Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
annat behandlat collegeungdomens problem och
olika former av sociala anpassningssvårigheter.
Hans nu till svenska översatta roman förmedlar
bekantskapen med en välbalanserad och mycket
kunnig yrkesman, en skarp psykolog med
samvetsgrann belysningsteknik och med en
objektivitet, som kanske mindre kommer sig av
verklig fördomsfrihet än av ett borgerligt kluvet
förhållande till egna och andras fördomar, av
en samtidigt försiktig och allvarligt sökande
skepsis, som för att få en fast hållpunkt gärna
koncentrerar sig på det individuella fallet. Som
psykolog har han för övrigt inte bara en
dragning till det ovanliga och säregna utan också
en idylliskt resignerad känsla för den gåtfullhet
som kvarstår som en klassisk rest, sedan det
modernt skolade psykologiska skarpsinnet
uttömt alla sina resurser.
Huvudpersonen i Marks’ roman, Tinker Larme,
har en egendomlig och farlig makt över andra
människor, och han är också en fascinerande
blandning av charmerande naturlighet, absolut
uppriktighet och gäckande gåtfullhet. Han
presenteras som en människotyp, vars gåta varken
kan lösas med psykoanalys eller
individualpsykologi. En biolog skulle kanske tala om
inre-sekretoriska rubbningar, men bokförläggaren
Tom Steele, som till sin egen olycka tar honom
i sin tjänst och grubblar över honom, kommer
till resultatet, att hans karaktär helt och hållet
skulle kunna förklaras av hans abnorma brist
på fantasi. Tink har många talanger, han älskar
att göra ett fulländat arbete och att lära sig nya
yrken, men han saknar all social ambition och
intresserar sig inte för pengar — han är helt
enkelt för fantasilös för att ha några behov.
Hans kallblodighet, då han räddar ett barn ur
ett brinnande hus, kommer sig av att han inte
kan föreställa sig fara. Han är sexuellt normal
och fysiskt tilldragande men finner kvinnornas
kärlekskrav absurda och förstår inte att de
finner hans perfekta balans "omänsklig". Han
kan egentligen inte älska; han är opersonligt
vänlig mot alla människor men saknar den
fantasi som behövs för att kunna försätta sig
i en annan människas ställe. Hans till en början
goda men till sist katastrofala inflytande på den
nervsjuka mrs Steele förklaras av att han inte
känner något paralyserande medlidande: med
sin naturliga älskvärdhet och självklara
optimism når han emellertid resultat som är
ouppnåeliga för hennes make. Ingenting upprör
honom; han är trettiofem år, men då han aldrig
har lidit ser han ut som tjugu; samtidigt är
han en god människa, som älskar naturen, har
hand med allt som växer och visslar duett med
fåglarna. Många av de mänskliga egenskaper,
som i alla tider har uppställts som de mest
önskvärda, har Tink fått som natur — men till
priset av den fantasilöshetens kyla som ställer
honom utanför den vanliga gemenskapen och
gör honom farlig för omgivningen. "Det fanns
ett vakuum inom honom, som sög till sig och
förstörde andra människor", reflekterar den
med skäl tankfulle Steele.
Marks har mycket skickligt framlagt de olika
indicier, som inbjuder till Steeles tolkning av
Tinks karaktär, men samtidigt har han på ett
fint sätt framsuggererat hans väsens lockande
harmoni och charmfulla tyngdlöshet, som får
mrs Steele att betrakta honom som en varelse
i släkt med folkfantasiens skyddsänglar och
Peter-Pan-typer. Det är emellertid inte bara
Steele, Marks och i sista hand samhället som
avslöjar Tink — Tink avslöjar också samhället.
Marks får läsaren att reflektera över ironien i
att människor av hans typ måste betraktas som
asociala, då ett samhälle som bara bestod av
sådana människor skulle ha stora förutsättningar
att bli en sorts idealsamhälle. I en annan tid
eller i en annan kulturkrets skulle denne Tinker
Larme inte betraktas som ett "fall" utan som en
vis man med helgonliknande inslag. En
Sher-wood Anderson skulle ha tagit fasta på hans
naturkontakt och framställt honom som en
modern Pan, Rousseau skulle ha välkomnat
honom som en intelligent och ädel vilde,
Dostojevskij skulle ha spårat upp "Idioten" i hans
natur. "Tink" är inte bara ett säreget
undantagsfall utan också en klassiskt allmängiltig
människotyp. Marks’ dokumentering har med
andra ord blivit så fyllig, att den möjliggör
även andra tolkningar än hans egen och väcker
läsarens spekulativa intresse. Att författaren har
lyckats skapa något så fantasieggande av själva
den förkroppsligade fantasilösheten måste
betraktas som en anmärkningsvärt god prestation.
Erik Lindegren
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
