Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dikant, som lärt sig "att ta folk" och därför
smyckar sitt predikoexempel med små menande
humoristiska blinkningar. Men hans egentliga
publik torde knappast återfinnas bland de
litterärt intresserade. Erik Lindegren
Gabriel Scott: Gyllne evangelium. Legender.
Översättning av Karin Björkman.
Lindfors 1943. 10: 50.
Gabriel Scotts vänliga och charmfulla
berättelse om Vår Herres och Sankte Pers
vandringar på jorden och den senares alla
misslyckade försök att reformera den och
människorna har i Norge blivit folkläsning; det är
en utmärkt idé att nu utge den på svenska.
Kanske märker man vid omläsningen en viss
dammbeläggning över sidorna. Legenderna är
litet för traditionella — utan att därför nå den
oförklarliga höghet och rent evangeliska stil,
som Selma Lagerlöfs äger —, och deras
stillsamma skämtlynne har förlorat en smula av sin
charm. Det är litet vieux jeu, alltsammans;
moderna ungdomar kommer knappast att läsa
boken med samma glädje som en tidigare
generations. Men ett gott och gediget verk är
det alltjämt, och även i sin svenska form med
omslag av Vicke Lindstrand och illustrationer
av Arnold Thornam, kan det tryggt
rekommenderas. Sven Stolpe
Liviu Rebreanu: Enkla själar. Översättning av
Lennart Wikland. Biblioteksbokhandeln
1943. 1:25.
Svensk-rumänska Sällskapet i Stockholm
begynner en skriftserie med två noveller av Liviu
Rebreanu, född 1885 i Transsylvanien och en
i sitt hemland med åtskilliga förtroendeuppdrag
betrodd författare. De två noveller varmed han
presenteras är studier i hunsade människors
själsliv. De erinrar inte så litet om rysk
berättarkonst, framför allt Gogols. "Enkla själar", den
första berättelsen, ger en bittert ironisk bild ur
fattiga rumänska bönders tillvaro. Mer utförd
är den andra novellen, "Vaktmästare Filibasch",
en realistisk och övertygande historia om en
stackars förtryckt individ, som av sin chefs
handtryckning en dag förledes tro på befordran
och fabla om ett liv på grön kvist. Det finns
mycket av skarp livsbelysning i en sådan av
dolt medlidande genomströmmad novell, som
under alla förhållanden inte tillhör
dussinlitteraturen. Johannes Edfelt
Honor Croome: O, västanvind. Översättning
av Karin Granstedt. Norstedts
1943. 10: —.
Diktens frontrapporter brukar i allmänhet
och naturligt nog komma i efterskott. Den
relativt rikhaltiga litteraturen om detta krig beror
kanske på att den huvudsakligen skildrar
hemmafronten. Bortsett från bombanfallen är
man kanske benägen att taga mer lätt på dess
problem, men det kan ifrågasättas om inte dessa
kan bli mer livsavgörande och ödesdigra för
nationerna än de egentliga krigsskådeplatsernas.
Värdet av Honor Croomes roman ligger
snarare i att hon framlägger några av dessa
problem än i dess rent litterära förtjänster.
Huvudpersonerna är fyra engelska "beredskapsänkor",
som evakueras till Amerika med sina barn och
tvingas anpassa sig efter varandra och efter den
ovana miljön. Deras vedermödor ligger ofta på
ett nästan tragikomiskt plan, både när det gäller
blöjtvätt och frågan om den äktenskapliga
troheten. Men författarinnan ger kanske det rätta
perspektivet, när hon låter äktenskapsbrottet i
den fredliga miljön bli en allvarligare tragedi
än frontsoldatens invaliditet. Författarinnan
håller skickligt isär de fyra kvinnorna och visar
hur deras problem betingas av vars och ens
psykiska förutsättningar. Deras karaktärer blir
ibland väl chargerade i tydlighetens intresse,
framför allt den intriganta och poserande
Daphne. Djupare når hon i skildringen av
Margarets sjukliga känslotorka och hur hon
löses från denna i en upplevelse av glädjens
och sorgens gemenskap, som "plånar ut
skrankorna mellan personligheterna". Denna vision
är bokens stora och egentliga ärende.
Töre Zetterholm
Johannes Allen: Livet är icke ditt.
Översättning av Nils Holmberg. Fritzes
1943. 7: 50.
Johannes Allen är en ung dansk journalist,
som en längre tid vistats i U. S. A. och där
har han tydligen kommit i personlig kontakt
med de ödsligt eklutsfrätta emigrantrealiteter
som är en av förutsättningarna för den
hårdkokta amerikanska prosan. Hans intressanta
debutroman "Livet är icke ditt" står ungefär
mittemellan Cains, 0’Haras och McCoys brutalt
effektiva, journalistiskt sakliga ödestragedier och
Walter Ljungquists debutbok "Ombyte av tåg".
Det hårdkokta i Allens bok bryter sig med andra
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
