Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
schyrer, av vilka ungefär hälften berörde kriget.
1942 översattes till ryska romaner från femtio
språk, till georgiska från tio språk och till
vitryska och usbekiska från nio.
Det har talats om upprättandet av ett ryskt
institut i Sverige. Vad som här ovan anförts
om den litterära livaktigheten i Ryssland torde
understryka önskvärdheten av att tanken med
det snaraste förverkligas. Man torde också kunna
förvänta ett ökat svenskt intresse för
översättningar av rysk litteratur. Det kommer då att
bli uppenbart om kvaliteten hos den nya ryska
litteraturen står i proportion till den
kvantitativa insatsen. Skall Wanda Wasilewskas
"Jär-tecknet" vara representativ för det bästa som
nu skrivs i Ryssland — och den har ju fått
Stalinpriset — bör man inte ställa sina
förväntningar för högt. Hur denna efter filmrecept
tillyxade propagandaroman kunnat få ett så
högaktningsfullt mottagande av den svenska kritiken
är en gåta.
Steinbeck som tyskt
propagandamaterial
Engelska och amerikanska böcker såväl i
original som nyöversättning är givetvis
portför-bjudna i krigets Tyskland. Men det ges ett och
annat undantag. Sålunda har John Steinbecks
stora roman "Vredens druvor" just utkommit
i översättning på ett rikstyskt förlag
(Vorwerk-Verlag, Darmstadt). Anledningen ligger ju i
öppen dag: boken anses kunna göra god tjänst
som antiamerikansk propaganda. Tidskriften
Europäische Literatur konstaterar i sin
recension det egendomliga faktum att så många av
de senaste årens största anglosachsiska
boksuccéer varit böcker med utpräglad socialkritisk
tendens: Sinclair Lewis’ romaner, Cronins
"Citadellet" och "Stjärnorna blicka ned", Bromfields
"När regnet kom", Caldwells sydstatsromaner
med flera. Ja, det måste ju ur tysk synpunkt te
sig ytterst märkvärdigt att litteraturen har lov
att hur öppet och ursinnigt som helst kritisera
missförhållanden för vilka myndigheter och
regering bär ansvaret. Men den tyska tidningen
har en förklaring till hands: dessa böcker fyller
den sociala funktionen att sätta fingret på den
ömma punkten, varigenom värken lättar. En
litterär diskussion får ersätta praktiska åtgärder,
samvetet sövs till ro genom att
missförhållandena öppet påtalas och allmänheten förfasar sig
över dem, ingen skall kunna säga att vad som
helst opåtalt får passera, och samtidigt firar den
demokratiska åsiktsfriheten en triumf som gör
sig bra utåt. Efter något år bedarrar stormen
och allt blir vid det gamla. Den socialkritiska
litteraturen fungerar som ett slags
säkerhetsventil för spänningarna i samhällskonstruktionen
hos de anglosachsiska nationerna. Den må vara
hur ärligt menad som helst från författarnas
sida, att den blir anammad av
best-sellerpub-liken är blott ett utslag för anglosachsarnas
gränslösa förmåga av hyckleri.
Resonemanget låter säkert bestickande i tyska
öron, men det håller inte. Den socialkritiska
litteraturen är visst inte så verkningslös som
tyskarna vill ha den till. "Vredens druvor" har
varit ett betydelsefullt argument i strävandena
att förbättra de amerikanska jordproletärernas
levnadsförhållanden; att fordra att boken i sig
själv genom blotta kraften av sin indignation
skulle åstadkomma omedelbara reformer är litet
mycket begärt. Litteraturens uppgift är att sätta
problem under debatt, dess verkningar är
övervägande indirekta, men dessa verkningar kan
småningom bli så väldiga att de omstörtar hela
samhället. "Onkel Toms stuga" blev den gnista
som tände de lidelser som i sin tur ledde till
amerikanska inbördeskriget. Hela den
demokratiska utvecklingen i Förenta staterna är
otänkbar utan den sociala realismen i
litteraturen som obarmhärtigt gisslat den ekonomiska
rovdriften och den grova materialismen i
amerikansk dussinmentalitet. Det är naturligtvis
naivt att ens påpeka dessa uppenbara fakta,
men eftersom de nazistiska tankegångarna på
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
