Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Henry Peter Matthis: Den danska våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DANSKA VÅREN
En sydländsk sångare ska han ju vara. Man
hör också på hans sång att han är det.
Det låter hetsigt och främmande i denna
trolska, gröna skymning som är så nordisk.
Han slår, som man säger. Det knäpper som på
tunt trä, kort och hårt, det kommer små
exotiska melodier, i ständig upprepning, men så
plötsligt något annat, sprött och metalliskt
klingande — det varieras och kommer igen
i nya variationer, och så är det knäppningarna
på nytt, i en snart extatisk rytm, innan det
strömmar av klara flöjt- och cittertoner! Hela
skymningen har fått liv i ett nu.
Man står naturligtvis och lyssnar hur länge
som helst, betagen och lycklig, ända tills det
mörknar mot natt. Den otröttlige sångaren
sjunger ännu. Han borde nog heta nattegalen
på nordiska språk, fast han är en främling som
inte vågar sig långt upp på våra kuster.
Första kvällen är det ju som mest
egendomligt — eller som att se magnolian utslagen en
varm majafton i en park i Köpenhamn. Då har
fruktträden blommat och kastanjerna lyst med
sina festljus i alléerna. Syrenhäckarna och
hag-tornssnåren står länge i sin prakt, och man
tittar efter krusbären. Näktergalens sång går
man inte ute och väntar på i de allt ljusare
kvällarna, han har blivit en flitig sångare som
man hör i trädgårdshäckarna både gryning och
skymning, mitt på dagen också ibland. Barnen
retas med honom på väg till skolan och tycker
att göken är bättre upp.
Då är man framme i sommaren.
Och då är våren redan ett minne. En svensk
som upplever Foraaret i Danmark är nog inte
böjd för att kalla denna tid dramatisk.
Emellanåt måste han kanske tänka på våren i
Nordsverige eller Norge, där den kommer med brak
och brus, snösmältning så det forsar,
översvämningar, isgång i älvarna, skummande bäckar
där det nyss var skidterräng, bländande och
gassande sol dagarna igenom, lövsprickning och
blomknoppar på en vecka, mark och vägar
i upplösning — allt på en gång och ny grön tid
med ett trollslag. Varje timme är spännande.
Ändå är den danska våren ett drama. Inte
för att den i alla fall har sina dramatiska
skeden, då man ser, känner, gläder sig åt den
eggande handlingen, ljust och mörkt, nytt och
gammalt i kamp för sommarens skull. Utan för
att den är oro och utlösning, frihetskrig i
naturen, om än skeendet mest går i långdrag, kräver
tålamod och mer seg än häftig styrka.
Människan är mer medupplevande än häpen
åskådare, där hon inte som odlare har sin roll i
spelet. Utgången — segern, resultatet — är lika
viktig för alla och för allt som lever inom dessa
kuster, från Bornholm och Sönderjylland till
Skagen. Det lyckliga slutet är livsvillkor för
sommaren — välfärden, växandet — som ska
föra till årets blomning och fruktsättning.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
