Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Anton Tjechov: Vadet. Novell. Från ryskan av Asta Wickman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VADET
gifta hela er tillvaro i cellen. Jag beklagar er
verkligen!
Allt detta erinrade sig bankiren nu, där han
vandrade från det ena hörnet till det andra i sitt
rum, och han frågade sig själv:
— Vad skulle detta vad tjäna till? Till vad
nytta har juristen förlorat femton år av sitt liv
och jag mina två millioner? Kan detta bevisa
för människorna att dödsstraffet är sämre eller
bättre än livstids fängelse? Nej och åter nej!
Galenskap och vanvett! Från min sida var det
hela ett infall av en människa, övermätt på
allt — å juristens sida var det penningbegär ...
Han drog sig vidare till minnes vad som skett
efter den ovan skildrade aftonen. Det hade
beslutats, att juristen under strängaste uppsikt
skulle tillbringa sin fångenskap i en av
flyglarna, belägen i bankirens trädgård. Det
över-enskoms vidare, att han under femton år skulle
vara berövad rätten att överskrida flygelns
tröskel, se levande människor, höra mänskliga
röster samt mottaga brev eller tidningar. Han
skulle tillåtas ha musikinstrument, läsa böcker,
skriva brev, dricka vin och röka. Med
yttervärlden skulle han, enligt överenskommelsen,
inte ha någon annan förbindelse än under
tystnad genom ett litet fönster, vilket enkom
inrättats för detta ändamål. Allt vad han behövde,
böcker, noter, vin och så vidare, skulle han på
skriftlig rekvisition erhålla i den omfattning han
önskade, men endast genom fönstret. Avtalet
kalkylerade med alla eventualiteter in i minsta
detalj, så att inspärrningen verkligen skulle
innebära fullkomlig avskildhet, och juristen var
förpliktad att sitta precis femton år, från klockan
tolv på dagen den 14 november till klockan tolv
middagen femton år senare. Minsta försök från
juristens sida att överträda avtalet, vore det så
endast med två minuter, innan fristen utginge,
skulle befria bankiren från skyldigheten att
utbetala de två millionerna till honom.
Under inspärrningens första år led juristen,
såvitt man kunde döma av hans korta skriftliga
meddelanden, svårt av ensamheten och
enformigheten. Från hans flygel hördes ständigt, dag
och natt, pianomusik. Han avhöll sig från vin
och tobak. Vin, skrev han, framkallar begär,
och begär är en fånges svåraste fiende;
dessutom finns det inte något tristare än att sitta
och dricka ett gott vin ensam. Och tobak skulle
förstöra luften i hans rum. Under det första
året skickades böcker av företrädesvis lättare
innehåll till honom: romaner med komplicerade
kärleksintriger, detektivböcker och fantastiska
berättelser, komedier och så vidare.
Redan under det andra året upphörde
musiken från flygeln, och juristen beställde i sina
rekvisitioner enbart klassiker. Under det femte
året hördes åter musik, och fången anhöll om
vin. De, som iakttogo honom genom det lilla
fönstret, sade, att han under hela det året
ingenting annat gjorde än åt, drack och låg på sin
bädd, gäspade ofta och argsint pratade för sig
själv. Böcker läste han inte. Ibland om nätterna
satte han sig att skriva, skrev länge och rev på
morgonen sönder allt det skrivna. Man hörde
också mer än en gång hur han grät.
Under senare delen av sjätte året sysselsatte
fången sig ivrigt med att studera språk, filosofi
och historia. Han tog så ivrigt itu med dessa
studier, att bankiren knappt hann rekvirera
böcker åt honom. Under loppet av fyra år
anskaffades på hans begäran omkring sexhundra
volymer. Under den period han hade denna
vurm mottog bankiren från sin fånge bland
annat ett så lydande brev:
"Min käre fångvaktare!
Jag skriver dessa rader till er på sex språk.
Visa dem för kunniga människor. Låt dem läsa
det. Om de icke finna ett enda fel, så ber jag
er enträget att låta skjuta med gevär i
trädgården. Detta skott skall säga mig, att mina
ansträngningar icke varit förgäves. I alla tider
och i alla länder ha geniala människor gjort
sig förstådda på olika tungomål, men en och
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
