Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skap om grymma realiteter ingen annan
livserfarenhet i samtida nordisk litteratur kan
jämföras. — — — Över ingens lysa ärans och
pliktens stjärnor med så djup intensitet som
över hans i dess senare skede." Sven Stolpe
Kuriöst och taktlöst
Olof Rabenius : Mellan Stockholms strömdrag.
Glimtar från pressens, teaterns, musikens,
skolans och sällskapslivets värld.
Fritzes 1943. 12:50.
Recensenten och pedagogen Olof Rabenius
har givit ut en memoarbok, som har ett visst
kuriositetsintresse. Mitt i fyrtiotalets Sverige
tycker man sig här lyssna till en röst ur det
förflutna, en senfödd oscarian. Den otroligt
schablonmässiga stilen är skönskriveri av anno
dazumal och iråkar ständigt de kalamiteter som
höra till arten: "Ranfts miljoner runnö bort på
tidens ekonomiskt sluttande plan" (sid. 55);
om Reinhardt heter det: "med en reptils
smidighet slingrade han sig genom skilda stilarter"
(sid. 79); skolflickorna i Lyceum liknas vid
"skära blomster i poesiens trädgård" (sid. 136),
och så vidare.
Författaren har varit med på ett hörn i
pressens, teaterns, musikens, skolans och
sällskapslivets värld och har ett och annat av intresse att
berätta om personligheter som Karlfeldt,
Peter-son-Berger, Marks von Wurtemberg och Erik B.
Rinman. Hans litterära smak får man ett begrepp
om genom hans stora beundran för Helena
Nybloms poesi, genom de talrika citaten ur
tillfällighetsvers och hyllningstelegram som han
själv skrivit — en rad blomstrande pekoral.
Han berättar, att han efter hand tillägnade sig
sådan rutin i sitt hantverk, att han, "sittande vid
ett supébord i stort sällskap kunde mellan
rätterna nedkasta recensionen, ]ag märkte aldrig,
att den blev sämre, därför att den skrivits
hastigt", försäkrar författaren troskyldigt (sid.
47), och man är fullt villig att tro honom på
hans ord!
Olof Rabenius yttrar sig inte mycket om
politik, men när han gör det, har han knappast
sin styrka i distinktionerna. Om Aftonbladets,
senare Dagspostens redaktör skriver han
sålunda, att denne "gjorde alltjämt heder åt den
journalismens fair-play, som på andra håll
betänkligt skamfilades. Trogen sitt nationella (!)
tänkesätt har han under det andra världskrigets
stormiga år trätt i spetsen för den nya tidningen
Dagsposten, som bestämt tyskvänlig dock icke
försvurit sig åt någon ensidig partiskhet i
bedömandet av det storpolitiska läget" (sid. 18).
En person med så upphöjda tänkesätt är
naturligtvis också hängiven rojalist. Uppfylld
av-beundran konstaterar Rabenius, att den unge
prins han undervisade på gymnasiestadiet "icke
alls verkade hög och nådig utan tvärtom enkel,
vänlig och naturlig" (sid. 142). Tänk så rart!
En ohygglig kontrast erbjuder kunglighetens
öde i Ryssland. Författaren berättar om
Hadjet-lachéligans mord på infångade bolsjeviker, om
en rysk affärsman, som spårlöst försvann i det
revolutionära Leningrad, och tillfogar: "Allt
detta var dock för intet att räkna i jämförelse
med det gruvliga mordet på tsarfamiljen" (sid.
249). Nej, vad betyda en vanlig borgares och
några kommunisters liv vid sidan av kungliga
persöners? Man förstår, att Rabenius inte trivs
i den nuvarande "socialiststaten" Sverige utan
längtar tillbaka till "frihetens Sverige" (sid.
230), varmed han i första rummet avser den
fria sprittilldelningens Sverige. Det står en stark
doft av punsch, av dubbelt moraliskt bokhålleri
kring hans oscariska idealism; det är inte den
enda likheten med salig C. D. W.
Att man överhuvud upptar BLM:s utrymme
med ett omnämnande av denna bok beror
emellertid på, att den innehåller ting som inte få
passera oanmärkta om man håller på
elementär takt inom det skrivna ordets område. Om
en känd dam anmärker Rabenius, att hon
varit gift fyra gånger, och "det med de mest
olikartade manliga typer", samt tillägger
finkänsligt: "det kunde bli en roman, ehuru jag
fruktar att hjältinnan vore föga värdig att sättas
vid sidan av fru Marie Grubbe" (sid. 26). Om
en hög ämbetsman heter det, att han "hade nog
sitt huskors, sitt malum domesticum, att bära"
(sid. 120). Författaren har mottagit gästfrihet
i ett par judiska hem. Han bevisar sin
tacksamhet medelst taktlösheter i stil med de redan
citerade. En av hans värdar var handlingsdyrkare,
men, tillägger Rabenius älskvärt: "Det är troligt,
att han med handling främst menade handel"
(sid. 181). Om en annan heter det: "Han har
varit ställd mitt emellan danserskan, bajadären,
vars glittrande slöjor och smekande behag
bedåra hans sinnen, och barmhärtighetssystern,
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
