Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och djup, framskapat berättelsen om en
tillvaro efter döden. Sidorna har spänning och
flykt, men på ett par punkter har jag märkt
att mitt intresse slappnar, vare sig detta beror
på att författarinnans inspiration här inte har
räckt till eller på min egen ovana vid så
krävande rymder. I stort sett är dock berättelsen
ytterst intressant, och ju mer man fördjupar
sig i den, ju mer avslöjar den av mening och
poesi. Trots högspänningen mister språket
aldrig sin harmoni, och slutet har återigen
denna klang av sorgsen högtidlighet som
framkallar en skakning i hjärttrakten — i varje fall
hos mig.
Karakteristisk för Tora Dahl är den stora
roll som drömmen spelar i hennes konst. Mycket
av det hon har skrivit är verkliga, autentiska
drömmar av en litterärt skapande personlighet.
"Cirkus" är en dröm, där man tycker sig
igenkänna några av tidens demoniskt löjliga narrar.
En dröm är också den intressanta "Vådlig färd",
där den sovande av drömmens händelseförlopp
uppmanas att inte låta snärja sig i ett mekaniskt
öde. På detta område har Tora Dahl
åstadkommit något som ofta är klarare och
konstnärligare än den ortodoxa surrealismens
kaotiska skärvor, ty den dunkla, djupögda
drömmen blir hos henne alltid varsamt uttydd av
intellektet och tuktad av forminstinkten. Tolkad
på detta sätt ger drömmen kunskap, insikt i
livets hemlighet.
Det är intressant, att medan Tora Dahls
tidigare böcker är hållna i ett slags svart och vitt,
så har i den sista boken tillkommit en fint
nyanserad färgskala — där är fjärilen,
"tecknad helt i grönt, ljust grågrönt med mattgröna
skuggor. Det ömtåligaste gröna man kunde
tänka sig, svalt vatten och mjuka blad i skugga
tänkte man på." Där är drömmens blekblå,
lysande blomklockor. Där är de röda
eldsfärgerna, flammande, förvandlande, i den sista
berättelsens gnistrande kosmiska lyrik.
Recensionen har blivit lång om en ganska
kort bok. Men det beror på att "Sådan
hemlighet" verkligen har något att ge. Den gamla
urkunden talar om en dryck, "klar och ljuvlig
att dricka, ej rusande, ej dövande". Och i
förödelsens tid bör varje droppe av sådan dryck
och hemlighet aktas noga, som något
dyrbart. Margit Abenius
Finländsk prosa
R. R. Eklund: Liten drömmarpilt. Holger
Schildt. Helsingfors 1943.
ZoË Myrman: Dagen bryter in. Söderström
& Co. Borgå 1943.
R. R. Eklund är en författare som
framgångsrikt hävdat sin egenart inom den
modernistiskt orienterade falangen i Finlands nuvarande
litteratur. I dikt- och aforismsamlingar har han
gett uttryck för både finkänslig naturkänsla och
ett inåtvänt, meditativt sinne.
Sådana egenskaper återfinner man också i
boken "Liten drömmarpilt", av allt att döma
en rent självbiografisk skildring. Eklund
frammanar på sin jakt efter det förflutna den dager
och doft som omgett hans pojktid. Genom en
drömmande pilts ögon ses världen: en liten stad
i Finland, en liten butik. Fadern är död; affären
skötes av modern, som ofta har svårt att hålla
det hela ekonomiskt flytande. Världen vidgas:
strövtågens och upptäcktsfärdernas tid tar vid,
skolan börjar och med den öppnas en ny
horisont. Edgars familj lever ett liv för sig själv:
utanför den tradition som stadens borgarsläkter
lutar sig mot. Lantliga släktingar avlägger då
och då besök, binder sina hästar på gården och
öppnar sin skaffning i familjens kök. En resa
till Viborg, där Edgar har en burgen släkting,
blir det stora äventyret i hans pojktillvaro: en
skimrande färgfläck mitt i det gråa och
invanda. Så tar vardagen åter vid med torftiga
villkor för honom, hans syster och hans mor.
Och hela tiden ligger saknaden efter fadern
som en tyngd över hans dagar.
R. R. Eklund förstår att med små men fina
medel återuppväcka det förflutnas stämning och
innehåll. Hans metod är inte deskriptiv — den
är snarast expressionistisk. En poet röjer sig på
nästan varje sida i denna bok, en lyssnande och
avslöjande poet. Hur riktigt är inte till exempel
den känsla av främlingskap i världen som
nästan var och en känner igen från sina
uppväxtår skildrad i ett avsnitt som detta: "Och
med ens är det över honom, det där underliga.
Han har känt det tidigare någon gång. Han
får inte tag på det riktigt men det finns till,
i honom, kring honom, överallt. Liksom en
gapande förundran: att han är just här och
ingen annanstans, att allt omkring honom är
precis sådant det är. Mamma sysslar i köket;
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
