Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Margit Abenius: Ur sagans ymnighetshorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
rörligt, så att förväntan spänns genom stegring
och upprepning. Jag gissar att vuxna som i
"Sagor man inte glömmer" återupplivar minnet
av sin barndoms älsklingssagor här glimtvis ska
uppnå vad den medvetna ansträngningen inte
förmår åstadkomma: att rutscha några skred
ned i sin barndom, till ett uppfattningssätt som
är på en gång häftigare och flyktigare,
hemskare och ljuvare än ens nuvarande. "Lille
Viggs äventyr", här omläst för första gången
sedan barndomen, åstadkommer hos mig en
sådan tidsomkastning. Tjusande är de små
trollhästarnas bjällror på heden, och tryggheten i
stugan och ångern över ullstrumporna upplever
jag med en del av min varelse som är mycket
yngre och primitivare än den som iakttar
fenomenet. När sagans kung som fått en pligg i skon
hoppar på ett ben ner i skomakarverkstaden
för att få den urtagen, ler den vuxne, men för
barnet är det bara fart, färg, bild för själens
öga. — Några av de valda bidragen är snarare
fantasier än rena sagor, såsom Helena Nybloms
vackra, romantiska mollsaga "Svanhamnen".
"Så sorgsen", säger min nioåriga recensenthjälp
dröjande om den. Till min förvåning uppskattar
hon särdeles livligt Strindbergs djärvt surrealis-
tiska, allt utom barnsliga drömhistoria "Lotsens
vedermödor", men ömmast blir tonfallet inför
"Meli". Femåringen skrattar drillande åt "Mumie
gåsägg", denna drastiska norska folksaga i
Asbjørnsens och Moes bearbetning. Människan
var alltså fem år i sinnet när folksagan diktades,
tänker man... Men stor och liten förenas vi
i sann uppskattning av sagan om Pomperipossa.
Att den ondskefullas näsa till sist blev så rent
för galet lång och hennes ändalykt så snöplig —
sannerligen, det är något att tänka på och att
glädjas över i denna dystra värld.
"Sagor man inte glömmer" bör ha goda
utsikter att bli något bestående och att bilda en
sund motvikt till fadd och degenererad
sago-konst. Man förvånar sig med utgivarinnan över
att ingen tidigare kommit på tanken att ge ut
en antologi av konstsagor. Bokens värde ökas
genom att originalillustrationer i svart och vitt
tagits med. Bilden betyder för barnet lika
mycket som ordet, och Moes björnar, V.
Pedersens dansande blommor och Jenny Nyströms
svenska tomtar kommer att i det mottagliga
sinnet inpräglas lika livligt som sagorna man
inte glömmer.
136
Illustration av Albert Engström till Axel Wallengrens "Sagan om
Pomperipossa med den långa näsan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
