- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
175

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Det kan ju inte hjälpas att det ibland
hugger till i hjärtat på en nutidsmänniska under
läsningen av "Ungdom, ungdom". För dem
som nu står i sin mottagligaste ålder är
Europa hermetiskt tillslutet — ja, detta gäller
också författarens eget fosterland. När
gränserna åter öppnas ska vi säkerligen få se
åtskilliga intressanta och fascinerande ting —
men vi ska komma till trötta, upprivna,
söndersargade länder. Björn Björnsons bok är
en kär och välkommen hälsning från ett vida
lyckligare förflutet. Helge åkerhielm

Skald och fennoman

V. A. Koskenniemi: Lyckans håvor.
Översättning av Einar Spjut. Lindblads
1943. 4: 75.

Första gången jag såg Koskenniemi, den
finskspråkiga studentvärldens dyrkade skald,
var i Helsingfors på en litterär fest; han
pekades då av svenskspråkiga vänner ut som arg
Sverige-fiende. Andra gången jag såg honom
var i general Wallenius’ högkvarter under
finska vinterkriget. Vi blev då snart närmare
bekanta, och under långa promenader bakom
fronten försökte jag tränga in i hans liv för
att finna orsaken till hans starka
tyskvänlighet, relativa skepsis mot demokratien och
utpräglat fennomanska syn. Under dessa samtal
fick jag den lille mannen med sin egenartade
— svarta och gnistrande — blick mycket kär.
Han kom för mig under dessa kalla dagar
norr om polcirkeln att slå som en bild av
Finlands ande.

Nu har på svenska utkommit Koskenniemis
skildring av sin egen barndom och ungdom,
förut känd på tyska. Det är en förtjusande
bok, även om dess melodiska stilkonst
förmodligen förlorat en smula i — den annars
förträffliga —- försvenskningen. Koskenniemi
nämnde i Rovaniemi för mig, att han som
barn alltid läste sina böner på svenska. Av
hans bok framgår, att han vuxit upp i en
väsentligen svensk kulturmiljö. Hans far var
lektorn Anders Forsnäs, son till en kyrkvärd
från en helt svenskspråkig kustsocken. Modern
var dotter till rektorn Adrian Hällberg. Efter
faderns förtidiga bortgång uppfostrades den

unge Forsnäs — som först senare förfinskat
sitt namn till Veikko Antero Koskenniemi —
av modern och hennes systrar hemma hos
mormodern änkerektorskan. Det framgår, att
man i familjen läste sin bön både på svenska
och finska, men då den lille pojken mittemot
mormoderns hus började stava på skylten
Huutokauppahuone (Auktionshall), så var detta
till att börja med icke hans eget språk.
Försöker man urskilja, hur denne svenskspråkige
lektorsson steg för steg förvandlades till den
glödande fennomanen, så finner man, att han
alltid kände sig isolerad och ensam. Han
uppfostrades av och bland kvinnor, han var
fysiskt svag, han sysslade med drömmerier
och skaldeförsök, och det var kanske ganska
förklarligt, att han kom att reagera mot sin
omgivning. Han dyrkade Runeberg, Snellman
och Lönnrot som nationens tre stormän, och
han ger betagande skildringar av de
personligheter han mötte bland sina gymnasielärare
— särskilt den lätt alkoholiserade
runebergs-dyrkaren, som alltid återvände till skaldens
epitet i frasen "den aktade tiggaren Aron",,
och den ståtlige rektorn, som lärde honom det
väsentligaste av allt — vördnad för anden.
Men samtidigt drogs hans håg allt starkare till
den finska folkpoesien. En lärare kunde aldrig
tiöttna på att läsa kalevalaversen "Märän
mättähän nenässä" (Ytterst på den fuktiga
tuvan), vars form för honom betecknade den
högsta grad av språklig förfining hos
runosångaren: "Då han svängde huvudet från
höger till vänster och från vänster till höger
och begagnande sina glasögon som pekpinne
deklamerade dessa ord och därvid särskilt
drog ut på och avsiktligt fördunklade deras
ä-ljud, tyckte också vi oss höra näverskornas
väsande klago-ljud i det urfinska
kärrlandskapet." Men det var dock mindre
skolgenom-gången av Kalevala, som drev gossen in mot
det finska Finlands själ. Mer betydde
antologien "Väinölä", där han fick möta en rad
diktare, som vi svenskar i regel är alldeles
okunniga om, trots att de flesta hade svenska
namn: Juteini (Jacob Judén), Larin-Kyösti
(Kaarlo Kyösto Larsson, född av inflyttade
svenska föräldrar), Eino Leino (Armas Eino
Leopold Lönnbohm), Teuvo Pakkala
(ursprungligen Frosterus) etc. Mest betydde kan-

175

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free