Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Anton Tjechov: Vadet. Novell. Från ryskan av Asta Wickman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VADET
mannen, darrande av sinnesrörelse, in genom
det lilla fönstret.
Fångens rum var svagt upplyst av ett ljus.
Själv satt han vid bordet. Endast hans rygg,
hår och händer voro synliga. På bordet, i ett
par fåtöljer och på mattan bredvid bordet lågo
uppslagna böcker.
Fem minuter förgingo, och fången rörde sig
inte en enda gång. En femtonårig fångenskap
hade lärt honom att sitta orörlig. Bankiren
knackade sakta med fingret på fönstret, men
fången svarade inte på knackningen med den
minsta rörelse. Då tog bankiren försiktigt bort
förseglingen från dörren och satte nyckeln i
nyckelhålet. Det rostiga låset gav ifrån sig ett
gnisslande ljud och dörren knarrade. Bankiren
väntade att genast få höra ett utrop av
förvåning och steg, men tre minuter förgingo, och
på andra sidan dörren var det tyst som förut.
Han beslöt sig för att stiga in i rummet.
Orörlig vid bordet satt en man, som inte
liknade vanliga människor. Det var ett skelett,
överdraget med hud, med långt kvinnohår och
tovigt skägg. Hans ansiktsfärg var gul med j
ord-grå skiftningar, kinderna infallna, ryggen lång
och spenslig och handen, med vilken han stödde
det rufsiga huvudet, var så tunn och mager, att
det var skrämmande att se på den.
Silverglänsande grå strån var insprängda i hans hår, och
ingen, som såg det tärda, åldrade ansiktet, skulle
kunnat tro, att han bara var fyrtio år. Han
sov... På bordet framför honom låg ett
pappersark, varpå något var skrivet med fin stil.
"Stackars karl!" tänkte bankiren. "Han sover
och drömmer förmodligen om millionerna! Jag
skulle bara behöva ta denna halvdöda stackare,
kasta honom på bädden och helt lätt kväva
honom med en kudde, och de mest
samvetsgranna experter skulle inte kunna finna minsta
tecken till en våldsam död. Men först skall jag
läsa, vad han skrivit..."
Bankiren tog papperet från bordet och läste
följande:
"I morgon klockan tolv middagen återfår jag
friheten och rätt till umgänge med människor.
Men innan jag lämnar detta rum och åter får
se solen, finner jag det nödvändigt att säga er
några ord. På heder och samvete och inför Gud,
som ser mig, säger jag eder, att jag föraktar
både frihet och liv och hälsa och allt det, som
ni i edra böcker kalla för denna världens goda.
Under femton år har jag uppmärksamt
studerat livet på jorden. Det är sant, att jag varken
sett världen eller människorna, men jag har
i era böcker druckit aromatiska viner, sjungit
sånger, jagat renar och vildsvin i skogarna,
älskat kvinnor... Gudinnor, lätta som luft och
skyar, skapade av geniala diktares trollmakt,
ha besökt mig om natten och viskande förtalt
mig underbara sagor, av vilka jag blivit som
berusad. I era böcker har jag bestigit Elbrus’
och Mont Blancs toppar och därifrån sett hur
solen gått upp om rnornarna och hur den om
aftnarna övergjutit himmel och hav och
bergstoppar med guld och purpur; därifrån har jag,
under mig, sett drivande skyar och ljungande
blixtar, jag har sett gröna skogar, fält, floder,
sjöar och städer, hört sirenernas sång,
herdepipornas klara toner och förnummit
undersköna demoners vingslag, som kommit flygande
till mig för att tala om Gud... I edra böcker
har jag störtat ned i bottenlösa avgrunder,
skapat underverk, mördat, satt städer i brand,
predikat nya religioner, erövrat riken ...
Edra böcker ha skänkt mig visdom. Allt, vad
den outtröttliga mänskliga tanken under
tidsåldrar byggt upp, finnes sammanpressat i
koncentrat inom min huvudskål. Jag vet, att jag
är klokare än alla ni andra.
Och jag föraktar era böcker, föraktar all
världslig egendom och visdom. Allt är intigt,
förgängligt, skenbart och bedrägligt som en
hägring. Hur stolta, kloka och förträffliga ni än
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
