Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Stockholmskrönika
Stockholm i närbild, från stormaktstiden till
sekelskiftet. En bilderbok sammanställd av
Gösta Selling, Gotthard
Johansson och Göran Axel-Nilsson.
Wahlström & Widstrand
1943. 18:50.
För att svarva till en riktig recensentfras så
är detta verkligen den idealiska presentboken
för en stockholmare, en charmerande bilderbok,
fullmatad och lättillgänglig. Dess pris gör den
också åtkomlig för litet var, till skillnad från
tidigare praktverk i genren.
Den har sammanställts av stadsantikvarie
Gösta Selling, redaktör Gotthard Johansson och
amanuens Göran Axel-Nilsson. Stadsmuseets
stora utställning av stockholmsbilder förra
vintern gav uppslaget, och boken följer samma
principer — den vill inte bara berätta om
Stockholms utveckling från stormaktstidens unga,
praktlystna huvudstad till det begynnande
1900-talets storstad i slyngelåldern, den vill också
och framför allt ge en föreställning om det
dagliga livet i Stockholm under tre sekler.
Stockholmaren själv släpps fram på scenen, i helg
och vardag.
Det har naturligtvis inte varit lätt att välja
och vraka i det väldiga materialet för att få
fram de rätta bilderna. Många okända blad har
dragits fram i ljuset, många tavlor är förut
kända och välkända men här uppställda i ny
belysning. Resultatet är minst sagt
tillfredsställande. Uppläggningen är frisk och
okonventionell, utsikter och arkitekturbilder har
sammanställts med interiörer, genremålningar,
tillfällighets- och reportageteckningår till effektfulla och
talande sviter, som förbluffande direkt
förmedlar atmosfären över de skilda epokerna,
stockholmsluften. Och det är inte bara bildmaterialet
som talar. Det har försetts med en fortlöpande
kulturhistorisk kommentar, där en lång rad av
stockholmsskildrare från Erik Dahlbergh över
Bellman och August Blanche till Strindberg och
Hjalmar Söderberg fått frikostigt bidra med
belysande och roande citat, och varje kapitel
har dessutom en kort inledning, som ger ramen
kring tidsskedet i fråga. Så har konstnärernas
och diktarnas syn på Stockholm genom seklerna
skickligt förenats till en rik och laddad, nästan
filmatiskt levande framställning av staden och
dess människor.
En stockholmare, som är född på 1900-talet,
skulle ju förstås gärna ha sett krönikan fortsatt
några decennier till, för nöjet av boken ökas
givetvis i hög grad ju längre man kommer i den
och närmar sig sitt eget Stockholm. Detta
Stockholm är visserligen inte begränsat till
1900-talet, det breder ut sig långt bakåt i tiden, där
ens medvetande har sina rötter. August Blanches
berättelser, Billmarks litografier och träsnitten
i gamla årgångar av Ny illustrerad tidning
hörde ju till ens barndoms upplevelser och
avsatte sin stockholmsbild i ens mottagliga
sinne. Det gör att man redan vid bilderna från
1840- och 50-talen tycker att det börjar lukta
smått hemtamt. I Strindbergs Stockholm är man
framme vid sina föräldrars barndom, och de
människor som figurerar på bilderna skulle lika
gärna kunna vara ens egna far- och
morföräldrar och gamla vänner till släkten, sådana de
uppträder på familjealbumens gulnade
fotografier. Och med det avslutande kapitlet om
Hjalmar Söderbergs Stockholm är man faktiskt
framme vid sin egen verklighet, för 90-talets
Stockholm fortlevde ganska orört fram till första
världskriget, det var ens barndoms miljö, den
humus man grodde i. Nu är det ju mycket svårt,
nästan omöjligt, att frigöra minnet från den
litteratur man senare slukat, skilja på äkta och
inbillade hågkomster. Men så pass gammal är
man ändå, att man kommer ihåg rucklen vid
Roslagstorg och på Tyskbagarbergen,
föreställningarna i Sveasalen och på Cirkus vid
Karlavägen och hästarnas foderkrubbor vid
drosk-stationen på Norrmalmstorg. Och i många av
bokens reproduktioner igenkänner man de
konstverk, man så att säga växte upp med och som
öppnade ens ögon till medvetande om stadens
skönhet och egenart.
Men det smakar mer. Man skulle gärna vilja
se Stockholms, och stockholmslivets, utveckling
lika trevligt redovisad ända fram till senaste tid.
Nå, utgivarna nämner i förordet någonting om
en eventuell fortsättning och den kommer
kanske. Den skulle säkert, liksom den föreliggande
krönikan, kunna hjälpa en att reda ut åtskilliga
hoprörda sammanhang och väcka många latenta
minnen. Vilket är en vacker uppgift för en bok.
Sven Barthel
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
