Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skrämd kärleksförklaring och flykt från
småstaden. Liknande ting har skildrats bättre förr.
Läsarens tålamod med den breda
framställningen håller svårligen jämna steg med
författarens. Artur Lundkvist
Marjorie Kinnan Rawlings: I Hjortkalvens
marker. Översättning av Gösta Olzon.
Bonniers 1943. 10:—.
Författarinnan till ’’Hjortkalven" och en
rad andra, hittills oöverßatta romaner
berättar i sin nya bok om sitt liv som
apelsinodlare någonstans i det inre av Florida. Hon
berättar om sitt hus och sina husdjur, sina
svarta tjänare och sina vita grannar. Hon
berättar om frosten, som på en enda natt kan
omintetgöra resultatet av ett helt års arbete,
om man inte eldar mellan apelsinträden. Horn
berättar om orkanen och regnet, så att man
hör skyfallet nalkas och ser palmerna buga
sig för storman. Hon berättar om krabbfiske
och jakt på skallerormar, och hon berättar
med ingående kunskap och förtjusningen hos
eni gourmet om sättet att tillreda alligatorsteik
och skaffa sig sköldpaddsägg till frukost. Det
kan hli litet väl mycket prat om mat för den
som inte har några utsikter att någonsin få
smaka alla dessa underbara rätter. Men det är
ookså den enda invändning man vill göra mot
boken. Den har en alldeles säregen och ganska
oemotståndlig charm, som är svår att fånga
i ord. Den ligger väl både i det naturliga
tonfallet, i förmågan >att göra en beskrivning
målande och i den humor varmed
författarinnan ser på sin mänskliga omgivning. Det är
gott om människor i boken och alla äro mer
eller mindre aparta. Deras handlingar följa
sällan sedvanliga mönster, och fastän dë inte
direkt stå utanför lagen’ och samhället, ha de
mycket litet gemensamt med den moderna
civilisationen. Författarinnan är själv en
flykting undan d’einna, och hennes sympati för
dem som köpt sig frihet till priset för modenia
bekvämligheter är omisskännlig. "I
Hjortkalvens marker" är inte en bok som man
sträckläser med nerverna på spänn, men njuten
klyfta för klyfta som en apelsin har den en
frisk och fyllig smak. Thure Nyman
Harry Blomberg: Sköna morgonstund. En
historia om tro. Wahlström &
Widstrand 1943. 8: 50.
Både trossvärmeri och polemik ligger väl till
för Harry Blomberg. Även innan han omvänts
till oxfordismen hade han för vana att alltid ha
rätt, medan hans motståndare hade löjeväckande
fel. Tron torde efter den kristna omvändelsen
vara större än någonsin; men den elaka
polemiken har inte kommit i ett bättre
sammanhang, därför att Harry Blomberg nu fått högre
makter på sin sida. "Sköna morgonstund" — en
fortsättning på "Vi måste börja om" —
innehåller självbekännelser, dock inte särskilt
märkliga, och polemiska utfall mot tidsmakterna,
dock inte särskilt väl underbyggda. Dessemellan
förekommer massvis med kristligt skvaller —
om ungdomskamraterna, vilkas tro aldrig
uppnådde samma styrka som Blombergs, om Knut
Hamsun, som vid åttio år fick ömma tänder
och inte kunde tugga brödkanter, samt i mera
positiv anda om diverse kamrater i
oxfordgruppen. Anonymt och närgånget är det mesta i
denna bok, där det om "en skaldinna" berättas
följande:
"Hon var ingen amazon. Hon var en kvinna
från Betania, vars nardusflaska aldrig blev
bruten och tömd över Mästaren utan förvandlades
till en giftflaska som dräpte henne själv."
Det finns en motsvarighet till denna postuma
behandling av Karin Boye i svensk litteratur:
Strindbergs sätt att mynta ut Frödings tragedi
för sina apologetiska syften i "Legender",
liksom Strindbergs omvändelseböcker överhuvud
varit en förebild för Blombergs. Men detta
maro-derande på främmande olycksöden var aldrig
sympatiskt hos Strindberg, fastän han var en
stor diktare, och blir det ännu mindre hos dem
som efter honom vandrat till Canossa med
polemikens dolk gömd i kåpans veck.
Gunnar Brandell
Alf Nyman : Nya vägar inom psykologien.
Norstedts 1943. 6:—.
Om man säger, att Alf Nymans
introduktion av de nyare psykologiska riktningarna är
oumbärlig för självstudium och undervisning
i psykologi, så är detta inte någon
recensentprofetia. Boken, som nu kommer ut i sin
andra upplaga, är redan vägd och befunnen
fullviktig. För alla dem som klagar över för-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
