- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
177

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

man förstår efter läsningen av detta kapitel,
varför det måste gå, som det gick, det vill säga
varför det trots Franklins alla bemödanden att
hålla ihop imperiet måste komma till en
brytning mellan kolonierna och moderlandet.

En av orsakerna var, att det amerikanska
samhället var socialt mera avancerat,
såtillvida som amerikanerna i högre grad än
engelsmännen var vana vid ett folkligt inflytande
över lagstiftning och skattebeslut. England var
ju ännu på 1770-talet ett väsentligen feodalt
land. Arvidson understryker dock denna
feodala karaktär något för starkt. Han skriver till
exempel på sid. 119, att "lantlorderna’" —
vilket för övrigt kanske inte är något riktigt
lämpligt ord — "utsåg ledamöterna i
underhuset". Detta var visserligen fallet beträffande
flertalet mandat, men det fanns som bekant
också underhusledamöter, som tillsattes genom
fria val. Ett märkligt exempel är ju Edmund
Burkes val till Bristols representant i
underhuset.

Franklins nioåriga verksamhet i Paris som
den nyfödda nordamerikanska
förbundsrepub-likens ambassadör (1776—85) tecknas elegant
och åskådligt med tillvaratagande av ämnets
måleriska och dramatiska element. Den
världsberömde sjuttioåringen betraktades ju i
Parissalongerna som representant för en sorts
klassisk idealrepublik, präglad av sunt förnuft,
humanitet och hög medborgarmoral, och slipad
diplomat som han var gjorde Franklin vad
han kunde för att utbreda denna uppfattning.
Arvidson ger oss även roande glimtar från
Franklins privatliv. Överhuvudtaget ger detta
kapitel en god bild av de personliga kontakter,
som grundlade den långvariga
fransk-amerikanska vänskapen. åke Thulstrup

Michelangelo

Axel L. Romdahl: Michelangelo. Norstedts
1943. 10:—.

Det är inte så lätt att avgöra, till vilka man
skall rekommendera professor Romdahls bok
om Michelangelo. Den är hållen i en stil, som
man måste kalla i bästa mening
populärvetenskaplig. Den är livfullt berättande, kryddad med
belysande anekdoter och citat och sparsam på
konsthistoriska termer, som inte äro var mans

språkliga egendom. Boken synes alltså väl
lämpa sig för en tämligen bred publik eller,
exaktare uttryckt, den med varje dag allt
talrikare skara människor i vårt land, som odlar
sitt konstintresse.

Men å andra sidan förutsätter framställningen
åtminstone elementära kunskaper i renässansens
konst- och kulturhistoria. Sådana kunna
naturligtvis inhämtas på annat håll, men författaren
hade säkert gjort en stor del av sina läsare en
tjänst genom att fylla ut den tomma bakgrunden
med en om än aldrig så snabb teckning av
tidsmiljön och de konsthistoriska förutsättningarna.

Han kunde möjligen ha gjort det på
bekostnad av en del för övrigt mycket fina och
intressanta analyser av verk, som man nu förgäves
letar efter i bildavdelningen. Anmärkningen
träffar säkerligen inte så mycket författaren
som förlaget, men det måste i vilket fall som
helst beklagas, att kongruensen mellan text och
bilder i så många fall saknas. För att verkligen
till fullo kunna dra nytta av den möda
professor Romdahl gjort sig med att studera och
i klara och lättbegripliga ord forma sin
uppfattning om Michelangelos arbeten måste man
vid sidan av den föreliggande volymen ha
tillgång till ett mera omfattande bildmaterial än
vad den bjuder på. Det är de vanliga
Anderson-Alinarifotografierna och erbjuder inga
överraskningar. De ha på brukligt sätt sammanförts i
slutet av boken, en dålig metod som borde
utrotas utom i vetenskapliga avhandlingar. Fyra
färgplanscher inströdda på måfå i texten ge
prov på Michelangelos kolorit.
Reproduktionstrycket är förstklassigt.

Om bildredigeringen sålunda knappast ger
anledning till några superlativer, måste texten,
som redan antytts, få så mycket amplare
lovord. Det är beundransvärt, hur mycket
författaren har lyckats pressa in på knappt mer än
hundra sidor, utan att det ändå verkar packat.
Både konstnären och hans verk framträda i klar
belysning och avslöja mycket av sina
hemligheter. För den något initierade är det framför
allt skildringen av människan Michelangelo,
som ger nytt. Författaren påpekar att den
ordinära uppfattningen om konstnären
huvudsakligen bygger på vittnesbörden om den åldrande
mästaren. Med stöd av enstaka uppgifter och
genom en skarpsinnig analys av verken lyckas
han göra vad man skulle kunna kalla en psyko-

6 BLM 1944 ii

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free