Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skepp, inte "pansarkryssare" (s. 125). Ordet
"bombkällare" (s. 145) finns helt enkelt inte:
den rätta termen är "skyddsrum". Det är
likaledes omöjligt att skriva "tidningarnas
man-chettes" (s. 145).
Hamrin begagnar några gånger det ofta
missbrukade ordet "oskärad" (ex. s. 169). Det
betyder raka motsatsen till vad han tycks tro,
nämligen "smutsig". På s. 267 har samme förf.
även råkat skriva "ofredad" i ett sammanhang
som kräver ett uttryck av rakt motsatt innebörd.
Åke Thulstrup
Mer än reportage
Eve Curie: Resa bland krigare. Översättning
av Py Sörman. Medéns 1943.
14: 50.
Man vet inte vad man mest skall beundra hos
Eve Curie: hennes otroliga fysiska
prestationsförmåga, hennes till synes outslitliga
receptivitet inför intryck av alla upptänkliga slag eller
hennes rika och sällsynt självklara berättargåva.
När därtill kommer, att man har att göra med
en person för vilken inga dörrar ha stått stängda
— boken om modern tycks ha varit ett osvikligt
sesam, öppna dig -— och som tydligen är i nivå
med vilken situation som helst, är det lätt att
förstå, varför "Resa bland krigare" blivit något
av det bästa som skrivits om Ryssland, Indien
och Kina under det andra världskriget. En
jämförelse med Wendell Willkie, som nästan precis
ett år efter Eve Curie besökte delvis samma
platser och konfronterades med samma problem
som hon, utfaller knappast till förmån för den
store amerikanen. Hans gåpåaraktiga
hejamen-talitet ter sig onekligen något enkel inför hennes
balanserade, på samma gång förståelsefulla och
kritiskt analyserande betraktelsesätt.
Särskilt till sin rätt kommer författarinnan
i de kapitel, som äro ägnade Indien och den
indiska politiken. Eve Curie startade visserligen
sin resa före Pearl Harbor, men när hon efter
några veckor i Afrika och Ryssland kom fram
till Indien, anlände hon lagom för att få
uppleva den katastrofmättade tiden efter Singapores
fall, då den gula invasionsfloden över Burma
vällde fram mot Bengalen. Författarinnan
tvekade för övrigt inte att bege sig faran så
nära som möjligt: till de allra bästa sidorna i
hennes bok hör skildringen av djungelkriget
med brittiska officerare, som i pauserna mellan
närstrider med japanerna inte försumma att klä
om sig i oklanderligt rena uniformer till
middagen och att artigt fråga efter önskat antal
sockerbitar till teet. Gentlemän på reträtt. Samma
lugn rådde som bekant inte några hundra
kilometer längre från fronten; tvärtom kokade det
våldsammare än någonsin i den indiska kitteln
utan att hinduer och muhammedaner, furstar
och kongresspolitiker, brahmaner och kastlösa
därför bragtes varandra närmare. Det är
omöjligt att ens antyda den rikedom på
personkarakteristiker, ögonblicksbilder och synpunkter som
Eve Curie erbjuder läsaren i sin skildring av
dessa händelser. Hon har en lång intervju med
Gandhi, under vars på sista tiden något
bleknade helgongloria författarinnan också
upptäcker åtskilligt av ovärldslig martyrfåfänga och
askethögfärd — för att nu inte tala om de
överdrivet framsynta manövrer i riktning mot den
uppgående solen, som mahatman fann
opportuna i avvaktan på Brittiska imperiets snara
fall. Det är inte utan att man önskar att
icke-våldsprofeten verkligen hade fått känna på, vad
det skulle ha inneburit att byta ut det brittiska
väldet mot ett japanskt.
Vid detta laget ha Eve Curies intryck redan
hunnit få något av historiens patina. Som ett
dokument från den tiden då ryssarna drevo
tyskarna bort från Moskva, då man med
beundran "räknade till fyrtio brittiska plan, som på
en gång var i luften" (över västöknen) och
då Englands far-flung battle-line vacklade men
dock slutligen höll, kommer hennes bok att äga
bestående värde. Ulf Brandell
Nazismens bakgrund
Kurt Stechert : Hur kunde det hända? Tredje
rikets uppkomst i historisk och sociologisk
belysning. KF:s bokförlag
1943. 8: 75.
På vårt språk har redan flera böcker
utkommit, som har skildrat nationalsocialismens
idéhistoriska rötter. Kurt Stechert har nu i ett
på omfattande forskningar byggt arbete velat
klarlägga rörelsens historiska och sociologiska
bakgrund. Han tillämpar härvid med god
ur-skillning den materialistiska historieuppfatt-
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
