Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Arthur Koestler: Blandad transport. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR KOESTLER
"Moses vår rabbi skall förkunna lagen för oss,
David vår konung skall dansa för oss,
och vi skola glädja oss när Messias kommer."
Till sist föste de in oss i en vagn, den tredje
från lokomotivet räknat, stängde skjutdörrarna
och låste dem utifrån. Efter en stund knyckte
tåget till några gånger och satte sig i gång.
Som jag nämnde, innehöll de sju sista
vagnarna judar, det vill säga två vagnslaster
"användbara judar", som fördes bort för att
bygga befästningar, och fem vagnslaster
"oanvändbara judar", gamla och svaga personer
som fördes bort för att dödas. Sedan var det
två vagnar med politiska fångar, däribland min,
två vagnar med unga flickor som fördes till
armébordeller, en vagn för officerare och den
andra för underofficerare och manskap, samt
sex vagnar med folk som fördes till arbete i
fabriker och arbetsläger. Det var därför det
kallades en blandad transport.
Efter en timme eller så stannade tåget vid en
station och de började växla. En vagn med
politiska fångar kopplades ifrån och ytterligare
två vagnar med utländska arbetare kopplades
till. Sedan fortsatte vi, medan det gamla
lokomotivet spottade gnistor och det rostiga järnet
i vagnarna rasslade och klirrade som krossat
porslin. Vid tvåtiden på morgonen stannade
vi igen och växlingen började på nytt. Alla
vagnarna med arbetare kopplades ifrån och två
nya vagnar kopplades till i slutet, bakom de
sjungande judarna. Dessa vagnar innehöll
kvinnor och barn från en utplånad by där männen
hade blivit skjutna eller bortförda. Vid nästa
station lämnade vi kvar de "användbara judarna"
och fick i stället en vagnslast zigenare som,
efter vad det påstods, skulle föras bort för att
steriliseras. Allt detta fick vi reda på genom
att lyssna till ropen och kommandoorden vid
stationerna där vi stannade. Alla stationerna
var mörka och övergivna med vaktmanskap
och kulsprutor på plattformarna. Vid varenda
station började de växla oss fram och tillbaka
igen som om de lekte "Väva vadmal". Det
tycktes vara en av deras favoritlekar, kanske
därför att de älskar att organisera. Vi fick
ingenting att äta eller dricka, utom kvinnorna
som skulle till bordellerna. Vid varje station
sköts dörrarna till deras vagnar upp några tum,
latrintunnorna togs ut av vaktmanskapet och
ställdes in igen, desinficerade, och sedan sattes
en korg med stora limpor in i varje vagn och
i den ena också en fältgryta med kaffe. Kaffet
var för de kvinnor som hade blivit utvalda åt
officerarna.
Vår vagn rörde sig ibland åt ena hållet,
ibland åt det andra. Vi hade ingen aning om
vart vi var på väg. Allt omkring oss var
kolmörkt och fyllt av slammer. Men före gryningen
blev lokets pustande andfått och flämtande, och
vi förstod att vi klättrade upp i bergen, mot
gränsen.
Sedan stannade vi på allvar i öppen terräng.
Vid det laget måste vi ha befunnit oss ganska
högt av kylan att döma, och luften luktade
annorlunda — det vill säga stanken i vår vagn
hade så att säga ändrat valör. Jag har glömt att
tala om att vi inte hade några latrintunnor i vår
vagn och var så tätt packade att vi bara kunde
sitta, inte ligga, och eftersom vi hela tiden
flyttade på oss för att kunna titta genom
ventilgallret, trampade vi ständigt i exkrementhögar.
Efter en stund hördes mera rassel där framme,
och vi förstod att de höll på att koppla ifrån
lokomotivet. Strax därpå såg vi det tuffa förbi
oss på det andra spåret och kila baklänges i
riktning mot dalen som vi hade kommit ifrån.
Det såg ut som om det rullade lätt och muntert
nu när det hade blivit av med oss. Förlusten av
vårt lokomotiv gjorde oss allesammans
nedstämda. Efter ett par minuter hörde vi dess
svaga vissling nedifrån dalen, det tog avsked
av oss.
Kort därefter grydde det, och vi såg att vi
hade lämnats på ett sidospår nära kanten av ett
övergivet kalkbrott. Ni kanske känner till de där
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
