Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
med stilistiskt en helt annan kraft. Tesen att
"en älskande kvinna har ingen nationalitet.
Kärleken är hennes enda fädernesland" vederläggs
med tyngre argument än de som togs till i
pensionatsdiskussionerna. Och i den bittra
slutscenen vågar man nästan påstå att det tragiska
ämnet skapat en diktare. Töre Zetterholm
Kelvin Lindemann: Den frihet väl kan bära.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Tiden 1943. 8: 50.
Kelvin Lindemann, den danske författaren
som med sin roman "Huset med det gröna
trädet" presterat ett verk i den nationella anda
som varit och är ett tidens krav, fortsätter
i romanen "Den frihet väl kan bära" på den
sålunda inslagna vägen: också denna
historiska berättelse bäres av nationellt patos och
har beredskapssyfte. Romanen, som till motto
har några berömda rader ur biskop Thomas’
"Frihetssång", handlar om den svenska
framfarten bland Bornholms befolkning åren 1645
och 1658. Kelvin Lindemann har med denna
berättelse velat ge en studie i nationell
opposition mot en inkräktare, och parallellerna med
dagens händelser uteblir inte.
Händelseförloppet, som naturligtvis är dramatiskt nog,
återges livfullt. Som litterär konst har boken
inte mycket att säga, men den fyller kanske
ändå en nyttig uppgift. "Min avsikt har varit
att nå fram till människorna bakom
händelserna, till de känslor som tvingade dem att
handla så som de gjorde", skriver författaren
i en avslutande "Historisk översikt". Det är
varje skönlitterär författares kardinaluppgift.
Man önskade bara att de människor som
presenteras i denna krönika fått en ännu
intensivare och allsidigare belysning.
Johannes Edfelt
Arvid Rhode: Fri är du född. Översättning av
Gertrud och Töre Zetterholm.
Hökerbergs 1943. 8:50.
Romantekniskt sett är den unge norrmannen
Arvid Rhodes debutbok långtifrån fulländad.
Stundom berättar han i tredje person, stundom
i jagform, och ibland smälta rösterna ihop,
medan kronologien blir oklar och
svåröverskådlig. Individualiseringen lämnar också åtskilligt
övrigt att önska, även om man nödtorftigt kan
bilda sig en föreställning om de olika medlem-
marna av det bohemiska ungdomsgäng som
skildras i dess oförberedda möte med det
oerhörda, i dess hektiskt snabba mognad för
lidande, mannadåd och död. Men själva ämnet,
den norska försvarskampen, är av den
beskaffenheten att man är benägen överse med de
artistiska bristerna för att i stället låta sig
gripas av temperamentets vitglödgade hetta, av
en känslostyrka vida över de vanliga måtten. De
inlagda dikterna vittna om författarens lyriska
talang, men annars lägger man mest märke till
berättelsens starkt dramatiska karaktär. Närmast
kommer man att tänka på en talkör, där de
enskilda solostämmorna alla behandla samma
tema men göra det med individuella variationer
och med en inträngande intensitet, som går
genom märg och ben. Boken kan knappast
lämna någon likgiltig, och när Arvid Rhodes
begåvning hunnit avklarna har man rätt att
vänta sig betydande ting av hans penna.
Den flämtande korthuggna prosan kommer
bra till sin rätt i den svenska tolkningen, som
är välgörande fri från norvagismer.
Holger Ahlenius
Bruno Frank: Dottern. Översättning av Anna
Greta Wide. Norstedts 1943.
11:—.
Recensionsutdrag i annonser ha utropat Bruno
Frank som en av den tyska emigrantlitteraturens
store vid sidan av Thomas Mann. Upphöjelsen
kan måhända förklaras om man tänker på den
Mann, som i seklets begynnelse skrev
"Budden-brooks". Bruno Frank anknyter naturligt nog
till den stora tyska romantraditionen, och hans
skildringssätt kan i början av romanen erinra
rätt mycket om den ofta virtuosa, ibland mycket
fint polerade men vid sidan av all modern
litteratur stående halvt romantiska
berättarteknik, som utövas av Bruno Brehm, Graf von
Finckenstein och andra Tredje rikets koryféer,
ehuru det är mera summariskt än deras ofta
mycket omständliga. Den nu översatta romanen
"Dottern" har också ett så omfattande
händelseförlopp, att den summariska framställningen
blir ganska nödvändig. Handlingen sträcker sig
nämligen från 1913 till det nya världskrigets
utbrott och avgränsas i rummet av de varandra
rätt avlägsna floderna Dnjestr och Ohio. Även
huvudpersonernas ras och egenart fyller alla
anspråk på geografisk och social spännvidd.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
