Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. N. TIGERSTEDT
faller inom denna kategori, men knappast
någon höjer sig heller, synes det mig, över en
aktningsvärd medelnivå. Prix Goncourt för
1942 tillföll den icke alltför unge Marc
Bernard för den tydligen självbiografiska
romanen "Pareils à des enfants" (Gallimard 1941),
en realistisk barndomsskildring med motiv
från arbetarvärlden, sympatisk, men föga
märklig och på intet sätt banbrytande. I
psykologisk analys och människoskildring förefaller
mig en annan pristagare, Jane Loisy, vars
roman "Un fragment de la vie de Catherine
Baron" (René Julliard 1942) hembar Grand
Prix de la Guilde du Livre, betydligt
överlägsen, ehuru förlagets påstående, att denna
kvinnoskildring skulle betyda den franska
romanens förnyelse, nog får skrivas på
reklamens konto. Och varken Jean Meckerts trista
skildring av en liten byråkrats glädjelösa
tillvaro i "L’Homme au marteau" (Gallimard
1943), som erinrar om Huysmans
förstlingsverk eller Jean de Beuckens och Henri
d’Amfrevilles äktenskapsromaner, den förra,
"La vie basse" (Gallimard 1943), med motiv
från arbetarklassen, den senare, "Les
soli-taires" (Grasset 1943), med motiv från
aristokratien, erbjuder något väsentligen nytt. René
Barjavels "Ravage" (Denoël 1943) vittnar
åtminstone om en stark, rätt makaber fantasi;
den är en framtidsvision i Wells’ stil, men
med motsatt tendens: här är det tekniken som
blir människans fiende och först dess
förintande banar vägen för en ny och lycklig
tidsålder.
Framom alla dessa verk skulle jag för min
del vilja ställa Roland Cailleux’ roman
"Saint-Genès ou la vie brève" (Gallimard
1943). Den är påtagligen en ung mans verk,
troligen en debut, och ingalunda fri från de
fel som pläga vidlåda en debutbok. Men det
finns i den en analytisk skärpa och omedelbar
upplevelse, som höja den över åtskilliga
korrektare och felfriare arbeten. Det är historien
om en ung mans utveckling — ett typiskt
juvenilt ämne — och åtskilligt i boken tyder på
att Saint-Genès är författarens alter ego. Men
om han framför allt talat på egna vägnar,
visar romanen också att han är förmögen en
objektiv och konkret människoskildring; man
fäster sig bland annat vid porträttet av
hjältens härsklystna och egoistiska mormor. Med
ett ord: en bok som ger löften för framtiden
och redan infriar några.
Det vore otvivelaktigt ett felgrepp, att av de
få böcker som här passerat revy draga några
allmännare slutsatser om den franska
litteraturens utveckling och framtid. Först och
främst har urvalet varit snävt och säkerligen
godtyckligt; det är både möjligt och troligt
att åtskilliga verk borde ha medtagits, som
här lysa med sin frånvaro. (Att poesien helt
förbigåtts är sålunda ej anmälarens fel.) Men
framför allt är den franska ungdomen i dag
upptagen med andra ting än litteratur.
Någonstädes — i ett tyskt fångläger eller en
nordafrikansk barack eller en amerikansk
skyskrapa — sitter måhända den unge fransman
som skall ge litteraturen ett nytt ansikte. Vem
visste 1799 något om en fattig bretonsk
emigrant, som i en vindskupa i London
arbetade på det verk som skulle skänka honom
den ryktbarhet som han så hett åtrådde och
den franska litteraturen den förnyelse den så
väl behövde!
Tiderna ha förändrats sedan Chateaubriands
dagar, och jämförelsen haltar betydligt. Den
franska revolutionen var en väldig
kraftyttring på gott och ont, och författarna
kunde-betrakta sig som medspelare eller rentav
— i likhet med Chateaubriand — som
premiäraktörer i ett världshistoriskt skådespel,.
där Frankrike hade första rollen. I dag är
läget ett annat. Frankrike ligger slaget till
marken, så utarmat, förblött och splittrat som
aldrig sedan hundraårskrigets dagar. Det är
förklarligt, att det finns de som bryta staven
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
