Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sven Stolpe: Gabriele d’Annunzio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GABRIELE D’ANNUNZIO
att d’Annunzio under sitt liv hann emottaga
i varje fall en halv million telegram, en och
en halv million brev, fyrtiofemtusen postpaket,
en kvarts million brevkort, tre millioner
tidningar och etthundratusen manuskript för
benäget bedömande. Erinrar man sig hans egna
djupsinniga ord om att ett brev skall öppnas
lika långsamt, som man kläder av en vacker
kvinna, kan man fatta, att ett och annat brev
— icke bara räkningar — förblev oöppnat. De
flesta breven hade stämpeln "Angeläget" —
skalden kommenterade lugnt detta förhållande med
orden:
■—- Kanske är de angelägna för avsändaren —
ingalunda för mottagaren.
Med ledning av sitt fint utvecklade luktsinne
kunde skalden lätt urskilja, vilka brev som
härstammade från damer av rang eller kvalitet.
Hans sekreterare påstår, att han utvecklade
denna sin divinatoriska förmåga till
övernaturlighet. Ett brev med tydligt kvinnlig stil och
dessutom skönt parfymdoftande föreföll bestämt
att omedelbart öppnas — utan att tveka kastade
skalden undan det bland de likgiltiga
brevhögar, som avsänts av förläggare, banker,
björnar och leverantörer. När sekreteraren förvånad
öppnade brevet, fann han, att skaldens intuition
som alltid fört honom rätt: brevet var
visserligen parfymdoftande och från en dam — men
damen var modist och brevet en tarvlig
räkning ...
På förfrågan meddelade sekreteraren en gång
hemligheten med denna korrespondens’
handhavande. Breven lades i tre väldiga högar -—
den första för färska brev, den andra för mindre
färska brev, den tredje och sista för ålderstigna
brev. För varje dag flyttade bunt ett över
i bunt två, och bunt två över i bunt tre. Och
den gamla bunt tre? Den kastades i elden. På
så vis var skalden alltid au courant med sin
korrespondens.
Man kan konstatera samma beundransvärda
praktiska handlag på andra livsområden. Sina
Il commandante.
affärer skötte skalden med stor kallblodighet
och skicklighet; mer långnästa kreditorer torde
icke något lands litteraturhistoria kunna uppvisa
— han närmade sig i själva verket Karl XII:s
och Pipers oöverträffade turkiska rekord. Om
förläggaren vred sina händer och inför ett mer
än vanligt tilltaget honorarskrav invände, att
varken Rostand eller France eller Tolstoy
begärde sådan enorm procent, var sekreteraren
instruerad att lugnt invända ungefär:
— Men för allt i världen — vänd er då till
dem!
En gång skulle skalden skriva ut en check
på femhundra lire; sekreteraren fann snart nog,
att mottagaren icke löst in checken — har,
ansåg autografen värdefullare än så. D’Annunzio
fann uppslaget lysande. Han skrev till sin
sekreterare :
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>