Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kasta ett skimmer av löje inte bara över
Hjalmar Gullberg utan över alla hans diktande
kolleger. "Den vanliga människan" är ett av
Göth-bergs favorituttryck, och hur stor skillnaden
mellan denna vanliga människa och diktaren är
tröttnar han inte att understryka. På tal om
Gullbergs barndom skriver han: "Den hårda
jordmånen — så förbittrande och förstörande
för den vanliga människan — kan odlas till
fruktbar mark endast av den för diktens värld
utvalde." Vad är nu detta för ett trams! När
tlev det endast diktaren förbehållet att härdas
av svårigheterna, att avvinna ett hårt öde ljus,
att segra i nederlaget. Med en sådan
vördnadskänsla i blodet är det inte lätt för Göthberg att
komma Gullberg inpå livet. Även en
litteraturessayist måste ta av sitt eget för att kunna
åstadkomma något av värde. Men om nu "den
vanliga människan" Göthberg är så fruktansvärt
olik dem som skriver vers måste det ju bli en
viss distans i hans framställning, och det har
det också blivit. Därtill bidrar också det
suveräna förakt som Göthberg visar mot allt som
tidigare skrivits om Gullberg. Inte på ett enda
ställe citerar eller omnämner han någon av sina
föregångare bland gullbergstolkarna. Om han
läst dem vet man inte. Han har i varje fall ej
tillgodogjort sig dem. Harrie, Hildebrand och
Ahlgren, för att nu bara nämna tre, har dock
haft viktiga uppslag och synpunkter att komma
med, som man skall vara mycket säker och
mycket överlägsen för att utan vidare kunna
förbigå. — För att på ett ställe sammanföra
alla mina kritiska randanmärkningar vill jag
slutligen framhålla att Göthbergs metod att
behandla alla Gullbergs dikter som vore de skrivna
samtidigt knappast är tillrådlig. I kapitlet
"Hjalmar Gullberg och Gud" (fatal rubrik!) har han
för övrigt fått fram en intressant
utvecklingskurva tack vare att han frångått denna metod.
Det borde han gjort genomgående.
Men det finns mycket som är intressant,
väl-avvägt och nytt i Göthbergs bok. Han synes ha
ett fint sinne för lyrik. Hans analyser är ofta
skarpsinniga. Hans tes att Gullberg är mannen
som "på avgörande punkter fått sina illusioner
krossade" kan väl diskuteras men är skickligt
belagd. Med beundran läser man kapitlet om
kärlekslyriken. Om "Kärleksroman" säger
Göthberg med allt skäl: "Här har den egna
upplevelsen av kärleken förmält sig med en hel
generations sätt att se och reagera. Här möter
vi inte kärleken som romantiskt svärmeri utan
som saklig och behärskad dyrkan av det fysiska.
En ny tids skönhetskult, som till sitt objekt
har valt framför allt den nakna kvinnokroppen,
har i denna cykel fått sitt klassiska uttryck."
Kapitlet om Gullbergs religion bildar
kärnpunkten i boken. Något fast grepp om den
gribergska mystiken har Göthberg kanske inte fått,
främst beroende på att den nödvändigtvis skall
pressas in mellan de döda termerna
oändlighetsmystik och personlighetsmystik. Men att
Gullberg först och främst är en religiös diktare
— även om man inte vågar kalla honom kristen
utan vidare — däri har Göthberg rätt. Gullberg
är ständigt inriktad på att uttrycka det som inte
kan utsägas. Han upprättade en gång ett
versifierat kontrakt mellan sig och Gud, och liksom
vid detta kontrakts underskrivande är det i hela
hans diktning egentligen bara två gestalter
närvarande: Gud och poeten. Alla andra är bara
gäster i den gullbergska världen, tillfälliga
bekanta, som han utan alltför svåra själskval
tar avsked från. När Göthberg framhåller att
"Kärleksroman" och även andra kärleksdikter
till övervägande del handlar om den kroppsliga
gemenskapen mellan man och kvinna, men
däremot mera sällan om den andliga, är detta en
mycket riktig iakttagelse. Riktig gemenskap
synes Gullberg endast kunna känna med det
gudomliga, med det som inte är av denna
världen. Att övervinna världen, det betyder att nå
en förening av varaktigare slag än jordelivet
kan erbjuda.
Göthbergs bok är väl värd att bli läst. Den
väcker ofta opposition. Men man får stor lust
att genast ta fram sina gullbergsvolymer när
man läst den, och det visar väl att Göthberg
skrivit en god bok trots dess iögonfallande
brister. Olof Lagercrantz
Också en antologi
Olof Strandberg: Pegas på villovägar.
Wahlström & Widstrand 1943.
9: 50.
Det är med ganska blandade känslor man
genomströvar doktor Olof Strandbergs lyriska
pekoralistantologi, "Pegas på villovägar", och
fåglarna vet, om lusten eller olusten till sist
överväger. Man möter nämligen så mycken
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
