fortsätta
att leva som ett militärt vakuum. Det är
måhända också tvivelaktigt om danskarna, sedan
de befriats genom de förenade nationernas
seger, även i fortsättningen kommer att vara
villiga att överlämna vården av sin
utrikespolitik åt det radikale Venstre, det parti, där
förgrundsfigurerna i vår tid hetat Peter Munch och
Erik Scavenius. Erik Rings intressanta lilla
arbete stimulerar till både frågor och gensagor.
Man endast beklagar, att författaren inte varit
i tillfälle att utförligare uppehålla sig vid
likheterna mellan dansk och svensk politik, vilka
han endast antyder. En dylik parallell är inte
svår att göra och den skulle ha haft ett inte
obetydligt värde för de svenska läsare som
svävar i den vanföreställningen att det skulle
ha funnits några verkligt principiella skillnader
mellan dansk och svensk politik. Bo Enander
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
