Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Mer eller mindre prisbelönt
Margit Söderholm: Driver dagg, faller regn.
Wahlström & Widstrand 1943.
13:50.
Sally Salminen: Lars Laurila. Wahlström &
Widstrand 1943. 13: 50.
Le Grand Cannon Jr.: Se mot berget.
Översättning av Ingrid Lundström. Natur
och Kultur 1943. 10: —.
Margit Söderholms prisbelönta, mångsidigt
användbara romantiserade folklivsskildring har
framför allt att bjuda på kapitelrubriker av
löftesrikt kärv och isländsk klang samt en
ihåligt kraftfull komposition men är för övrigt
en oslipad och i detalj mångordig produkt av
omisskännlig best-sellerambition. Detta innebär
bland annat att författarinnan huvudsakligen rör
sig med de mänskliga ytterligheterna, med de
starkaste eller mest "förtappade" karlarna och
med de grannaste kvinnorna, och att den
oförnekliga dramatiska kraften, konfliktens skärpa
och allmänna svårighetsgrad, framför allt
härrör sig från en mindre vanlig häftighet och
blind tjurskallighet från den starke
manspersonens sida. "Driver dagg, faller regn" är en
etnografiskt välstuderad historisk släktroman,
som bygger på en folksägen från Hälsingland
— eller rättare sagt på den vidskepliga
föreställningen, att de styvaste bygdespelmännen var
inkarnationer av den osalige forskarlen, som
ständigt på jakt efter människosjälar hade makt
att spela de dansande ner i forsén eller i varje
fall att förtrolla och röva bort de vackraste
flickorna. Det ä den karske storbonden
Germund som får uppleva smäleken att hans fästmö
rymmer med en föraktad spelman. Sedan hon
fött denne en son drunknar de båda i forsen;
sonen får en svår uppväxt, blir själv spelman
och rymmer sedan med Germunds egen dotter.
Romanen handlar dels om Germunds kamp mot
vidskepelsen både inåt och utåt, och dels om hur
det varmhjärtat kvinnliga och självuppoffrande
frälser det utstötta och förtappade. Dessa två
huvudlinjer motverkar dock varandra;
folksägnens poetiska och symboliska värde går till
stor del förlorat under mödorna att göra den
realistiskt och psykologiskt trovärdig, och det
lyckliga slutet, där den demoniskt hjälplöse
spelmannen fått sin ångest bortpratad och kan se
fram mot en hedervärd bondekarriär blir ett
slag i luften av den pedagogiska pekpinnen. Det
skall emellertid erkännas att Margit Söderholms
roman mycket väl kan ta upp en synnerligen
onödig tävling med best-sellers av vanlig
anglo-sachsisk typ. Den är visserligen inte så oljat
skriven, men mycket av det etiska och
psykologiska schemat är hämtat från Selma Lagerlöf,
många scener i romanen är enklare
tyngdlyft-ningsuppvisningar i så kallad kraft, schvung och
erotisk varmblodighet, och sådant räcker mer
än väl till för att förklara publikframgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
