Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
rädda staten och kungamakten. Som bekant
misslyckades detta.
Om Balodis’ bok i kapitlen om det antika
Egypten sålunda står på ett mycket högt
litterärt och vetenskapligt plan synes mig hans
lilla avslutningskapitel om våra dagars
Egypten inte höja sig över den ytliga turistens
reseskildringar, som ju även i vårt land äro
alltför vanliga. Slutkapitlet borde med sina
reflexioner över kvinnans ställning i Orienten,
den nuvarande politiska situationen i Egypten
med mera snarare ha utformats som ett
föredrag i en husmodersförening. Men detta
inverkar inte på de föregående kapitlen. Balodis
har med sin bok skänkt oss ett verk om det
gamla Egypten av just det slag som vi för
närvarande äro i stort behov av.
Alfred Westholm
Det förgångnas poesi
Hjalmar Lundgren: Minnets land. Eskapader
från bok-kammaren. Wahlström &
Widstrand 1943. 7: 50.
Den sedan mer än en mansålder mycket
produktive stadsbibliotekarien och
museiintendenten i Norrköping, doktor Hjalmar
Lundgren, har sin egen stil. Den är inte höglitterär
precis, men den är kultiverad och besjälad av
entusiasm och inspiration. Han är en
fullblodsromantiker som lever i minnenas
oändliga, berikande värld. "O, dessa stunder med
de Waxinska boklistorna", kan han utropa
inför det bleknade minnet av ett gammalt
uppsalaoriginal, "Den ambulatoriske
bokhandlaren". Sakligt sett är han först och främst
bokmänniska och därnäst den troligen främste
nu levande kännaren av sin födelse- och
hemstad Norrköping. Det värdefullaste i hans
senaste bok med små kulturhistoriska
uppsatser handlar också om staden och provinsen
och om böcker i anslutning därtill. Man måste
därför beklaga, att han inte utvidgat och
fördjupat den första uppsatsen om Norrköpings
äldre kulturhistoria, som ursprungligen varit
ett föredrag. Den slutar bland annat alldeles
för abrupt. På detta område har författaren
verkligen något att ge, nya och intressanta
fynd och aspekter. Med både inlevelse och
kunnighet låter han läsaren få inblickar i den
stora textilstadens kulturella krönika — den
Gjörwell-Almquistska kretsen, den märklige
Johan Henrik Lidén och mycket annat.
Visserligen återkommer han gång på gång till ämnet
i andra sammanhang, men en samlad och
mera genomarbetad framställning hade nog
blivit mera givande. Nu kvarstår det intryck
av splittring och ryckighet, som för läsaren
dess värre nästan alltid blir resultatet av en
samling vid olika tider skrivna
tidningsartiklar eller hållna föredrag, i stort sett
pendlande kring samma ämneskrets. En viss
monotoni är också ofrånkomlig.
Originella och givande saker äro, förutom
de antydda uppsatserna om Norrköping och
"bokhandlaren" Waxin, de glimtar man får
av Claude Gerard (författarinnan Aurore
Lovisa Hjort-Ljungstedt, född 1321, död 1908)
och den lärde poeten Joseph Israelsson (1713
—72). Den sistnämnde hamnade slutligen
bland de bellmanska supbröderna och
räddades därmed från glömska. Möjligen skulle
man vilja reservera sig något inför doktor
Lundgrens ganska positiva värdesättande av
den tämligen pekoralistiska Claude Gerards
æuvre. Båda dessa författartyper härstammade
emellertid eller hade nära anknytningar till
Östergötland och enkannerligen Norrköping.
De övriga uppsatserna om hemprovinsen äro
kanske inte så märkvärdiga men
underhållande och trevligt serverade.
I avdelningen om Västergötland har
författaren lyckats särskilt bra med skildringen
av Kållandsö med Läckö, Stola och annat
se-och minnesvärt där. Men Clas Julius Ekeblads
gustavianska tusculum vid Kinneviken hette
inte Järnevi utan Jerneväg, och hans dyrkade
maka Brita Horn, som begick självmord redan
i mars 1791, har troligen aldrig sett Jerneväg,
åtminstone inte i färdigt skick. —
Heidenstam-skildringen i anslutning till Övralid och
Ols-hammar är inte ointressant men rör sig dock
för mycket med allmängods för att i djupare
mening fängsla.
Slutvinjetten "Skizzer och hugskott" inger
visuellt och associationsmässigt vissa farhågor,
och de besannas tyvärr. Med undantag av
den utmärkta, redan berörda uppsatsen "Den
ambulatoriske bokhandlaren", som av
oförklarlig anledning placerats i spetsen för denna
sista avdelning, kunde samtliga härunder
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
