Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Nytt ungerskt namn
Alexander Mårai : Den rätta. Översättning av
Eva Bolgår Langlet. Wahlström &
Widstrand 1943. 9: 50.
Ungraren Alexander Mårai presenteras för
svensk publik med en roman, som inte hör till
de alldagliga, och som just genom sin egenart
och sin fullständiga brist på allt som friar till
publiken, kan förmodas ha litet svårt att göra
sig gällande.
Till det yttre är boken en berättelse om ett
äktenskap, eller rättare sagt två, bägge
upplösta genom skilsmässa. Berättelsen framföres
i form av två långa monologer, vardera
omfattande ungefär hälften av bokens volym.
I den första berättar den första hustrun för
en väninna på ett konditori historien om sitt
misslyckade äktenskap, och man tror sig redan
ana, varför det misslyckades: hon älskade
honom alltför mycket såsom kvinnor älska.
För henne var han den rätte och ende, och
hon älskar honom alltjämt så att hon önskar
att han ska bli sjuk, för att hon ska få vårda
honom. Hon älskade honom i barnet, som
snart dog, och som han älskade. Genom barnet
älskade han också henne, men han stod inte
ut med att bli så mycket älskad. Han tillhörde
det slags män, som på sin höjd tolerera
kärleken, som fordra att få leva ett liv för sig
själva, som inte stå ut med spänningen att
i varje sekund älska på liv och död.
Men förhållandet är mera komplicerat än
så. Mannen har redan långt före äktenskapet
varit på väg att gifta sig med sin mors
tjänsteflicka men avstått av konventionella skäl. När
hon efter en flerårig utlandsvistelse återvänder
som en till det yttre fulländad dam, slungar
han alla betänkligheter, bryter med sin första
fru och med allt som hör till hans ställning
i samhället och fullföljer sin ursprungliga
avsikt. Han upptäcker emellertid att den före detta
tjänsteflickan systematiskt bestjäl honom, och
drar sig tillbaka i den "själens obotliga
ensamhet", som han finner vara den enda möjliga
och värdiga formen för tillvaro efter
passionslivets bankrutt.
Alexander Mårais roman är en mycket
pessimistisk bok. Kontentan av dess visdom i fråga
om kärleken är den, att när man har funnit
"den rätta", så var hon inte den rätta. Och
det kanske finns någon som är "den enda",
men att få honom eller henne är ingen garanti
för lycka. Det enda vissa är att man är ensam.
Det är en rättighet också. "I varje mänsklig
känsla ligger så mycket av egoism, raffinerad
utpressning, maktlös och hopplös bundenhet.
När man kommer underfund med detta, när
man verkligen inte längre hoppas någonting
av människorna och inte väntar hjälp av
kvinnorna, när man lärt känna pengarnas,
maktens, framgångens pris och skräckinjagande
konsekvenser, när man inte önskar något mera
av livet, bara vill dra sig tillbaka till ett hörn,
utan kamrat, utan hjälp eller bekvämlighet för
att lyssna till tystnaden, som långsamt börjar
brusa i ens själ som vågorna på tidens
stränder ... då har man rätt att gå."
Det är mannens slutresultat, där han sitter
på ett kafé och berättar för en vän om sitt
liv och sina bägge äktenskap. Det är det
intressantaste partiet i boken, en skarp analys
av de agerandes öden och karaktärer, full av
vassa iakttagelser på omvärldens reaktioner
och samtidigt en svidande vidräkning med den
borgerliga livsformen med alla dess band av
minnen, traditioner och plikter, som håller en
människa fången och hindrar henne från att
leva spontant, med glädje.
Alexander Mårai är enbart psykolog. Han
har inget recept vare sig för lyckan eller
samhället. Han nöjer sig med att sticka in sonden
djupt och tala om vad han upptäcker. Det är
obarmhärtigt, och det skulle kännas pinsamt,
om inte handen vore så skicklig.
Thure Nyman
Hjalmar Söderberg — och
ingen ände
Herbert Friedländer: En Hjalmar Söderberg
bibliografi. Bonniers 1944.
18:—.
Herbert Friedländer är en forskare, som synes
ha vigt sitt unga liv åt Hjalmar Söderberg och
hans verk. Sämre föremål för sin låga kan man
sannerligen välja! Ett par tre uppsatser i ämnet
har Friedländer publicerat i olika tidskrifter,
och dessutom har han med stor sakkunskap
redigerat de två sista delarna av mästarens sam-
5 BLM 1944 III
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
