- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
165

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Mer eller mindre prisbelönt

Margit Söderholm: Driver dagg, faller regn.

Wahlström & Widstrand 1943.
13:50.

Sally Salminen: Lars Laurila. Wahlström &
Widstrand 1943. 13: 50.

Le Grand Cannon Jr.: Se mot berget.
Översättning av Ingrid Lundström. Natur
och Kultur 1943. 10: —.

Margit Söderholms prisbelönta, mångsidigt
användbara romantiserade folklivsskildring har
framför allt att bjuda på kapitelrubriker av
löftesrikt kärv och isländsk klang samt en
ihåligt kraftfull komposition men är för övrigt
en oslipad och i detalj mångordig produkt av
omisskännlig best-sellerambition. Detta innebär
bland annat att författarinnan huvudsakligen rör
sig med de mänskliga ytterligheterna, med de
starkaste eller mest "förtappade" karlarna och
med de grannaste kvinnorna, och att den
oförnekliga dramatiska kraften, konfliktens skärpa
och allmänna svårighetsgrad, framför allt
härrör sig från en mindre vanlig häftighet och
blind tjurskallighet från den starke
manspersonens sida. "Driver dagg, faller regn" är en
etnografiskt välstuderad historisk släktroman,
som bygger på en folksägen från Hälsingland
— eller rättare sagt på den vidskepliga
föreställningen, att de styvaste bygdespelmännen var
inkarnationer av den osalige forskarlen, som
ständigt på jakt efter människosjälar hade makt
att spela de dansande ner i forsén eller i varje
fall att förtrolla och röva bort de vackraste
flickorna. Det ä den karske storbonden
Germund som får uppleva smäleken att hans fästmö
rymmer med en föraktad spelman. Sedan hon
fött denne en son drunknar de båda i forsen;
sonen får en svår uppväxt, blir själv spelman
och rymmer sedan med Germunds egen dotter.
Romanen handlar dels om Germunds kamp mot
vidskepelsen både inåt och utåt, och dels om hur
det varmhjärtat kvinnliga och självuppoffrande
frälser det utstötta och förtappade. Dessa två
huvudlinjer motverkar dock varandra;
folksägnens poetiska och symboliska värde går till
stor del förlorat under mödorna att göra den
realistiskt och psykologiskt trovärdig, och det
lyckliga slutet, där den demoniskt hjälplöse
spelmannen fått sin ångest bortpratad och kan se

fram mot en hedervärd bondekarriär blir ett
slag i luften av den pedagogiska pekpinnen. Det
skall emellertid erkännas att Margit Söderholms
roman mycket väl kan ta upp en synnerligen
onödig tävling med best-sellers av vanlig
anglo-sachsisk typ. Den är visserligen inte så oljat
skriven, men mycket av det etiska och
psykologiska schemat är hämtat från Selma Lagerlöf,
många scener i romanen är enklare
tyngdlyft-ningsuppvisningar i så kallad kraft, schvung och
erotisk varmblodighet, och sådant räcker mer

än väl till för att förklara publikframgången.

*



Sally Salminens "Lars Laurila" är en
blandning av hembygdsroman och "bildningsroman"
med tonvikten lagd på det autentiskt
romantiserade. Författarinnans ambition har kanske i all
blygsamhet varit att försöka skapa det första
åländska eposet, att ge en klar bild av den lilla
ögruppsbefolkningens trofast värnade egenart,
dess hembygdskärlek, fattigdom och konflikter.
Brytningen mellan svenskt och finskt kommer
tydligt fram i teckningen av familjen Laurila.
Modern Berta är infödd åländska eller svenska
och kan inte riktigt förlåta sig själv att hon
under inflytandet av en kortvarig förälskelse
"har handlat mot sin släkts och sin naturs
starkaste instinkter" och gift sig med en finsk
skeppare. Denne är en tyst och inbunden natur, en
envis främling i sin egen familj de korta
perioder han är hemma. Tre söner föds i det omaka
äktenskapet, och av dessa är det den äldste,
Lars, som står i medelpunkten för
författarinnans intresse. Lars får tidigt lära sig att se
upp till Sverige, han känner sig som genuin
ålänning och svensk och kommer med tiden att
alltmera pinas av sitt finska efternamn. Han
börjar tidigt skriva dikter, studerar vetgirigt
per korrespondens och slits mellan svärmisk
hembygdskärlek och känslan av alltför trång
och utvecklingsfientlig idyll. Genom stöd av en
vänlig gammal professor lyckas han bli
bokhållare i Mariehamn och står när boken slutar
i begrepp att tillträda en kontorsplats i det
romantiserade Sverige.

"Lars Laurila" får som sagt var troligen
betraktas som den första delen i ett större
åländskt epos, och den betecknar ett givet
framsteg för författarinnan; hon har här helt och
hållet gjort sig till tolk för sin egen provins,

165

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free