- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
140

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. N.

TIGERSTEDT

mot sin fader" — eller morfader.
"Centurio-nens resa" blir svaret på "Jesu liv". Och
Psicharis nye levnadstecknare, David Rops
(Pion 1942), är icke den förste, och
säkerligen heller icke den siste, som i honom ser
en förebild och ett exempel — icke minst för
det nya Frankrike som behöver hans dygder:
självuppoffring, lydnad och kärlek.

Ernest Psicharis förebild har åberopats av
alla dem som strax efter nederlaget sommaren
1940 ordade om att reformera hela det franska
kulturlivet, icke minst litteraturen, som de
beskyllde för dekadens, immoralitet och andra
gruvliga laster. Det har emellertid av
åtskilliga skäl icke blivit något av dessa reformer
och vitterheten fortsätter i stort sett som förut.
De äldre författarna ge ut böcker som på
pricken likna deras tidigare. Och icke heller
de yngres alster visa någon större
sinnesändring. "Pius ca change, pius c’est la mëme
chose."

Alltför märkliga äro de vittra verk som
kommit till min kännedom ej. Paul Valéry
har visserligen publicerat en bok vars titel,
"Mauvaises pensées", inger oss de livligaste
förväntningar, men om vilken jag tyvärr icke
kan ge något besked. Paul Claudels nya
bok, "Présence et Prophetie" (Librairie de
1’Université, Fribourg 1942) hör mera till
teologien än till vitterheten: en samling
allegoriska och symboliska bibeltolkningar i
strängt skolastisk stil, föga tilldragande för
vanliga syndare. Det är sannerligen behövligt
att hans kollega bland de odödliga, Louis
Gillet, i en hänförd liten skrift, "Claudel
présent" (Lib;airie de 1’Université, Fribourg
1942), söker utlägga dessa mysterier.

Om vi från dessa himmelska rymder, där
vi kippa efter andan, sänka oss ned till jorden,
konstatera vi först att Colette utgett en ny
bok. Det är alltid en angenäm nyhet, även
om det icke skulle vara fråga om något
större mästerverk. De tre noveller som ingå

i "Le képi" (Arthème Fayard 1942) handla
alla —• naturligtvis — om kärlek, och intyga
ånyo sin författares mästerskap på området,
utan att fördenskull höra till hennes
märkligare alster.

En annan kvinnlig författare, den gamla
Rachilde, har överraskat publiken med en
bok, "Face à la peur" (Mercure de France
1942). Trots hennes höga ålder behöver
läsaren icke befara någon senilitet: denna bok av
en åttioåring visar ett sprakande temperament
som mången ungdom kunde avundas henne.
Rachilde berättar sina upplevelser och
iakttagelser under katastrofen 1940 med hela den
grymma sakligheten hos en renodlat
egocentrisk konstnärsnatur, som är oförmögen till
sympati för sina medmänniskor, i vilka hon
blott ser främmande och fientliga väsen, vilkas
svarta och lumpna sidor hon njuter av att
avslöja.

Rachildes bok erinrar läsaren om den
längesedan svunna tid vid sekelskiftet, då Wagner
och Nietzsche voro profeter, då symbolismen
var det poetiska modet för dagen och
Mercure de France, utgiven av hennes make, det
ledande litterära organet. Till denna tid
förflyttar oss Edmond Jaloux i "Les saisons
littéraires" (Librairie de 1’Université,
Fribourg 1942), som visar hur den tedde sig för
en ung, känslig och poetisk yngling i en
sydfransk provinsstad. Det vilar en stark
stämning över detta försök att återuppliva en
svunnen tid. Det är i grunden samma problem
som Jaloux behandlar i romanen "Le vent
souffle sur la flamme" (Librairie de
1’Université 1941): den döende som i minnet söker
ersättning för stundens plågor, och som låter
fantasien omskapa det förflutna, då viljan
icke mäktar förändra nuet.

En minnesbok är det också som Jaloux’
jämnårige, diktaren Léon-Paul Fargue ger
oss i "Refuges" (Émile-Paul Frères 1942):
artistminnen från Paris’ kaféer, anekdoter om

140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free