Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
och uttryckt på det för honom enda adekvata
sättet. Den journalistiska beräkningen måste
vara honom en styggelse. Ibland kan han
frångå denna grundprincip, när han har ett ärende
direkt till sin samtid som han anser så angeläget
att han måste rätta formen efter den
omedelbara slagkraften. Det är dock mera sällan som
sådan dikt står sig efter att ha gjort sin tjänst
i opinionsbildningen.
Givetvis finns det god lyrik som kan
karakteriseras med de publikdragande epiteten
fyndig och elegant. Vår litteraturhistoria erbjuder
många exempel, och inte heller i vår nyare
lyrik lyser fyndigheten med sin frånvaro. Erik
Lindorm kunde vara lika fyndig i sina bästa
dikter som i sina efemära kåserier, Gullberg och
Ferlin turnerar också gärna en dikt på ett
fyndigt sätt. Det är möjligt att de sistnämnda
därigenom vunnit en del av sin popularitet, ty en
fyndig formulering bidrar till att fästa en dikt
i minnet och göra den effektfull för uppläsning.
Men jag ger gärna brevskrivaren rätt i att
krångligheten är vanligare än fyndigheten och
den formella elegansen i modern svensk dikt
Det gäller särskilt om debutanter att de nalkas
sånggudinnan med en ansträngd vördnad som
hämmar deras vers och gör den ansträngt
djupsinnig och patetisk. En genomsnittlig svensk
diktsamling av en nybörjare är sammansatt av
naturlyrik, centrallyrik (helst av erotisk art)
och tankelyrik i tämligen jämna proportioner.
Tankelyriken ligger på ett högt plan, eller
avses åtminstone göra det. Lyriker i kavaj eller
skjortärmar som nyfiket ser sig om i
verkligheten, hugger ett intryck i flykten eller formar
en aforistisk eller essayistisk tanke till ett stycke
vers är sällsynta bland de unga. Humoristerna
och ironikerna är praktiskt taget obefintliga. Den
alltför vördnadsfulla inställningen till
diktar-kallet har lett till en motivisk fattigdom och
ett spänt röstläge som i längden blir tröttande.
Varför skulle inte en diktare som en målare
och tecknare kunna gå ut i naturen och stadens
vimmel och välja ett motiv, som slår honom
genom sin symboliska innebörd, sina måleriska
och formella uttrycksmöjligheter eller sin
skönhet? Varför är den unge lyrikern så rädd för
den konkreta detaljen, varför kan inte han
likaväl som romanförfattaren och novellisten
inspireras av en artikel eller en notis i en tidning?
Den grupp lyriker som i England tog arv efter
georgianerna gjorde revolution genom att
avskaffa den gängse föreställningen om poeten
som en tolkare av livets högtidsstunder och
tankens sublima resultat. De förde ut versen
mitt i verkligheten, hånade de hävdvunnet
"poetiska" motiven och trängde sig ogenerat
in på romanförfattarnas, journalisternas och
politikernas områden. Intellektuella resonemang,
impressionistiska iakttagelser och exklusiv
symbolik visade sig kunna trivas alldeles utmärkt
tillsammans i denna lyrik, i vilken man finner
några av de mest signifikativa uttrycken för
tidens erfarenhet. Vare det mig fjärran att vilja
skriva ut recept för hur lyrik skall skapas eller
att premiera en sort på bekostnad av andra.
Tvärtom skulle jag vilja varna unga poeter för
föreställningen att versen nödvändigtvis måste
läggas om för ett visst stämningsläge och en
viss föreställningskrets. Det finns ingenting så
heligt att det inte kan profaneras genom en
dålig dikt, och det finns ingenting så profant
att det inte kan skrivas en bra dikt om det.
Modern italiensk litteratur
har de senaste åren blivit nödtorftigt
representerad på svenska. Författare som Bontempelli,
Moravia, Bacchelli, Palazzeschi, de Cèspedes
och Alvaro har översatts och blivit väl
mottagna av kritiken, medan däremot
försäljningsresultatet i allmänhet torde ha varit synnerligen
klent. De moderna italienarna är inte några
publikfriare och försmår stramt och stolt att
göra sig underhållande för underhållningens
skull. Av lektor Pasinettis artikel om dagsläget
i italiensk litteratur framgår bl. a. att man i
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
