Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kaj Munk: Före Cannae. Dramatisk scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAJ MUNK
genom blod. Nedtrampade fält, brända städer,
folk slagna i slavkedjor har markerat er väg.
Du frågade mig nyss om jag inte lekte som
barn. Det gjorde jag, min bäste herr fältherre,
jag lekte på de grushögar som ni gjort städerna
till. Min far tog mig från min moders bröst
ut i fält. Endast nio år gammal låg jag på
knä bland rykande ruiner och försökte med
min lilla hand hejda blodet från det banesår ni
hade givit honom. Så lekte jag som barn. Nu
vill ni ha fred, ni vill ha fred för att sitta och
gona er på toppen av ert rövade byte, medan
de folk ni har lagt under oket fortsätter att öka
er skatt. — Du gamle räv — med lallande
hycklartal kommer du hit till m i g, mig som
ödet har upphöjt och utvalt till att göra slut på
ert skamlösa krämarvälde och bringa seger och
frihet till de nationer ni håller under er slavpiska.
Fabius. Du vill väl inte upprepa det en gång
till?
Hannibal. Upprepa?
Fabius. Förlåt, jag hörde inte riktigt vad du
sade. Du vill väl inte säga det en gång till?
Jag fattade inte riktigt meningen. Jag blev litet
disträ. Det beror på det där sättet att tala. Man
har sagt mig att så brukar man tala till en
folksamling hemma hos er. Men dels är jag ju bara
en enda människa, och dels talar vi inte på det
sättet i senaten. Där hyser vi den vidskepelsen
att den som skriker värst inte har något vidare
på hjärtat, för sanningen skaffar sig gehör av
egen kraft. Ja, vi har sådana där fördomar
i senaten. Men så är vi också ett gammalt folk.
Hannibal. Vi kanske kan avsluta det här
samtalet.
Fabius. Jag fruktar du har rätt. Jag ber dig
ursäkta att jag kom hit. Jag har slösat bort min
tid. Det gör ingenting. Jag har gott om tid. Jag
har slösat bort din tid. Det är värre. Mitt besök
är dock inte alldeles förfelat. Det har kommit
mig att inse en sak — mitt folk har rätt: det
finns bara ett sätt att övertyga en människa
som dig och en nation som fostrar människor
som dig, nämligen genom att slå ihjäl er. Vilket
alltså måste verkställas.
Hannibal. Ha! Av vem ? Av er? Av romarna ?
Jag gick över Alperna och mötte er vid Ticino
och jagade er tillbaka över Po. Jag hann ifatt
er igen vid Trebbia och spred era lik som
gödsel över Norditaliens slätter. Jag utsatte
Flaminius för smäleken att gå förbi honom,
lockade honom efter mig in i passen vid
Trasi-menska sjön och offrade bara femtonhundra
man på att slakta ner femtontusen av era
elitsoldater. Två tredjedelar av Italien är nu i min
hand. I morgon kastar jag mig över Paulus’
och Varros åttiotusen här utanför tältet. Hur
det kommer att gå för dem får du se om du
lever morgondagen till slut.
Fabius. Och sedan?
Hannibal. Och sedan? Det är jag som ska
fråga: och sedan?
Fabius. Du kommer att erövra stort byte,
guld i tunnor, vapen, proviant...
Hannibal. Och ni då?
Fabius. Och dina ryttargeneraler kommer att
säga till dig: "Om en månad kan du äta frukost
på Capitolium. Nu ligger vägen till Rom öppen
för dig."
Hannibal. Och mina generaler får rätt.
Fabius. Generalerna får rätt. Vägen till Rom
ligger öppen för dig. Men du slår inte in på
den vägen. För Rom ligger inte öppet.
Hannibal. Och varför inte, om jag får fråga?
Fabius. Varför skall jag tala om för dig vad
du själv vet lika bra som jag. Du känner ju
det romerska folket: ju sämre det går, dess
lugnare blir det. Det tror och tvivlar på mycket,
men ett tror det på: att varje nederlag vi lider
för oss närmare segern. Ryck fram mot Rom,
fältherre, om du inte har bättre förstånd. Från
en av höjderna utanför staden kan du kanske
få se en syn som kommer att förfära dig. Du
kommer att få se en senator röra sig tvärsöver
Forum springande. Och dina knän
kommer att vika sig under dig. För du vet, att när
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
